Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Ekonomiska frizoner i invandrartäta förorter kan betyda att det blir så mycket lättare att anställa, så mycket lönsammare att arbeta och så mycket enklare att driva företag att utanförskapet i dessa områden vänds på allvar, skriver Johnny Munkhammar och Henrik Nilsson. Bild: Arkivbild: Magnus Sundberg

Frizoner i förorterna knäcker utanförskapet

Debatt Stadsdelar som har allvarliga problem med utanförskap kan bli dynamiska och locka till nyföretagande. Förutsättningen är att de inrättas som ekonomiska frizoner med en mindre reglerad arbetsmarknad än på andra ställen. Forskning på området och lyckade exempel i andra länder talar för att det är möjligt, skriver Johnny Munkhammar och Henrik Nilsson (M).

Flera europeiska länder har allvarliga problem med utanförskap i sina förorter. Hårdast drabbade är de personer som inte är etablerade sedan tidigare på arbetsmarknaden, som unga och invandrare. I Paris, där situationen kanske är värst, sker återkommande våldsamma upplopp. Sverige tillhör också de länder som har stora problem med flera förorter där sysselsättningen varaktigt ligger under 50 procent. Situationen i Rosengård i Malmö är kanske allvarligast, men Tensta i Stockholm och Bergsjön i Göteborg är inte långt efter.

Eftersom det i hög grad är utrikes födda som drabbas förtar denna utveckling den positiva kraft som invandring i grunden är. I sådana lägen finns det alltid populister som vill skylla hela situationen på de drabbade, de utrikes födda. Inget kunde vara mer felaktigt; de är oftast mycket driftiga personer som vill stå på egna ben. Två länder som kan anses visa invandringens positiva kraft tydligt är Kanada och Australien, där invandrare ofta lyckas minst lika väl som infödda.

Arbeten löser problemen

Orsakerna till problemen i många länder måste sökas öppet och utan skygglappar, annars går de inte att lösa. Men de måste lösas, både för att invandringen ska bli en starkare välståndskraft och för att lösa de stora sociala problem som annars förvärras. Vägen in i samhället heter möjlighet till arbete, och där visar den senaste jämförande forskningen en tydlig bild. Det som avgör är hur fri eller reglerad arbetsmarknaden är. Detta mäts av International Institute for Management Development, IMD.

Jämför man hur länder lyckas med sysselsättning i olika grupper, enligt OECD:s statistik, med deras IMD-poäng får man veta följande: Skillnaden mellan andelen arbetslösa invandrare och infödda är minst i länder med friare arbetsmarknad. Skillnaden i sysselsättning mellan invandrare och infödda likaså. Och gruppen yngre invandrare lyckas bäst i länder där arbetsmarknaden är mindre reglerad. Vägen till samhället via arbetsmarknaden står således mer öppen för invandrare i länder med mindre reglerad arbetsmarknad.

Regleringar ger utanförskap

Regleringar på arbetsmarknaden kan vara av olika slag, från minimilöner till begränsningar av uppsägningsmöjligheter. Men sammantaget är effekten att de skapar utanförskap. Sedan slår de inte likadant mot alla invandrare. De högutbildade klarar sig bättre, vilket betyder att länder som har tagit emot mestadels högutbildade klarar sig rimligt. Sverige har bara tagit emot flyktingar, oavsett utbildning, i 40 år. Först på senare år har alliansregeringen åter öppnat för arbetskraftsinvandring. De invandrare som vi har tagit emot i 40 år kan vara extra känsliga för regleringar på arbetsmarknaden.

Allt tydligare forskning

Forskningen blir allt tydligare med sambandet regleringar-utanförskap. Ändå är den politiska viljan runtom i Europa att avreglera arbetsmarknaden svag. Detta beror naturligtvis på de stora särintressen som tjänar på nuvarande ordning. Med Assar Lindbecks ord skyddas insiders på bekostnad av outsiders. För att låsa upp dödläget krävs därför en strategisk kompromiss där vi kan lösa det akuta problemet. En snabb lösning kan underlättas av att man undviker att utmana dem som tror att deras framtid sitter i gamla privilegier.

Att inrätta ekonomiska frizoner i just de stadsdelar som har störst problem innebär att man kan gå längre i avreglering än en nationell reform hade inneburit. Samtidigt fokuseras på just de områden där situationen är akut. Dessutom vilar inte de stora särintressenas makt på deras roll i Rosengård eller Bergsjön, vilket innebär att de knappast kan vara kritiska. Exakt vilka friheter som ekonomiska frizoner ska innefatta bör utredas, men de bör fokusera på ingångslöner, uppsägningsregler och skatt på arbete.

Nackdelen är naturligtvis att särregler skapar svåra gränsdragningar. Men den typen av avsteg har gjorts förut, som i fallet med hushållsnära tjänster, och fungerat väl. Här är det dessutom ett betydligt mer brännande problem som ska lösas. I bästa fall blir det så mycket lättare att anställa, så mycket lönsammare att arbeta och så mycket enklare att driva företag att utvecklingen vänds på allvar. Kanske stadsdelarna med problem blir de nya expanderande och dynamiska delarna av landet, som lockar nya investeringar och når framgång?

Visar på snabb tillväxt

I andra länder har ekonomiska frizoner prövats. Kina är naturligtvis det strålande exemplet, vars enorma tillväxt har sitt ursprung i att ett antal områden längs kusten gjordes till ekonomiska frizoner. Men även Frankrike har gjort liknande; de inrättade ekonomiska frizoner där varvsindustrin lades ned, vilket ledde till omfattande nyföretagande och snabb tillväxt på just dessa platser.

Nu när Göteborgs stad har begärt att regeringen ska utreda frågan är ett steg taget, men processen måste vara snabb. Kanske kan Göteborg och Sverige skapa ett europeiskt exempel genom denna lösning på förorternas utanförskap och bli ett verkligt föregångsland?

Johnny Munkhammar (M)

författare, företagare, riksdagskandidat

Henrik Nilsson (M)

ledamot kommunfullmäktige Göteborg

Bild - 2
Bild - 3
Mest läst