Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Fridolin friar till en för mycket

Det rödgröna samarbetet kan inte vara både "dött" och "ett vinnande lag".

Miljöpartiet fick i går två nya språkrör, Gustav Fridolin och Åsa Romson. De skall leda ett parti som vill bli det dominerande mittenpartiet. Men ett mittenparti rör sig någorlunda fritt och oförutsägbart mellan politikens höger och vänster. Dit är det ännu långt. Miljöpartiet gör upp med Alliansen i enstaka frågor, men sett till den politiska helheten ligger Socialdemokraterna fortfarande nästgårds.

Kongressen föredrog alltså Åsa Romson som kvinnligt språkrör framför Mikaela Valtersson, miljöprofil framför ekonomiskpolitisk rutin. Om det påverkar Miljöpartiets vägval mellan rött och blått är tills vidare en öppen fråga. De nyvalda språkrören håller sina jungfrutal i dag.

Valet av Gustav Fridolin till nytt manligt språkrör var väntat – och mer än så. Det är han som skall sälja Miljöpartiet till väljarna. Fridolin är en mycket god talare. Han kan göra komplicerade frågor begripliga och få människor att lyssna. Politiskt speglar han Miljöpartiets utveckling från grön alternativrörelse till grönt vänsterparti – i färd med att hantera insikten att val vinns på mittfältet.

I en nyutkommen bok hyllar han industrins möjligheter att slå mynt av en grön omställning. Samtidigt föreslår han fler statliga regleringar och subventioner – som om han inte riktigt litar på sin egen optimism. Är den gröna framtiden så lönsam som Fridolin hävdar är marknadskrafterna ett mycket kraftfullare och pricksäkrare omställningsinstrument än överdrivna regleringar och subventioner.

Baksidan på Gustav Fridolins vältalighet är hans fallenhet för att säga det han tror åhörarna eller läsarna vill höra. Till Dagens Industris huvudsakligen borgerliga läsare säger han att "det rödgröna samarbetet är dött" och att det inte kommer att återuppstå. Tidens socialdemokratiska läsare får i stället läsa att "Socialdemokraterna är inte mina motståndare, varken ideologiskt eller politiskt ... Tillsammans kan vi utgöra ett vinnande lag."

Det skulle kunna kallas opportunism, men speglar möjligen Fridolins iver och Miljöpartiets vilsenhet på mittfältet.

GP 22/5 -11

Mest läst