1902 togs den första eldrivna spårvagnen i drift i Göteborg. All sin enkelhet torde den ha varit ett litet tekniskt under i dåtidens Göteborg. Dessa vagnar var tillverkade av arbetare vars utbildning bestod av folkskola, förmodligen kompletterad med några år som lärling. Materialet man använde var troligen också av bästa kvalitet eftersom vagnarna rullade i alla väder år ut och år in.
1937 kom de första moderna vagnarna som också var av hög kvalitet. Arbetarna som tillverkade dem hade också folkskoleutbildning men nu troligen kompletterad med yrkesskola. Arbetsmiljön var nog också bättre än hos föregångarna.
Nu visade det sig att kompetensen även hos inköparna var borta och bland utbudet av vagnar lyckades man välja den enda vagnen som inte var byggd för Nordiska förhållanden.
Men någonstans på vägen försvann sedan all kompetens trots gymnasieutbildning och när nya vagnar skulle köpas in måste man göra detta i utlandet. Nu visade det sig att kompetensen även hos inköparna var borta och bland utbudet av vagnar lyckades man välja den enda vagnen som inte var byggd för Nordiska förhållanden. Rostproblemen kom snabbt som bekräftelse.
När så dessa vagnar måste renoveras visar det sig återigen saknas kompetens i Sverige för detta arbete. I stället måste vagnarna transporteras med speciella trailers till Tjeckien och efter fullbordat arbete tillbaka igen. Miljövänligt och bra!
Nog är Sverige fantastiskt!
Inte så käckt