EU satsar på järnväg och vill ha höghastighetsjärnväg till alla huvudstäder och kvartsmiljonstäder till 2030. Resor med höghastighetståg ska dubblas till dess och tredubblas till 2050. Alla städer med mer än 100 000 invånare ska ha terminaler för byte av gods mellan järnväg och väg och utsläppsfria distributionslastbilar. Godstransporter över 30 mil ska gå med tåg eller båt. Stora flygplatser ska ha järnvägsanslutning. Flygbränslet tredubblas i pris med skatt. Flygresor under 50 mil stoppas. Bilresandet ska halveras till 2030. Drivmedelsskatt på sex kronor litern och koldioxidskatt på också sex kronor litern införs. Kollektivtrafiken ska vara utsläppsfri.
Politikerna i Sverige verkar inte medvetna om de här målsättningarna, utan planerar tvärtom. Man stoppar nya stambanorna och stryker planerade höghastighetssträckor. Man subventionerar fordonsbränslet. Man stöttar små flygplatser, fast de inte klarar de nya EU-reglerna, och drömmer om elflygplan.
Regeringen påstår att det blir för dyrt att bygga de nya stambanorna och vill i stället satsa på de gamla stambanorna, men de har kapacitetsbrist som bara delvis kan avhjälpas till höga kostnader. Om man avskilde de snabba tågen, så att det inte behövs långa blocksträckor för dem att inte köra ifatt, skulle kapaciteten för kvarvarande gods- och pendeltåg tredubblas.
Att de nya stambanorna blir så dyra beror på att man bara överväger Trafikverkets förslag med traditionell banvall med makadam, som ger tredubbla underhållskostnaden och inte tillåter mer än 250 kilometer i timmen. I stället borde man satsa på Skanskas förslag för riktig höghastighetsbana på bro, som blir 100 miljarder kronor billigare och så lönsam att det kan finansieras på lån och med vanliga biljettavgifter.
Hans Sternlycke
LÄS MER:Kritik mot högersidans besked om höghastighetstågen
LÄS MER:Göteborg till Medelhavet – här är planerna för tågen
LÄS MER:Att stoppa nya stambanor till Borås ett dråpslag mot Västsverige