Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Frances Ha

Komedi

Komedi

FRANCES HA

Regi: Noah Baumbach

Med: Greta Gerwig, Mickey Sumner, Adam Driver, Grace Gummer och Charlotte d´Amboise

USA, 2012 (86 min)

BERGAKUNGEN, CAPITOL

Med Greta Gerwig är det som med Woody Allen. Antingen gillar man Gerwig och hennes sinne för humor, eller så gör man det inte.

Efter Frances Ha gillar jag Greta Gerwig skarpt. Att se henne dominera varenda scen i den här 86 minuter korta komedin, inspelad i svartvitt, är att få sig till livs en energikick av industristyrka.

Gerwig (även manus, tillsammans med regissören Noah Baumbach) spelar den 27-åriga New York-tjejen Frances. Hon misslyckas med det mesta. Karriären som dansare går baklänges, med resultat att hon är ständigt luspank och inte har råd med en egen lägenhet. Hon kan inte hålla tyst. Hon kan inte laga mat. Hon vill inte bädda sängen. Hon röker och dricker och hon är ofta förbluffande barnslig för sin ålder, ändå börjar hon känna sig gammal. Att Frances skulle hitta den rätte ter sig som uteslutet. Ingen orkar med henne i längden.

Under ett par månader får vi följa Frances, hennes enda riktiga vän Sophie (Mickey Sumner) och några gemensamma jämnåriga bekanta i olika New York-stadsdelar. Manuset, som dräller av kulturreferenser, är träffsäkert och extremt dialogdrivet, men utöver verbalt begåvad är Gerwig en fysisk komiker när Frances ramlar omkull och när hon utmanar tjejer på låtsasfajter (det är faktiskt helkul).

I Baumbachs film finns det ekon från Annie Hall (Diane Keaton var 29 bast när den filmen hade premiär), också från Julie Delpys relationsdramakomedier 2 dagar i Paris och 2 dagar i New York. I bildberättandet, till exempel när Frances, ackompanjerad av David Bowies Modern Love, tokspringer på New Yorks gator och hinner med ett och annat balettsteg på vägen, finns en lekfullhet som för tankarna till Truffaut och den franska nya vågen.

I grund och botten handlar Frances Ha om att hitta sin plats i tillvaron, om vänskap och svek, om hur det är att leva i kappsäck i en storstad. Inte bara flams med andra ord. Den sista halvtimmen får filmen en allvarsam, lite sorgsen ton för att sluta med en regelrätt feelgoodfinal. Då förklaras filmens titel. Rasande snyggt.

Titta också på:

Annie Hall (Woody Allen, 1977)

Bara en dag (Richard Linklater, 2004)

2 dagar i New York (Julie Delpy, 2012)

Mest läst