Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Fildelningsåtal ett olycksfall i arbetet

I dag äger en i raden av aktuella fildelningsrättegångar rum i Göteborgs tingsrätt. Det intressanta med just denna rättegång är att den misstänkte fildelaren inte är mer än 15 år samt att hela ansvaret för rättssamhällets totalkollision med det digitala samhällets sociala normer läggs på en 15-årings axlar. Det skriver Måns Svensson, fil dr, Marcin de Kaminski, doktorand och Stefan Larsson, doktorand, forskargruppen Cybernormer vid Lunds universitet.

Som rättssociologer och nätforskare har vi under de senaste åren nära följt fildelningskulturen. I våras genomförde vi exempelvis en stor enkätundersökning i samarbete med The Pirate Bay för att få en bättre övergripande hälsocheck av en annars rätt svåråtkomlig värld. Mer relevant i sammanhanget är dock att vi under våren också genomfört ett tiotal fokusgruppintervjuer med niondeklassare i Linköping, alltså barn i samma ålder som den nu åtalade fildelaren.

Samtalen har bland annat handlat om hur de intervjuade ungdomarna förhåller sig till vuxenvärldens lagar och regler avseende Internet. En av de frågor som vi diskuterade var fildelningsfrågan. Genom fokusgrupperna framkom att ungdomarna i allmänhet inte är särskilt intresserade av att distribuera upphovsrättsligt skyddade mediefiler. Däremot är det tydligt att de flesta ungdomarna på ett eller annat sätt regelbundet ser till att skaffa sig kopior av filmer eller musik som de vill titta eller lyssna på. Man bryr sig inte särskilt mycket om att vara del av någon slags dela-med-sig-kultur. Man skulle kunna säga att 15-åringarna hellre är vad man i samhällsvetenskapliga sammanhang brukar kalla för free riders.

Det sätt på vilket fildelningsgemenskapen har kommit tillrätta med problemet med free riders är att man skapat gemensamma tvingande normer. En metod som i grunden liknar det sätt på vilket vi har konstruerat vårt välfärdssamhälle. Skillnaden är att när välfärdssamhället skapar tvingande rättsliga regler så skapar fildelningsgemenskaperna tvingande tekniska normer. Det vill säga att man bygger in system i fildelningstekniken som tvingar den som vill ta del av gemenskapens samlade resurser att också dela med sig. Man brukar i internetsammanhang tala om code as law. Det vill säga att där man i vårt analoga samhälle väljer att reglera genom lag och rättsliga normer så väljer man i en digital verklighet ofta att reglera genom programmeringskod och tekniska normer.

Gör det alla andra 15-åringar gör

När nu en 15-årig elev vid en skola i Göteborg ställs inför rätta för att ha laddat ner 24 filmer och lagrat dem på sin dator för distribution så handlar det sannolikt egentligen enbart om att eleven i fråga har kollat på film – distributionen ligger i tekniken. Man kan därmed konstatera att vi för första gången på allvar bevittnar hur rättssamhällets normer ställs mot de genom den nya tekniken framväxande cybernormerna på det här området. Visserligen har åtal väckts i Sverige vid några enstaka tillfällen tidigare mot människor som på ett eller annat sätt har varit involverade i fildelning. Men det har då handlat om människor som enligt rättsväsendet har sysslat med medveten distribution i en betydande omfattning. Den här gången råkar samhället, på grund av en mer än lovligt naiv rektor får man förmoda, åtala en 15-åring för att han gör det som i princip alla 15-åringar gör, nämligen kollar på film och lyssnar på musik med hjälp av sin dator.

Med största sannolikhet är åtalet ur rättsväsendets perspektiv ett olycksfall i arbetet – något som åklagaren Fredrik Ingblad illustrerar genom sin nästan urskuldande inställning när han för GP skall förklara varför 15-åringen nu åtalas: "Det är politikerna som sagt att tanken inte är att man ska ut och jaga dem som fildelar i mindre skala. Som lagen ser ut nu ska de som är straffmyndiga och som vi finner att vi har tillräckliga bevis mot åtalas."

Kan bli kontraproduktivt

Lagen och rättsväsendet har mycket riktigt små eller inga möjligheter att nyttja sunt förnuft eller politiska uttalanden för att låta bli att väcka åtal när någon anmäler. Möjligen hade Rättighetsalliansen i Europa AB (tidigare Svenska Antipiratbyrån) kunnat dra i handbromsen, då det hela betraktas som ett målsägandebrott, men det valde man av någon anledning att inte göra.

Resultatet kan mycket väl bli kontraproduktivt ur målsägandens, alltså rättighetsinnehavarens, perspektiv. Vi vet genom tidigare undersökningar att det saknas samhällelig acceptans för att åtala 15-åringar för att de kollar på film via sin dator. För det är trots allt precis det de anser sig göra, se på film. Att kriminalisera det beteendet på grund av att tekniken i dag medför en viss distribution vore kontraproduktivt. Gör man det ändå är sannolikheten stor att man i stället för att öka laglydnaden fastställer att unga i dag ägnar en stor del av sin fritid åt kriminellt filmtittande. Här finns en avsevärd risk för rättslig backlash. Ivern att statuera exempel kan komma att straffa sig.

Måns Svensson, fil.dr

Marcin de Kaminski, doktorand

Stefan Larsson, doktorand

Rättssociologiska enheten, Lunds universitet och forskargruppen Cybernormer

Mest läst