Nyrekryteringen har i första hand inte skett underifrån, det är snarare så att en relativt sett äldre publik också omfamnat Justin Biebers allt högklassigare popmusik.
Själv har Justin Bieber gått från jagad tonårsstjärna, senast handlade ett helt nummer om paparazzis, till en på alla vis mer stabilare, större, hårdare men också lite tråkigare arenaartist.
Laddade upp med motocross
Efter att ha laddat upp med motorcross i Tullinge-skogarna utanför Stockholm klev Bieber in på scenen exakt på utlovad tid klockan halv nio. Eller klev och klev, han lyftes upp ur golvet i en glasbur som hängde i luften under inledande Mark my words.
I Marilyn Manson-linne, Eminem-frilla och med ett avmätt leende fick han till ett hårt tryck i en hårt pressad klubbversion av Where are Ü now.
Men det är inte förrän fyrtio minuter in i showen som Justin Bieber växlar upp, börjar visa engagemang och ser ut att trivas när han i en upplyft scen med studsmattegolv svävar ovanför publikens smartphones. Kanske behövde han den lilla stunden innan dess när satt ner i en soffa på scenen med sin akustiska gitarr och småsnorade sig genom Love yourself, givetvis så gott som överröstad av publikens allsång.
Övertänd kraft i publiken
Redan där var det också tydligt att publiken ville ha ut mer av den här kvällen än huvudpersonen på scenen. Det fanns en oerhörd, positiv nästan övertänd kraft i de 40 000 mestadels unga tjejer som taggat, peppat och gjort sig fina för konserten.
Glädjen och förväntningarna som låg i kvällsluften redan utanför arenan var grym och därinne visade Bieber-fansen att de är en entusiastisk publik som de flesta andra artister inte kan drömma om. Det här var minst lika mycket deras kväll, synd bara att Justin Bieber ägnade lite för mycket tid åt att med uttryckslöst ansikte lomma runt i utanpå-skjorta och spela rollen som luttrad, närmast likgiltig superstjärna.
Justin Bieber jobbade inte lika hårt som senast, struntade i mycket av dansen och lutade sig bitvis besvärande ofta mot de förinspelade backtracksen i stället för att sjunga ut själv. Är det ett okej, rentav coolt, beteende från en popstjärna som står på toppen redan som 22-åring? Nä, jag tycker faktiskt att det är trist.
Briljerade med trumsolo
Efter en kortare paus ryckte Justin Bieber ändå upp sig när han fick briljera med ett eget trumsolo, även om trumsolon alltid är av ondo, och fyrade av några nöjda leenden innan han uppmuntrad av dansare och dj gjorde en inspirerad, maffig Children där såklart också några barn kom in på scenen.
Efter det blev det en fin, varm avslutning med Life is worth living innan Bieber och publiken tillsammans gled snyggt i mål med en mäktig hitparad där festen och jublet kulminerande i effektiva What do you mean, sköna, supercharmiga flickpop-pastischen Baby, snygga Let me love you och peppande Purpose som Justin presenterar med ett kort men uppriktigt mellansnack. Sist kommer en Sorry där Justin Bieber dragit på sig en vit t-shirt och låter sig bli plaskblöt när ”regnet” öser ner över scenen. Publiken älskar varje sekund.
Till slut visade Justin Bieber både hjärta och klass som matchade fansens kärlek.
