Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Familjen Larsson bor i Flintabyn

Bostad

Therese och Jonas Larsson visste genast att de hittat hem när de kom till Flintabyn. Här låg boendet som de letat efter. En låda med raka kantiga former som andades 60-tal, uppkallat efter tv-serien om stenåldersfamiljen Flinta.

Flintabyn i Askim är i dag lite av kult. Husen ritades och byggdes på 60-talet. Arkitekten hette John Snis och han bodde själv i ett av dem fram till sin död 2012.  Det här var en arkitektur som stod för något nytt. De strängt geometriskt vita kuberna som stack upp som spetsiga klippblock på den flacka grönytan väckte uppseende. Därför blev området kallat Flintabyn efter 60-talets populära tv-serie om stenåldersfamiljen som bodde i ett stenhus.

Men om arkitekturen stod för en ny tid skulle området få gatunamn med en förankring bakåt i historien. Namn som Älvdansvägen och Trollängsvägen för tankarna till gammal folktro. Askims Svedjeväg berättar om mark som sveddes och det är på den gatan som Therese och Jonas bor med sina barn Enzo och Lola, som var fyra år respektive sex månader när vi träffade dem.

Therese och Jonas flyttade in 2012 med Enzo som då var ett och ett halvt år.

– Vi bodde i en lägenhet på Skånegatan och hade mer och mer börjat intressera oss för 60-talshus. Vi var sugna på lådorna, det raka, kantiga och praktiska i ett enda plan. Och det fann vi ju här, plus en uppvuxen trädgård och bra kommunikationer till stan.

Utifrån ger de vita kuberna och de höga inhägnaderna ett slutet intryck men väl inne möts besökaren av ljus och öppenhet. Strax innanför porten, som binder samman själva boningshuset med ett garage/förråd, ligger en innergård. Hos familjen Larsson är den stenlagd och har en liten damm i sällskap med ett magnoliaträd.

Det som sedan möter besökaren i entrén står i stark kontrast till den tidigare omtalade slutenheten. Rakt fram, strax innanför hallen, reser sig en vit pelare från golv till tak omgiven av ljus. Det är eldstaden som vänder ryggen åt besökaren och samtidigt fungerar som en rumsavskiljare i den öppna planlösningen där allrum och köksdel går i ett.

Hallen har Therese och Jonas klätt med en tapet i svartvitt från Designers Guild. En grafisk effekt som stämmer väl överens med inre och yttre arkitektur.

Den öppna spisen är lika gammal som huset och Therese och Jonas har varit måna om att huset ska få behålla sin karaktär men några smärre ändringar har gjorts. Några av de mindre rummen har slagits ihop. Sex rum har blivit fyra.

– Och jag har det största, jublar Enzo, fäktar med armarna och ska visa ALLT.

Att han med sin energi behöver den största arenan är tydligt.

Lilla Lolas rum går i rosa och grått. Men mera färg ska komma in allteftersom hon växer och visar sin personlighet. Enzo däremot bor i ett rum där mycket händer både när det gäller färg och form. Anslående är fondväggen där Therese mixtrat med färg och maskeringstejp.

Therese, som jobbar med kläder, och Jonas, som jobbar på reklambyrå, har båda ett stort intresse för design. I princip har de totalrenoverat huset invändigt. Köket ritade Jonas så snart köpet var klart och efter mycket letande blev det ett Marbodalkök.

Therese och Jonas letar inte bara material och design utan är också prismedvetna.

– Vi är oftast överens och tar snabba beslut. Är det något vi gillar eller vill ha ger vi oss inte förrän vi har hittat produkten och till bästa pris, Som mosaiken i duschrum och gästtoalett, säger Jonas.

Det som kanske mest förvånar är ljusintaget. Allrummets långsida mot väster och trädgården utgörs av en enda rad fönster. Här strömmar ljuset in, man får en häftig dos D-vitamin. Färgerna är hållna i natur- och svart/vitt och därmed antyds att detta är vuxendelen. Där köket tar slut börjar barndelen vilket understryks av lampor och mattor i lätta glada färger.

Möblerna består av en blandning gammalt och nytt, allt enligt principen att Therese och Jonas båda måste gilla det som bärs in över tröskeln. Matbordet, mattan och bokhyllan var inga problem med, liksom det läckert vita förvaringsskåpet från A2-design. Däremot fick Therese kämpa lite för att få in Arne Norells vilstolar i skinn som stått i hennes föräldrahem. Men nu har Jonas tagit dem till sitt hjärta.

Handplockade ting ger personlighet. Chen Karlssons lampa, Favourite things, över matbordet bygger på att man ska kunna sätta in en figur i den. Nu är det en figur i trä, juletid kan det vara en tomte. Therese tycker om dalahästar. På spisfronten står en i betong men i parets sovrum radar små glada hästar i olika färger, mönster och storlekar upp sig.

Huset saknar helt insyn liksom trädgården. När Therese och Jonas tog över fann de till sin glädje bärbuskar och plommon-, äpple-, päron- och ett aprikosträd och vinrankor! Efter att allt invändigt nu är klart är det trädgården som ska få lite mer omvårdnad och de drömmer om att bygga ett växthus.

Finns det då inget negativt med detta boende? Jo, det skulle kunna vara en sak. Trots att grannarna är nära och vägen utanför knuten har man föga kontakt med omvärlden.  Det blir väldigt lite spontan kontakt med grannar och förbipasserande. Å andra sidan kan barnen leka fritt i trädgården utan att man behöver vara rädd för att de ska komma ut i trafiken. Och det ger trygghet.

Mest läst