Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Bild: Bild: Kirsty Wigglesworth

"Fallet Julian Assange drivs av prestige"

Debatt Fallet Julian Assange borde ha avslutats där det började, 2010. Tillsammans med Quickmålen och regeringens laglösa kidnappning av egyptierna Ahmed Agiza och Mohammed Alzeri 2001 är detta grund för en aktuell rättsrötedebatt som inte ligger långt efter Wilhelm Mobergs på 1950-talet, skriver advokat Svante Thorsell.

Reglerna om due process of law åsidosattes när regeringen med CIA:s hjälp lät hämta egyptierna 2001. I Quickmålen är det inte rättsväsendet som hittar felen och frågetecknen kring de åtta morden. De inbyggda rättsäkerhetsverktygen till inbördes kontroll och balans fungerade inte. Det är beklagligt att det är journalistiken, inte juridiken som hittar vad som felats i seriedomarna om den förmente seriemördaren.

Den som läst förundersökningen beträffande Assange – kanske lika många som ryms i en stadium av olympiska mått – blir förvånad. En av kvinnorna berättar själv hur hon efter samlaget gett sig ut på stan för att köpa frukost till sig och Assange, ringt till sin bror och berättat vem hon har hos sig. I efterspelet spekulerade de två om vad de skulle göra om hon just blivit med barn. De skämtade om att i sådant fall skulle barnet få namnet Afghanistan. Deras möte avslutas med att hon, tydligen under muntra former, skjutsat Assange på sin cykel till stationen och till och med betalat hans tågbiljett till Stockholm.

Fester på Söder

Här beskrivs fester på Söders innegårdar och möten med IT-nördar, Broderskapare, andra socialdemokrater, journalister och feminister. Stämningarna är mycket goda. Intrycket av kvinnornas berättelser i utredningen är en annan än åklagarens hypotes. Den kan knappast ändras till Assange nackdel ens om åklagaren slår honom en signal på Ecuadors ambassad i London.

Det första förhörsprotokollet fanns inte ens nedtecknat när Expressen trumpetade ut att Assange är misstänkt för våldtäkt. Anklagelsen gick som en löpeld genom världspressen, strax var det förmedlat av CNN som ”rape”. Utomlands är våldtäkt ett brott där någon med fysiskt våld tilltvingar sig ett samlag. I Sverige kan också annat, som inte är fysiskt våld, vara ett våldtäktsbrott enligt lag.

I det aktuella fallet är frågan om kondom varit av eller på. Om aktivt eller tyst samtycke funnits. Misstankarna mot Assange är som en krock mellan bomull. Cirkus Assange rids därefter av prestige. Rättens tjänare betjänar här sig själva, inte rättsväsendet. Hur skall utredningen kunna avslutas utan en förnedrande reträtt? Åklagarens heder får dominera handlandet på bekostnad av Assange och andra. Kan det verkligen vara så svårt? Det gör kollegorna dagligen, men inte här. Exemplet Assange är obehagligt – ”Injustice anywhere is a threat to justice everywhere”.

Att Assange upplever stor fara för sitt liv och sin säkerhet är uppenbart. Man behöver inte ha paranoida drag för att Assange skall kunna anses vara utsatt för en komplott. Nästlad av två älskarinnor, kanske anlitade av CIA kan den förföljde Assange felaktigt tro? Uthängd på löpsedlar i varje gathörn och utpekad av CNN som våldtäktsman.

Anledning att frukta utlämning

Med ledning av detta och vad som hänt Wikileaks läcka Bradley Manning är Assange farhågor för det svenska rättsväsendet befogade. Lägg därtill hur de båda egypterna hämtades av CIA. När jusitierådet Stefan Lindskog så åker till Australien och försöker övertyga om att Assange aldrig kan komma att utlämnas till USA är det inte betryggande. Enligt juridiken ja, men den gällde inte för egyptierna. Assange har anledning känna fruktan för sin rättssäkerhet i Sverige.

Före detta kammaråklagaren Rolf Hilllegren argumenterar på SvD Brännpunkt (12/1) för att Assangemålet bör läggas ned. Ett utmärkt inlägg: Om än med goda avsikter föreslår Hillegren dock att de båda kvinnorna av nåd bör få ett skadestånd av regeringen. Utomordentligt olämpligt. Varför skall den som påstår sig ha varit utsatt för en kränkande våldtäkt tvingas till ytterligare en underkastelse av nåd? Kvinnorna har rätt att enligt skadeståndslagen i civilmål begära ersättning för kränkning vid allmän domstol om de tror på sin sak. Men också Assanges skada skall ersättas av Sverige.

Assange har häktats för att han inte inställt sig i Sverige för förhör. Ingenting annat. Han har aldrig vägrat att bli förhörd, tvärtom välkomnat att det sker i England. Åklagaren vägrar av prestige att göra honom detta besök. Det tillhör rutinerna att sådana förhör äger rum där den misstänkte finns. Så skedde beträffande Lord Moynes i Trustorhärvan, så skedde i Prosolviamålet. Ingenting märkligt. Det är rimligt att Assange hörs där han är inlåst på Ecuadors ambassad i London, där han i praktiken är frihetsberövad av Sverige.

Präglas av prestige

Assangefrågan, Quickmålen och de kidnappade egyptierna har likartade egenskaper. De präglas av prestige, främst av jurister. Jurister som ifrågasatts och försöker rädda sig från nederlag på bekostnad av den rätt de är satta att tjäna snarare än härska över. Ibland till och med i juristlivets slutskede med pensionen inför dörren. Rättsstatens styrka är att den just tål att det felas, men kräver att det rättas där så har skett.

Det vore en framgång för Sverige och rättsväsendet den dag åklagaren skriver:

”Jag har talat med Assange och funnit skäl att i dag lägga ner förundersökningen”.

Svante Thorsell

advokat

Bild - 2
Mest läst