I filmer om människor som försvinner spårlöst brukar det finnas en gåta (vad är det som har hänt?) att försöka lösa, men så är det inte i Min dotter, min syster som är en ofokuserad film med för många tidshopp och för många tvära manuskast.
Regissören Thomas Bidegain har svårt att bestämma sig för vilken riktning det här dramat skall ta, med resultat att snabbt har hela filmen gått vilse.
Filmen inleds på en countryfestival 1994. Alain (Francois Damiens) och hans familj gillar cowboystilen (Filmens originaltitel är Les Cowboys). Under en konsert försvinner Alains 16-åriga dotter Kelly. Det visar sig att hon inte alls blivit kidnappad eller mördad utan i stället, och i största hemlighet, konverterat till islam och inte längre vill kännas vid sin gamla familj. Detta vägrar Alain att acceptera. Likt en arg fransk kusin till Liam Neeson i Taken sätter sig Alain i bilen för att hämta hem sin dotter.
Bidegain lämnar det spåret. Plötsligt kretsar filmen kring Kellys bror Georges (Finnegan Oldfield), som nu är fullvuxen (det har gått några år). I likhet med sin pappa är Georges besatt av att hitta Kelly.
När handlingen förflyttas till Afghanistan blir Min dotter, min syster en äventyrsfilm med en malplacerad John C Reilly i rollen som hemlig amerikan med en massa guld i bagaget.
Ett nytt tidshopp. Filmen får ett abrupt slut.
Detta är ett bevis på att bara för att en film är fransk och bara för att den visas på en alternativbiograf blir filmen inte med automatik bra.
