Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Eva-Lotta Hultén: Nej, alla åsikter måste inte respekteras

Kulturkrönika

Minns ni den gamla Lorrysketchen Vi har ingen lokal? Nisse Botcho Näslund (Johan Ulvesson) intervjuas om ungdomsproblemen i Trondböle.

Reportern: Nu ger ni er ju på pensionärer, handikappade och småbarn. Det är ju folk som inte kan försvara sig.

Nisse Botcho Näslund: Aeeh, … vi har ju ingen lokal!

Reportern: Kan ni inte göra ett försök att bättra er?

Bocho: Naeh! Vad fan, vi har ju ingen lokal!

Hans svar på allt, inklusive varför de brände ner sin förra lokal, är ”Vi har ju ingen lokal”.

Anledningen till att denna sketch dykt upp i mitt minne är den senaste tidens debatt om immigrationen och hur ett och samma argument upprepas: ”vi är rädda”. Fördomsfulla kommentarer ursäktas med ”Jag är bara rädd”, nedbrända boenden med ”de är nog rädda”, motstånd mot flyktingboenden nära det egna hemmet med ”vi är rädda”.

Att bli rädd för det man upplever som främmande och okänt är en naturlig reaktion och människors rädsla bör tas på allvar och bemötas. Verkliga risker bör också erkännas för att sedan hanteras. Men somliga utnyttjar högst medvetet att rädsla låter bättre att hänvisa till än, låt säga, främlingsfientlighet, rasism eller allmänt rutten människosyn. De håller fram sin egen och andras rädsla som en sköld. Bakom skölden tänjer de utrymmet och acceptansen för de mest gräsliga åsikter, och ibland handlingar. Så låt mig nu slå fast: rädsla kan vara en förklaring till en rad tankar, känslor, åsikter och handlingar, men inte en ursäkt för precis vad som helst. Allra minst för att aktivt och medvetet sprida desinformation, hota eller skada människor, bränna ner hus eller skrämma upp andra (och ja, det är skillnad på information och skrämselpropaganda).

När rädsla börjar tära på tillit och empati i samhället är vi farligt ute. Då blir rädslan det verkligt stora hotet mot tryggheten i samhället. Irrationella eller överdrivna rädslor bör vi därför alla försöka lära oss att kontrollera för att inte bli marionetter i främlingsfientliga krafters händer eller bidra till att skapa onödig fruktan eller farliga polariseringar i samhället.

En annan glidning i debatten är att rätt att uttala en åsikt av somliga gärna tolkas som att alla åsikter måste respekteras. Men nej, alla åsikter måste sannerligen inte respekteras. Det är alla människors lika värde och allas lika rätt att uttrycka sina åsikter som måste högaktas, men vilka åsikter vi respekterar, och vilka vi förkastar eller avskyr bör vi alla göra ett aktivt val kring. Själv kan jag omöjligt känna respekt för ståndpunkter som bygger på okunskap, fördomar och nedlåtande attityder gentemot andra eller som syftar till att så split i samhället eller öka grogrunden för hat och hot. Men jag jobbar samtidigt stenhårt på att behålla min respekt för alla individer, och på min tro på att allas åsikter kan förändras till det bättre med nya kunskaper, insikter och möten. Vi människor är anpassningsbara. När flyktingarna flyttar in i det nya boendet försvinner som väl är ofta rädslan efterhand.

Mest läst