Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Tveksamma fiskeavtal. EU:s fiskeavtal måste reformeras så att vi inte tömmer fattiga länders fiskevatten med europeiska skattepengar, skriver debattörerna. Bild: Arkivbild: PAULO DUARTE

EU:s fiskeripolitik måste reformeras

Debatt Det finns tydliga riktlinjer för hur EU:s fiskeavtal med länder utanför unionen ska tecknas. Men EU fattar fiskeavtal utan att ha en aning om vilka sociala och ekonomiska konsekvenser de får. Det är oacceptabelt att den svenska regeringen låter avtal efter avtal glida igenom utan att protestera, skriver Jens Holm(V), Åsa Romson (MP) och Jan-Olof Larsson (S), och kräver en reformering av EU:s fiskeripolitik.

En stor del av EU:s gemensamma fiskeripolitik innebär fiske på andra länders vatten, det vill säga fiske utanför EU. Det mest omfattande fisket sker i Västafrika, ett område där de flesta av fiskebestånd är utfiskade.

Detta fiske regleras genom så kallade partnerskapsavtal, avtal som kostar EU drygt 1,6 miljarder kronor årligen (siffror från 2009) vilket innebär drygt 718 båtar. Avtalen har varit hårt kritiserade då det har ifrågasatts huruvida avtalen stärker eller stjälper avtalsländernas socioekonomiska utveckling samt brukandet av havet resurser.

Den europeiska fiskeflottan har fiskat på bestånd där utrymme för ytterligare fiske inte funnits vilket har påverkat det inhemska fisket och möjlighet till försörjning mycket negativt. Avtalsländerna är många gånger beroende av det småskaliga fisket då det skapar sysselsättning och livsuppehälle för många av världens fattiga och är en livsnödvändig basvara för över en miljard människor världen över.

Avtal minskar inkomsterna

Även avtalsländernas inkomster påverkas negativt av dessa avtal. Trots att EU:s fiskeavtal i många fall står för en betydande del av dessa länders statskassa skulle det, för avtalsländernas del, vara avsevärt mycket bättre och mer lönsamt att själva sälja råvaran för europaexport än att europeiska fiskare fångar den.

Till detta bör tilläggas att förhandlingarna mellan EU och avtalsländerna är mycket ojämlik. Avtalsländerna är ofta beroende av bistånd från EU och EU:s medlemsländer såväl som av EU som exportmarknad. Det har visat sig att kopplingar mellan handelsavtal och fiskeavtal gjorts, bland annat i handelsavtalet med Sydafrika (Naturskyddsföreningen Ett skepp kommer lastat 2009).

Med anledning av detta gav EU:s ministerråd 2004 riktlinjer för hur fiskeavtalen skulle se ut. Det blev tydligare att fisket skulle vara långsiktigt hållbart och bedrivas på ett överskott av avtalsländernas marina resurser. Socioekonomiska utvärderingar skulle göras både före och efter tecknande av avtal och protokoll. Dessa utvärderingar bör således ligga till grund för beslut om partnerskapsavtalen.

Det är därför mycket anmärkningsvärt och förvånande att utvärderingarna är i stort sett omöjliga att ta del av för såväl allmänhet som beslutsfattare. Inte ens då den svenska regeringen har bett att få ta del av de socio- ekonomiska utvärderingarna har man fått göra det. EU:s regeringar fattar alltså beslut om långtgående fiskeavtal utan att ha en aning om vilka sociala och ekonomiska konsekvenser de får.

Det här är förstås oacceptabelt. Det är oacceptabelt att vår regering har låtit avtal efter avtal glida igenom på EU-nivå utan att protestera. Lika oacceptabelt är EU-kommissionens slutna hållning där man vägrar att lämna ut all tillgänglig information angående fiskeavtalen. De stora förlorarna är fattiga människor i utvecklingsländerna, ansvarsfulla politiker som vill fatta välgrundade beslut om avtalen och alla Europas skattebetalare som betalar ut hundratals miljoner på en ohållbar och oetisk fiskeripolitik.

Total transparens nödvändig

Vi står nu inför en reform av EU:s gemensamma fiskeripolitik. En total transparens måste råda i EU:s fiskeförhandlingar. Låt oss också använda denna reformmöjlighet till att verka för att fattiga länders fiskevatten inte ska tömmas med europeiska skattepengar. EU:s fiskeriavtal måste omvandlas till att utveckla hållbart och ansvarsfullt fiske som förvaltas av utvecklingsländerna.

Jens Holm (V)

riksdagsledamot

Åsa Romson (MP)

riksdagsledamot

Jan-Olof Larsson (S)

riksdagsledamot

Mest läst