Den Islamiska staten sprider skräck och förstörelse i Mellanöstern. Vi har alla sett det. Extremisterna tvekar inte med att skryta om sina illdåd. Ändå har vi svårt att finna rum i våra hjärtan för de flyktingar som vill ta sig hit. I ljuset av vad som sker är det smått obegripligt att debatten om hur mycket invandring Sverige tål fortfarande är aktuell.
I Vilhelm Mobergs nationalepos om utvandrarna är det svenskar som flyr från ett annat trauma. Kriget mot hunger och misär. I dag är det måhända svårt att föreställa sig att man en gång i tiden flydde från det karga Sverige, men det är värt att hålla i åtanke när vi nu ställs inför Mellanösterns stora flyktingströmmar. På det hela skiljer sig inte människor så mycket från varandra.
Människoöden är på sätt och vis tidlösa i det att de återupprepas gång på gång. Dagens Karl-Oskar och Kristina reser inte till Amerika från ett underutvecklat Sverige; de spolas döda upp på Europas stränder efter att ha försökt undfly tyranni och förtryck.
Att tala om resurser och värdigt mottagande kan därför kännas småsint. Det är trots allt mänskligt liv som ligger i vågskålen, och vi borde inte låta vår egen bekvämlighet väga tyngre. Vissa ekonomiska aspekter måste emellertid diskuteras. Liksom sjukvården som rent hypotetiskt skulle kunna kosta hela statsbudgeten kan också asylmottagandet göra det. Därför är det viktigt att de migrationspolitiska reformer som genomförs är effektivt utformade.
Fler borde följa Sveriges exempel
Ansvaret för flyktingströmmarna kan dessutom inte endast vara en nationell angelägenhet. I förhållande till andra länder i Europa har Sverige haft en mycket generös flyktingpolitik. Fler borde följa Sveriges exempel. Detta har EU-kommissionen möjlighet att verka för. Att EU nu tidigarelägger lanseringen av ett nytt migrationspaket till i början av maj är därför bra.
Rådande föreskrifter tvingar fl yktingar att söka asyl i det första europeiska land de kommer till. Enklare processer måste komma till stånd för asylsökande. En tydlig fördelningsprincip borde skapas så att det finns en relativt jämn belastning på de europeiska välfärdsstaternas ekonomier. I dag får de länder som ligger närmast oroshärdarna ta ett alldeles för stort ansvar. Inte sällan är det också dessa länders ekonomier som fortfarande lider i sviterna av den senaste finanskrisen.
Steg i rätt riktning
Att möjliggöra för flyktingar att söka asyl på EU-ambassader är likväl ett steg i rätt riktning, men måste villkoras med ett generöst mottagande. Reformen får inte bli en skrivbordsprodukt som i realiteten inte förändrar någonting. Om ambassadernas dörrar står stängda minskar inte incitamenten för att bege sig ut på en vansinnesfärd över Medelhavet.
Fram till det att ett rimligt europeiskt regelverk träder i kraft ska vi inte ha som mål att begränsa flyktingmottagandet, utan tvärtom. Flyktingmottagandet är en fråga om moraliskt ansvarstagande. Om våra ekonomier inte tål att ta emot flyktingarna måste vi i första hand reformera systemet, inte stänga ute de som flyr.
Vi får inte tillåta att nutidens Karl-Oskar och Kristina dör på Europas stränder, när det enda de söker är fred och frihet.
Cecilia Wikström (FP)
Europaparlamentariker
Henrik Edin
förbundsstyrelse-ledamot, Liberala ungdomsförbundet
