EU blundar. Flyktingströmmen sysselsatte EU intensivt under förra året och bara till Sverige har nära 20 000 asylsökande kommit från Eritrea de senaste två åren. Därför kunde man väntat sig att människorättsläget i Eritrea var en central fråga i biståndsöverläggningarna, skriver Björn Tunbäck.
EU blundar. Flyktingströmmen sysselsatte EU intensivt under förra året och bara till Sverige har nära 20 000 asylsökande kommit från Eritrea de senaste två åren. Därför kunde man väntat sig att människorättsläget i Eritrea var en central fråga i biståndsöverläggningarna, skriver Björn Tunbäck.

EU överger Dawit Isaak – med Sveriges goda minne

Omfattande brott mot mänskliga rättigheter tycks inte vara något bekymmer när EU diskuterar bistånd med Eritrea. Och varken EU-kommissionen eller svenska UD har tagit upp fallet med Dawit Isaak under överläggningarna, trots att han suttit fängslad i Eritrea i 14 år, skriver Björn Tunbäck, Reportrar utan gränser.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Denna vecka kommer en ny rapport om Eritrea i FN:s Råd för mänskliga rättigheter. Inga goda besked är att vänta. Omvärlden har ett moraliskt ansvar att försöka stoppa de kontinuerliga kränkningarna av mänskliga rättigheter i landet. Men EU spelar en tveksam roll. Visserligen kom en kritisk resolution från EU-parlamentet om Eritrea strax före helgen. Men i den praktiska politiken blir bilden en annan. Det visar brevväxling mellan EU-kommissionen och Reportrar utan gränser.

Före jul beslöt EU att ge Eritrea nära två miljarder kronor i bistånd. Det var en rejäl höjning från det förra biståndsprogrammet. Programmen löper över flera år och besluten är ett utmärkt tillfälle att ta upp mänskliga rättigheter med det land som söker EU:s stöd.

ANNONS

Att människorättssituationen är svår i Eritrea är uppenbart för EU. Eritreanerna är en av de största flyktinggrupperna som kommer hit. Bara i Sverige har nära 20 000 sökt skydd de senaste två åren.

Vittnesmål från flyktingar och rapporter från både FN, Amnesty och andra människorättsgrupper visar att förtrycket i Eritrea ligger bakom massflykten. Det finns tusentals politiska fångar i Eritrea. I Sverige är Dawit Isaaks fall väl känt. Han och flera kollegor har fängslats utan åtal eller dom. De hålls helt isolerade. Flera sedan över fjorton år.

Ändå verkar mänskliga rättigheter ha vägt lätt när EU diskuterat sitt bistånd med Eritrea.

Svaren tyder på nonchalans

Reportrar utan gränser har ställt frågor till EU-kommissionens biståndsavdelning. Svaren tyder på nonchalans. Vi har också begärt ut svenska UD:s instruktioner inför förhandlingarna. Det finns anledning att ifrågasätta också regeringens engagemang.

Svaren visar att Dawit Isaak inte nämnts under överläggningarna. Och att frågan om mänskliga rättigheter har behandlats enligt rutinerna.

Så här står det i vår mejlväxling:

”Nämndes hans fall i diskussionerna med Eritrea om det nya biståndsprogrammet?

Inte specifikt, men EU diskuterar regelbundet oron för de mänskliga rättigheterna med Eritrea”, skriver Stacey Vickers vid presskontoret på EU-kommissionens biståndsavdelning. Hon hänvisar till att EU gjorde ett uttalande om Dawit Isaak i september 2014. Över ett år före biståndsbeslutet.

ANNONS

EU vill ses som ett fredsprojekt med mänskliga rättigheter som en ledstjärna. Men när en unionsmedborgare som hållits fängslad i över ett decennium utan rättegång inte ens nämns när EU skall ge miljardbistånd till just det landet, hur är det då med engagemanget?

Genom att glömma Dawit överger man även hans fängslade kollegor.

Samvetsfånge

Amnesty klassar Dawit Isaak som samvetsfånge. Han är den ende EU-medborgaren och journalisten i världen som är det. Det väger tydligen lätt i den praktiska politiken.

Flyktingströmmen sysselsatte unionen intensivt under förra året och ledde till svåra slitningar mellan medlemmarna. Flyktingarna gör människorättsläget i Eritrea direkt synligt på EU:s hemmaplan. Därför kunde man vänta sig att det var en central fråga i biståndsöverläggningarna.

Riktlinjerna för EU-bistånd finns i den så kallade Cotonouöverenskommelsen. Där står bland annat att respekt för alla mänskliga rättigheter är en självklar del av den utveckling biståndet skall leda till (artikel nio). Artikel åtta reglerar hur dialogen mellan EU och mottagarlandet skall gå till. Med tanke på läget i Eritrea kunde man vänta sig att de mänskliga rättigheterna fick en särskild plats när ett nytt femårsprogram för bistånd togs fram.

ANNONS

Ur vår mejlväxling med EU-kommissionen:

”Finns det några speciella åtgärder, utöver den dialog som föreskrivs i Cotonouöverenskommelsen?

Cotonouöverenskommelsen förblir ramverket för vårt samarbete och vår politiska dialog [--]. En politisk dialog enligt artikel 8 pågår regelbundet mellan EU och Eritrea”, svarar EU:s biståndsavdelning.

Inga särskilda åtgärder – trots att tiotusentals flyktingar kom från just Eritrea under 2015, trots att en EU-medborgare hålls fängslad i strid mot flera internationella konventioner, trots att Eritrea vägrar låta EU-diplomater träffa honom och trots att landet vägrar släppa in den undersökningskommission FN:s Råd för mänskliga rättigheter utsett. Inga särskilda åtgärder, när man samtidigt ger bort två miljarder kronor.

Det är bedrövligt.

UD nämner inte Isaak

Reportrar utan gränser har också begärt ut UD:s instruktioner inför biståndsbeslutet. En del av texten är borttagen med hänvisning till relationen med främmande stat eller mellanfolklig organisation.

UD understryker alltid hur väl känt det är för Eritrea hur Sverige ser på att de fängslat Dawit Isaak, så det kan knappast vara något om honom som stryks bort. Därför utgår jag från att UD inte har bett att Dawit Isaak skall tas upp vid miljardbeslutet. Inför förra biståndsbeslutet 2009 nämndes han heller inte i UD:s instruktioner. Den gången gav UD oss hela instruktionen.

ANNONS

Jag kan inte dra någon annan slutsats än att EU övergett Dawit Isaak, och att man har gjort det med Sveriges goda minne.

Björn Tunbäck

styrelseledamot Reportrar utan gränser

ANNONS