Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Ett glapp där konsten uppstår

Vare sig det handlar om vardagen eller konsten är pausen helt oumbärlig. Det menar författaren Helena Henschen som berättar om sitt förhållande till pausen.

”Mitt skrivande består av två delar där den ena handlar om att vända blicken utåt. Då gör jag den research jag behöver för att skapa. Sedan uppstår en paus som kan vara en ganska svår historia. Det är när jag lyssnar in i mig själv, inte för att söka efter något utan för att finna något.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Den pausen är central för det är då konsten uppstår.

Samtidigt är den inte helt lätt att ta för det är så enormt mycket som stör i vardagen, som att gå och handla, hämta från dagis eller lämna in bilen på lagning. Men det är nödvändigt att ta ett steg åt sidan och stå ut med att verkligen ha tråkigt. För att hitta ron brukar jag gömma mig någonstans, ofta i mitt sommarhus i Västmanland. Just nu är jag på Ljusterö i skärgården och det är inte så bra för här händer det väldigt mycket. Sommaren är överhuvudtaget ingen bra tid att skriva på, då vill jag mest gå och bada när det är varmt och jag har barn och barnbarn som jag vill vara med.

Snarare är det gråa höst- och vinterdagar som jag drar mig tillbaka i ensamheten. I början vill jag helst fly därifrån, men så småningom får jag tag i något i mig själv och har jag tur kan det bli ett flyt i romanskrivandet.

När det gäller själva texten så handlar den mycket om rytm. Den måste växla och vila ibland för att sedan gå över i något helt annat. Skönlitterära texter liknar väldigt mycket musik som drar med sig läsaren när de är som bäst.

Kanske ser en del författare det som ett slags paus att lägga in naturbeskrivningar, men jag tycker att det är dödtråkigt. Såvida beskrivningen inte är laddad med något som handlar om personen jag vill berätta om. För mig är det människors relationer och tankar som är spännande. Jag försöker också mer och mer att ta bort onödiga tecken som pratminus och i stället gå rakt in på dialogen, jag jobbar med texten och tar bort onödiga ord för att det är vackert med ett rent språk.

Förr rökte jag och det var delaktigt i skapandet, ett härligt sätt att gå igenom texten på, jag hittade vila i cigarretten. Jag har slutat sedan många år och övergången var verkligen knepig. Nu vilar jag bäst från texten genom att gå ut och gå. Stegens rytm är också ett slags musik som är en del i skapandet.”

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.