MMORPG. Massively Multiplayer Online Role-Playing Game. Det handlar om World of Warcraft, som dalat i popularitet, men som ändå förvandlats till en långfilm regisserad av Duncan Jones (känd för astronautfilmen Moon och för det faktum att han är son till David Bowie).
Budgeten till Moon (2009) låg på blygsamma fem miljoner dollar. Warcraft: The beginning har varit trettio gånger så dyr att spela in. Jones borde ha lagt några säckar med stålar på ett bättre manus och mer publikdragande huvudrollsinnehavare än Travis Fimmel (Lothar), Paula Patton (Garona) och Ben Foster (Medivh/Väktaren). Från filmbolagshåll har man nog tänkt sig att filmen skall sälja sig själv och därmed gå med vinst, men om man inte redan är hemmastadd i Warcraft-världen finns det ingen som helst anledning att hosta upp biobiljettpengar.
Filmen är gravallvarlig med inslag av livsfilosofiska funderingar. Så kan man försöka bygga upp en film i och för sig, men detta är ju inte en filmatisering av Shakespeares Kung Lear utan ett tv-spel.
Storyn är osammanhängande. Dialogen är snudd på usel. Datoranimeringen är okej, men inte mer.
Jo, detta är Warcraft från början, the beginning. Stridigheterna mellan orcher och människor har ännu inte dragit igång, men kommer förstås att göra det, efter ungefär en timmes speltid. Då blir filmen enformig till max.
