Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1
Nekades spårvagnsfärd. Rullstolsburna Erik Ljungberg och Anna Bonnevier nekades nyligen att åka spårvagn tillsammans.

Endast politiker nöjda

På onsdagsmorgonen stod 12 av de 40 italienska spårvagnarna obrukbara på verkstad.

Skenande underhållskostnader och dålig tillgänglighet riskerar att bli en mycket dyrbar affär för skattebetalarna.

Tillverkaren Ansaldobreda har 17 man på plats för att klara reparationerna under garantitiden och har nyss startat ett eget nattskift för att få ut fler vagnar i morgontrafiken.

Hittills har många vagnar kommit i trafik för sent, då är de flesta redan på väg till skolor och arbetsplatser.

Den soliga junidagen 2001 då företrädare för Göteborgs Stad och Ansaldobreda skrev avtal om leverans av 40 spårvagnar till Göteborg var optimismen överväldigande. Politiker och tjänstemän lovordade de nya, fräcka spårvagnarna.

Snart tio år senare har den sista vagnen just levererats, den sattes i trafik förra veckan. Men försenade vagnar är det minsta problemet. Det råder brist på reservdelar, hjulslitage är omfattande, dörrar och rullstolsramper krånglar.

Willy Nicklasson har i snart tio år ingått i projektledningen för de italienska spårvagnarna, han har varit på fabriken i Italien dussintals gånger och var under många år teknisk chef på Göteborgs Spårvägar. Han anser att orsaken till problemen till stor del är attityden hos medarbetarna på Ansaldobreda.

– Det är helt annorlunda att jobba med svenskar eller tyskar än med italienare, säger han. Man måste tjata i ett par år innan italienare inser att ett problem är ett problem. Först nu börjar de fatta att vi inte gillar när saker inte fungerar.

Enligt Nicklasson har man så småningom kommit tillrätta med de tvära kasten i kurvorna. Dörrarna kommer förhoppningsvis snart att fungera och svårigheterna att få lagom temperatur sommar som vinter kommer att lösas. Men mycket återstår.

Han tvekar när han får frågan om Göteborg borde köpt spårvagnar från Ansaldobreda.

– Vi är på rätt väg, säger han. Men det har tagit en jävla tid och krävt oerhört mycket arbete. De italienska vagnarna var mycket billigare än de andra men de har kostat oss oändligt med tid och energi. Vi fick inte den vagn vi skulle få.

Kent Lindahl, planeringschef på GS Spårvagn, står i eftermiddagens kaos i Brunnsparken och ser spårvagnar och bussar kryssa sig igenom trafikinfarkten.

– Det stora problemet är att Ansaldobreda har kroniskt ont om pengar efter många års misslyckade försök att bygga tåg och spårvagnar, säger han. Vi har ständig brist på komponenter och tvingas köpa sådant som Ansaldobreda borde skaffa.

Men det största bekymret är det omfattande hjul- och spårslitaget.

– Ansaldobreda lurade oss, säger Lindahl. Hjulen håller 13-14 månader i stället för minst två år. Vi tvingas också svarva hjulen mycket oftare än Ansaldobreda lovade.

– När garantierna går ut tvingas Göteborgs Stad stå för kostnaderna. Hade vi vetat 2001 vad vi vet 2011 hade vi inte köpt spårvagnar från Ansaldobreda.

GP träffar produktionsteknikerna Lennart Böök och Mikael Entin på verkstadsgolvet i Gårda.

– Det hjälper inte om vi sätter oss i ett hörn och tjurar, säger de. Det är vi som får lösa problemen och försöka få vagnarna i trafik. Men uppförsbacken är brant.

Politikerna som beslutade köpa nya spårvagnar 2001 ångrar inte att de valde Ansaldobreda. Men de är ense om att Göteborg borde kört en standardvagn, alla lokala lösningar har saboterat produktionen.

Leif Blomqvist (S) var ordförande i trafiknämnden till 2006.

– Då fanns inga signaler om kvalitetsproblem, det handlade om leveransförseningar. Vi var eniga om att köpa av Ansaldobreda och jag noterade ingen vilja att bryta kontraktet, säger han.

Blomqvist anser att många problem beror på att Göteborg inte köpt en standardprodukt.

– De italienska vagnarna blir allt bättre men det har uppenbarligen tagit mycket tid och kraft. Leveransförseningarna har varit besvärande men det är viktigare att vagnarna fungerar bra i längden.

Roland Rydin (M) har varit vice ordförande i trafiknämnden i tio år och var med om att fatta beslut om att köpa spårvagnar från Ansaldobreda.

– I stort sett ett bra köp, säger han. Förvisso inte bekymmersfritt men jag tror att de dåliga spåren i Göteborg gör att vagnar och hjul slits mer. De sena leveranserna och den låga tillgängligheten har varit och var och är ett problem men Ansaldobreda har tvingats betala viten.

– Jag har aldrig ångrat att vi köpte de 40 vagnarna från Ansaldobreda.

13 juni 2001 skrev Ansaldobreda och Göteborgs Stad avtal om leverans av 40 spårvagnar. Vagnarna skulle levereras 2002-2005. Kostnaden var 600 miljoner kronor, staten betalade 450 Mkr.

Mest läst