Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    En sorgens dag för alla på flykt

    Det sägs att Sverige inte orkar mer. Men i Sverige faller inga oljefatsbomber. Vi har fred och kan åtminstone alltid ställa upp med skydd och livets absoluta nödtorft. Det är en sorgens dag för Sverige, för svensk flyktingpolitik och för alla de som är på flykt, skriver Gert Gelotte, journalist.

    Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

    På två månader har Sverige tagit emot 80 000 asylsökande. Det har långt ifrån varit enkelt, men är något vi kan vara stolta över. Vi svenskar har visat att vi står upp för våra ideal och vår bekännelse till alla människors rätt att söka asyl och skydd undan krig och förföljelse. Detta inte endast vid högtidliga sammanträden i FN utan även när solidariteten sätts på svåra prov och verkligen behövs. Vi har menat det vi sagt.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Nu sitter stoltheten som en klump i halsen. Regeringen har i panik lagt fram förslag som i praktiken näst intill upphäver möjligheten att få asyl i Sverige och som riskerar att permanenta integrationsproblemen i stället för att lösa dem.

    Det sägs att Sverige är fullt. Men vad som är fullt avgörs av vår ambitionsnivå. Sverige är i dag fullt i förhållande till regeringens vilja att hjälpa.

    Förödande konsekvenser

    För att kraftigt minska antalet människor som söker asyl i Sverige förslås bland annat:

    • att människor med så kallat ”övriga skyddsbehov” inte längre har rätt till uppehållstillstånd. Det låter inte så farligt men innebär att människor som ”bara” flyr från krig kan skickas tillbaka till kriget.
    • att möjligheten att få asyl av ”synnerligen/särskilt ömmande omständigheter” avskaffas.

    Regeringen väjer inte ens för öppet hyckleri när det gäller barns rätt till skydd. Så här står det på regeringens hemsida:

    ”Det skall inte finnas någon särskild bestämmelse om uppehållstillstånd för barn dock skall portalparagrafen om barnets bästa vara fortsatt tillämplig.” Det är en omöjlig kombination. Givet tidigare erfarenheter lär det bli barnkonventionen som får stryka på foten.

    Formell rätt att söka asyl i Sverige ges i fortsättningen endast de som uppfyller kraven enligt FN:s flyktingkonvention och alltså riskerar förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös och politisk uppfattning, kön, sexuell läggning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp.

    Praktiskt begränsas dock denna rätt genom att regeringen vill göra det ännu svårare att ta sig till den svenska gränsen, där den enda möjligheten att söka asyl finns.

    Passkrav för ensamkommande

    Kravet på pass utvidgas till att gälla samtliga kollektiva transportsätt till Sverige. Även ensamkommande barn måste ha pass för att ges tillfälle att söka asyl. Hur skall barn hindra flyktingsmugglare från att beslagta eventuella pass?

    För den som inte har pass återstår att försöka på egen hand. Det kan förefalla näst intill omöjligt. Men den som riskerat livet på Medelhavet kanske inte väjer för att göra det på Östersjön. Vad gör vi när de första liken flyter iland i Skåne?

    Regeringen vill också minska antalet asylsökande genom att göra det så otrevligt och osäkert som möjligt att leva med asyl i Sverige.

    Permanenta uppehållstillstånd ersätts med treåriga i en till synes oändlig kedja. Innebär det att en familj med barn som gått sex år i svensk skola kan utvisas om pappas asylskäl inte längre gäller? Ja, i varje fall formellt. Skulle regeringens ledamöter själva vilja leva på sådana villkor?

    Vidare begränsas rätten till familjeåterförening. Make/maka måste ha fyllt 21 år. Varför det? Myndighetsåldern i Sverige är 18 år. ”Alternativt skyddsbehövande”, alltså de som bara flyr från krig och till äventyrs fått ett tillfälligt uppehållstillstånd har enligt regeringens krav ingen rätt alls till familjeåterförening. Då får alltså inte ens ta hit sina minderåriga barn. Det är en regel som gränsar till sadism.

    Varför tävla om att vara hårdast?

    Regeringen har anslutit Sverige till EU-ländernas tävlan om vem som är hårdast och mest avvisande mot flyktingar. Till regeringsledamöternas försvar kan möjligen anföras att de inte är värst. Moderater och Kristdemokrater vill införa ännu hårdare regler. Varför är det så frestande att försöka bli den som behandlar människor i nöd sämst?

    Panik blockerar både förnuft och känsla. Bakom regeringens förslag tycks finnas en föreställning om att allt kan bli som det var förr, när nöd och elände fanns långt bortom Sveriges gränser. Men den tiden är förbi. Globaliseringen gäller även för flyktingar och extremt fattiga. Vi kan inte längre köpa oss fria från praktiskt ansvar och konkret delaktighet.

    Det sägs att Sverige inte orkar mer. Men i Sverige faller inga oljefatsbomber. Vi har fred och kan åtminstone alltid ställa upp med skydd och livets absoluta nödtorft. Finns bokstavligen inte tak över huvudet att tillgå kan skydd innebära tältläger i Skåne. Det är obehagligt, men låt de asylsökande själva avgöra om ett tält i Sverige är bättre eller sämre än andra alternativ. För människor som flyr från krig kommer integration trots allt i andra hand.

    Gert Gelotte

    journalist