Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
1/9

En sommarbostad i tre små hus

Det krävdes en hel del letande, men till slut fann familjen Eriksson Ekeblad sina drömmars sommarbostad. Tre små hus på totalt 60 kvadratmeter mitt i den vackra landsbygden i Brodalen, ett par mil från Lysekil visade sig vara precis vad Anna Lena och Martin sökte.

Det är inte så stort deras sommarställe, de tre husen har en sammanlagd yta på inte mer än 60 kvadratmeter. Men det är mellanrummen, de rymliga terrasserna, som räknas tycker Anna Lena Mayor Ekeblad.

– På sommaren vill man ju ändå alltid vara ute, säger hon.

Till vardags bor familjen Eriksson Ekeblad i en lägenhet i centrala Göteborg. De har alltid trivs mitt i stadspulsen. Men för fyra år sedan kom lusten att hitta ett sommarhus.

– Plötsligt längtade vi ut på landet. Komma ifrån asfalten. Vi ville hitta något som låg ungefär en timme från Göteborg. På helgerna plöjde vi husannonser och körde åt olika håll för att titta, säger Anna Lena.

Kriterierna var: nära naturen, enskilt men inte ensamt, inget sommarstugeområde. Budgeten var inte så stor, så objektet fick gärna ha lite renoveringsbehov.  Men inget de hittade stämde riktigt in på den drömbild de hade i huvudet. I väntan på att det rätta skulle dyka upp bestämde de sig för att hyra något.

– Brodalen blir bra, tänkte jag, två mil från Lysekil och två mil från Smögen och fjordar åt alla håll och kanter. Dessutom bodde min bror Jens nära, säger Anna Lena.

Man satte upp lappar affärerna i Brastad och Brodalen ("Skötsamt par med hund") och fick napp ganska omgående.  De hamnade i en liten gäststuga på en gård.

Under våren och sommaren fortsatte husletandet och så kom den lördag då hela svenska folket satt bänkade framför tv:n. Victoria och Daniel skulle gifta sig. I Brodalen öste regnet ner men inget kunde hindra Anna Lena och Martin från att gå på husvisning. Fastigheten låg inte långt från huset som man hyrde.

– Vi letade oss fram och när vi närmade oss kände jag det här är något. Ängarna, bergen och skogen, allt kändes rätt, säger Anna Lena och berättar hur hennes hjärta bankade som besatt när de parkerade på den lilla grusvägen och gick uppför stigen mot huset.

– Hela min kropp skrek: här ska jag bo. Martin kände också att det var rätt.

Och tvärt emot allt sunt affärsförnuft rusade Anna Lena genast fram till mäklaren och berättade nyheten: jag ska bo här. Då hade de inte ens tittat runt i huset.

– På hemvägen satt vi alldeles tysta i bilen. Vi var helt skakade. I prospektet fanns till och med en bild på en likadan hund som vår Pricken. Det var ödet.

Sedan dess har sonen Eddie kommit till världen och familjen har funnit sig till rätta i huset. Anna Lena visar runt, hästhagen på ena sidan, kohagen på andra. Hundgården man har byggt till Pricken, grönskan, blomkrukorna med krasse och lavendel. De tre byggnaderna ligger strategiskt placerade på den kuperade naturtomten. Terrasser och trappor förbinder och ger skyddade uterum.

Ursprungshuset – det som i folkmun kallas prästens hus – rymmer kök och en matplats.

– Vi gillar kökskänslan, att kunna mysa och tända en eld i kaminen, säger Martin som dessutom älskar att hugga ved.

Kökssoffan kommer från Martins släkting Gotfrid och det rustika matbordet ingick i husköpet.

– Precis ett sådant som jag själv skulle ha letat upp, säger Anna Lena.

Hela huset är planerat för att kunna ta emot gäster och för att umgås. De stapelbara skolstolarna som man hittat på loppmarknad kommer ofta till användning. Familjen har inrett med en stram bas som bryts av med färgglada detaljer till exempel den röda vägghyllan med termosar och burkar. En äppellåda från Kivik har omvandlats till förvaringsmöbel. Ovanpå står en dansk plåtljusstake och en läcker kakburk. Anna Lena berättar att den kommer från farmor i Kalifornien.

– Jag minns hur jag sa när jag var liten: "farmor när du dör kan jag få den burken då?"  Några år senare sa farmor: "jag är visserligen inte död ännu men du kan få burken ändå".

I huset finns ingen tv så långt ögat kan nå. Genom fönstret ser man mjölkkor som betar. Hela området andas frid.

– På kvällarna när Eddie har somnat så ligger vi här och tittar på ko-tv, säger Anna Lena.

Snett mitt emot kökshuset ligger sovlängan med tre separata sovrum. Rummen är möblerade med dubbelsängar, väggarna är vita och på golven ligger färgglada trasmattor.

– Det är bra att kunna ha många nattgäster. Alla rum har egen ingång det gör att man kan dra sig tillbaks och vara privat. Sedan är det lätt att hålla rent – bara stoppa in dammsugarsladden och det är klart på en minut.

Inredningen bär på mycket historia. Skolplanscherna kommer från Anna Lenas storebror Jens som är lite av en samlare av just sådana. Stegen hittades under huset och har förvandlats till en plädhållare för ett par filtar som en gång i tiden tillhörde Anna Lenas mormor och morfar. Detta tillsammans med Anna Lenas loppisfynd av tyger som hon bland annat använt till att göra kuddar gör att helhetsintrycket känns rofyllt i sovlängan.

Men ingenting kan ändå mäta sig med utsikten över landskapet. De stora fönstren gör att man ser igenom huset. Rummen uppfattas som större och naturen utanför blir som tavlor. Mittenrummet där familjen sover har fyra fönster.

– Jag tycker om att gränsen mellan ute och inne försvinner. Det lilla runda fönstret kan man sätta för med en plåt så det blir mörkt på natten. Fast det vill vi inte, säger Anna Lena.

Det tredje huset är badrumshuset med toalett, dusch och tvättmaskin.

–Det är praktiskt att ha det avskilt. Överhuvudtaget är det bra att man har alla aktiviteter i olika hus, säger Anna Lena.

De tre husen hänger ihop på ett sätt som skapar många härliga utomhusytor. Finurliga däck och trappor förbinder.

– Här finns morgonsol, lunchsol och kvällssol. Det är bara att flytta runt trädgårdsmöblerna, säger Anna Lena.

 

Mest läst