Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

En propagandamässig retorik

Vi har aldrig fått intryck av att Israel är ett land som står för religiös och etnisk homogenitet. Och vi är trötta på att som unga, svenska judar ständigt tvingas förklara såväl vår kärlek till landet Israel som till vårt hemland Sverige, skriver Johanna Schreiber och Joseph Borenstein i en replik.

Under våra resor till Israel har vi besökt universitet där våra svensk-judiska vänner studerar tillsammans med såväl israeler som palestinier. Vi har varit på nattklubbar och restauranger där vi umgåtts med israeler, palestinier, ryssar, amerikaner och yemeniter. Övernattat hos beduinerna i öknen och lunchat med druserna i Tel Avivs förorter. Vi har aldrig fått intrycket av att Israel är ett land som står för religiös och etnisk homogenitet, vare sig från judiskt, palestinskt eller annat håll.

Det är inte omöjligt att debattörerna Dror Feiler, Henry Ascher och Staffan Granér (GP Debatt 23/8) får en annan bild av Israel när de besöker landet än vad vi får, men så finns det ju också en betydande ålderskillnad mellan oss och därigenom är det även naturligt att vi umgås i olika delar av det israeliska samhället.

Vi tror att de flesta svenskar vid det här laget har förstått att det är ytterst få människor som verkligen är antisemiter och som skulle få chansen att uttrycka dessa åsikter i svenska medier. Däremot finns det en annan sida av myntet som gör att vi fått öva in fraserna ”javisst, jag är jude, men nej – jag hatar inte palestinier”– när vi diskuterar med våra svenska vänner och ”javisst, jag är svensk – men nej, jag hatar inte Israel” – när vi träffar israeler eller andra människor bosatta i Israel. Detta leder till att vi stundtals inte känner oss hemma eller välkommen i något av länderna.

Det ni skriver, Henry, Staffan och Dror, slår tillbaka på oss unga, svenska judar som ständigt måste förklara såväl vår kärlek till landet Israel som till vårt hemland Sverige.

Det kommer att finnas ett Sverige, ett Israel och ett Palestina även efter er tid. Och ni är med och bidrar till vilken relationen mellan dessa tre stater kommer att vara under, om vi skjuter från höften, tio år till. Sedan kommer vi unga, svenska judar att få sopa upp den skit ni lämnat efter er propagandamässiga retorik och liksom våra föräldrar fick göra med oss. Och uppfostra våra egna barn att inte skämmas över att vara jude i Sverige – eller svensk i Israel.

Johanna Schreiber

Joseph Borenstein

svenska judar och studerande vid Instutitionen för journalistik, medier och masskommunikation, Göteborgs universitet

Mest läst