En nos i arkeologins tjänst

ANNONS
|

Sophie Vallulv var arkeologistudent när hon fick idén.

- Redan första dagen på utbildningen fick vi höra att få av oss skulle kunna få jobb om vi inte nischade oss. Det här blev min nisch.

Arkeologi brukar förknippas med grävande, men det finns flera andra hjälpmedel som kan användas för att ta reda på vad som finns under markytan, till exempel metalldetektor, magnetometer och georadar. Det som hittills saknats är en metod för att hitta rester av människor utan att behöva gräva.

Bombhundsträning

Sophie Vallulv hade hund sedan tidigare, men köpte en ny schäfervalp som vid fem månaders ålder fick börja träna. Hon inspirerades av hur man tränar bombhundar och började hemma i vardagsrummet. Det blev många timmars träning varje dag och efter ett och ett halvt år hade hon en hund som med 94 procents säkerhet kunde skilja människoben från djurben.

ANNONS

Slutprovet fick Fabel göra vid Sandby borg på Öland, en fornborg där en massaker tros ha ägt rum på 400-talet.

- Jag och hunden visste inte var benen låg, men en arkeolog från länsmuseet i Kalmar visste.

Fabel kunde markera för benrester på en och en halv meters djup. Arbetet har resulterat i en masteruppsats i experimentell arkeologi och dessutom ett nystartat företag, som ska erbjuda tjänster åt arkeologer.

Lånade ben

Sophie Vallulv har fått frågor från andra hundägare hur man gör. Men vem som helst har inte rätt att hantera mänskliga kvarlevor. Själv har hon fått låna ben från olika institutioner och sedan har hon tränat hunden med bomullstussar som legat intill sådana ben. Fabel själv har aldrig varit i närheten av att få gnaga på gamla människoben.

- Men det är inte det han vill heller, han är bara intresserad av bollen som han får när han hittat något.

Hundens nos har cirka 220 miljoner luktsinnesceller, människan har cirka fem miljoner.

Schäfern Fabel, född 2013, började tränas när han var fem månader. Vid 22 månader testades han i laboratorium och visade att han med 94 procents säkerhet kan skilja människoben från animaliska ben. När han var strax över två år testades han i fält och visade att han kan hitta och markera för så kallat humanosteologiskt material i jorden, det vill säga mänskliga kvarlevor och mänskligt skelett.

Så här markerar han att han hittat något: Han stannar, gräver ett litet hål där han sticker ner nosen och sniffar, vänder sig mot föraren och till sist lägger han sig ner.

Andra exempel på specialiserade sökhundar är tryffelhundar, narkotikahundar, kriminalsökhundar, kanterellhundar, mögelhundar och älghundar.

Källa: Arkeologihund, Sophie Vallulvs masteruppsats, Linnéuniversitetet 2015.

ANNONS