Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    En kväll med två bragder

    En om dagen är modellen. Tre VM-dagar avklarade. Tre svenska VM-medaljer är bärgade.
    Det är inte illa, inte i friidrottslandet Finland, vars förhoppningar stod till Olli-Pekka Karjalainen, en bastant släggkastare som trots massivt publikstöd inte mäktade med mer än en femteplats.
    Nåväl, spjut är inte avgjort än och för alla svenskar som gillar fri-idrott vet hur det känns för grannarna i öster. Ett hopp, en stjärna, en Patrik Sjöberg - det var allt.
    Det är en makalöst kliv svensk friidrott tagit.Det var två bragder vi såg under de hotande molnen på Olympiastadion.
    Kajsa Bergqvist hade för ett år sedan foten i paket. Hon följde OS-finalen i Aten på rygg framför tv:n, höll igång med sit-ups uppenbarligen fast besluten att komma igen.
    Vem tvivlade inte på det? Hälsenan av, och den är akilleshälen i dubbel bemärkelse för höjdhopparna.
    Påfrestningen är enorm på hälsenorna.Det tog bara ett år så var den 29-åriga Turebergstjejen inte bara tillbaka i världstoppen - hon var världstoppen.

    Som hon hoppat här i Helsingfors - i försök och final - undrar jag om inte en avsliten hälsena och ett långt avbrott i höjdhopparkarriären är en metod att rekommendera.
    För jag har aldrig sett Kajsa Bergqvist hoppa bättre. Högre, javisst, men inte med den säkerheten, den jämnheten och med sådan ackuratess.Hon kände det själv, för hon gav sig på världsrekordhöjden 2,10. Två bra försök blev det. Den höjden skrämmer henne inte.
    Det var annat som imponerade också. Och som gav guldtipset allt lägre odds. Hennes lugn under tävlingen. Avslappnad, väl påklädd, med filt runt kroppen, väntade hon ut de övriga, betydligt mer aktiva, konkurrenterna.
    Jo, Guld-Kajsa blev en smula pressad av Chaunte Howard från USA. Men något hot var aldrig amerikanskan. Det var Kajsas kväll.
    Det var ett tårögt faktum strax före klockan 21.00 Helsingforstid. Det blänkte till i ögonen på Kajsa såväl efter avklarade 2,00 meter och efter det definitiva segerhoppet på 2,02.
    Fullbordad längtan, då är det plats för tårar.Det skall tydligen regna. Det är Kajsa Bergqvists väder.

    Jag minns München, den avslutande EM-tävlingsdagen för tre år sedan. Himlen öppnade sig, de blygråa molnen tömdes på vatten.
    Det vräkte verkligen ner.
    Helsingfors såg likadant ut under hela måndagen.
    Vrängda paraplyer på den långa Mannerheimsgatan, människor som hukade sig för att parera vind och det piskande regnet.
    De som var med i München, de som orkade formulera orden i huvudet med dropparna föll tungt, tänkte guldläge.
    De är 13 stycken nu.Den svenska medaljskörden i VM. Det är en samling som börjar bli imponerande. Kajsa Bergqvist gjorde dussinet komplett och den 13:e var svensk bragd nummer två i vätan.
    Emma Green, den göteborgska talangen, hoppade sig till ett brons och det var inte mycket som talade för det i förrgår.Emma kvalade sig till final, och då såg hon inte ut som en medaljkandidat. Hon gick över men tekniskt var det sådär.
    Emma Green har kapaciteten. Hon har ett VM-brons som kvitto på det. Hon har ett år på sig till nästa mästerskap, det går på hemmaplan, på Ullevi i Göteborg och på det året kan hon öka hastigheten i ansatsen lite till och lära sig hantera farten, då är hon medaljkandidat också på Ullevi.

    Det satt en medaljmakare på läktaren i höjdhoppskurvan. Yannick Tregaro kanske inte kan ta åt sig hela äran av Kajsa Bergqvist VM-guld men nog har han en stor del av det.
    Yannick är ju också tränare för Emma Green, samt hennes pojkvän, så Tregaro har sannerligen förvaltat arvet efter Viljo Nousiainen, Patrik Sjöbergs tränare och senare också Yannick Tregaros läromästare.
    Snett framför mig jublade en som redan är guldtyngd.Länkar och klocka, Daniel Wessfeldt, Kajsa Bergqvists agent. Det kan nog bli en 24 karats kedja till.
    Verktyget framför mig, datorn, håller än. Den har också fått sin beskärda del av regn. Den kulturmärkta Olympiastadion har fått ett tillfälligt tak över den provisoriska pressläktaren. Det skall bort efter mästerskapen. För GP:s medarbetare gör det detsamma.Vi sitter på kanten och regnet blåser in över människor och redskap.Det klarar vi.
    Kan Kajsa så kan vi.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.