Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Sovjetunionens dåvarande ledare Nikita Chrusjtjov flankerad av fyra kosmonauter. Jurij Gagarin är tvåa från vänster på bilden.

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    En helt äkta sovjetisk hjälte

    Han gjorde bättre reklam för Sovjetunionen än någon annan. För 50 år sedan, 12 april 1961, lyfte han från jorden och blev den första människan i rymden.

    Jurij Gagarins färd med rymdfarkosten Vostok 1 var kort. Den varade bara i en timme och 48 minuter, den tid det tog för farkosten att ta sig ett varv runt jorden. Men uppståndelsen i världen var desto större. Miljontals människor förundrades över det som hänt. Många talade om en ny era i mänsklighetens historia.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    För Sovjetunionen var bedriften av enormt värde. Man hade haft bråttom på slutet, i vetskap om att USA snart skulle skicka upp en egen astronaut, men i slutändan lyckades man komma först, med tre veckor till godo på jänkarna.

    – Man visste ju att något var på gång. Det var ganska uppenbart att en människa skulle skickas upp rätt snart. Så visst var man förberedd, men det förtog inte spänningen, och nyheten slog ner som en bomb i hela världen, säger Sven Grahn, tidigare verksam som tekniker inom en rad projekt vid Rymdbolaget.

    Tuff och kortvuxen

    Sven Grahn är ansedd som den störste pionjären inom svensk rymdforskning och var själv 15 år när Gagarin sköts upp i rymden.

    – Gagarin besökte Sverige 1964 och då träffade jag honom som hastigast. Han verkade vara en tuff flygartyp, men det jag slogs mest av var att han var så liten. Jag minns också att jag blev besviken över att han inte ville säga något om att Sovjet skulle försöka komma först till månen, säger han.

    – Han och hans kollega Bykovskij gjorde stor reklam för Sovjet. De var kanske de bästa förgrundsgestalter Sovjet någonsin hade.

    Jurij Gagarin, som fått en lång rad gator, torg och platser uppkallade efter sig, var 27 år när han flög upp mot världsberömmelsen.

    Han kom från Klusjino i västra Ryssland där hans familj fick genomgå svåra umbäranden under andra världskriget. Efter kriget lyckades han komma in på en militär flygskola och det var som stridsflygare han så småningom valdes ut för det ryska rymdprogrammet.

    Knivskarp konkurrens

    Att valet till slut föll på honom av de 20 utvalda berodde i hög grad på hans starka fysik och stabila psyke, hans goda tekniska kunskaper – men också på det faktum att han var så kort. Kapseln var trång och Gagarin som bara var 157 centimeter lång passade in perfekt.

    Vid det laget var rymdkapplöpningen med USA i full gång, och även om spänningarna mellan de båda supermakterna hade börjat avta var rivaliteten knivskarp – och rymden var kanske det enda område där Sovjet hade ett försprång.

    Att man lyckats så väl just på detta område var en effekt av att mannen bakom det sovjetiska rymdprogrammet, Sergej Koroljov, fått fram en typ av farkost som kunde användas både för bemannade färder och för spionage från rymden. Detta gjorde kommunistpartiet mer beredvilligt att satsa på projektet.

    Satt i spionsatellit

    – Raketen och farkosten som Gagarin färdades med var hemliga. Det var först 1965 som de visades upp. Orsaken var att farkosten var identisk med deras spionsatelliter, säger Sven Grahn.

    Gagarin lyfte från jorden den 12 april klockan 07.07 svensk tid. Klockan 08.00 släppte ryssarna nyheten över världen, och 55 minuter senare landade Gagarin på jorden igen. USA var slaget, och Gagarin var hela Sovjetunionens hjälte.

    Det märkliga är att han aldrig gjorde någon mer rymdfärd. Att ge sig ut i rymden var riskabelt och de sovjetiska ledarna var ovilliga att släppa ut landets störste hjälte på nytt. Till slut gav man dock med sig, och Gagarin skulle ha gjort en färd till. Men den blev aldrig av. Gagarin omkom 27 mars 1968 under en träningsflygning med ett stridsplan. Sovjets störste hjälte fanns inte mer.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.