Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

På lördagen premiärvisades Bajsfilmen – Dolores och Gunellens värld på Göteborgs Lilla Filmfestival. Klara Zimmergren, till vänster, gör rösten som den försiktiga Dolores och Linda Hambäck, till höger, har regisserat. Bild: Bild: Tomas Ohlsson

En film inte bara om bajs

Nöjesartiklar Linda Hambäcks nya barnfilm handlar om bajs. Men inte bara. Den snuddar även vid de stora frågorna, kärlek och vänskap, livet och döden, spöken och burrigt hår.

Gunellen är rastlös. Hon blir avundsjuk på brevbäraren som cyklar så fritt och hon undrar vart bajskorven tar vägen på sin resa genom avloppet. Alla tycks ju vara på väg någonstans. Alla utom Gunellen. Och Gunellens bästa vän Dolores.

De sitter mest hemma i sitt hus och tar dagen som den kommer, så när Gunellen plötsligt vill ge sig av för att upptäcka världen blir Dolores stressad och orolig. Hur ska hon få Gunellen att stanna hemma? Varför rodnar taxichauffören varje gång Dolores tittar på honom? Och var är egentligen Gunellens resväska?

Där har ni i korta drag handlingen i Bajsfilmen – Dolores och Gunellens värld, men regissören Linda Hambäcks barnfilm rymmer mer än så.

Figurerna Dolores och Gunellen är i och för sig nya, påhittade av Linda Hambäck och manusförfattarna Janne Vierth och Anders Sparring, men den animerade filmen är baserad på författaren och illustratören Pernilla Stalfelts hyllade barnböcker om bajs, hår, kärlek, skräck, våld, liv och död, ämnen som alla avhandlas på olika sätt i filmen som Pernilla Stalfelt själv har illustrerat.

– Jag älskar Pernillas böcker, de är som filosofiska uppslagsverk. Torra och humoristiska på samma gång och de talar om livet på ett sätt som barn förstår. Den känslan ville jag ha med i filmen också, berättar Linda Hambäck.

Vi sitter i Drakens tomma biosalong. Om knappt 30 minuter ska filmen rulla igång och utanför står flera hundra barn i fyra- till sjuårsåldern och stampar, de tuffaste filmkritiker som världen känner.

– Ja, så är det absolut! Barn som inte tycker om en film reser sig upp och vill gå, det finns liksom inga mellanlägen, det märks direkt om de inte gillar den. Så visst är det lite nervöst, erkänner Linda Hambäck och får medhåll av Klara Zimmergren som gör rösten till Dolores. Gunellens röst görs av Mia Skäringer.

– Det är första gången jag och Mia jobbar ihop på väldigt länge, men när Linda ringde och frågade om vi ville medverka i filmen kändes det helt rätt. Jag har läst Pernilla Stalfelts böcker sönder och samman, både ensam och för mitt barn, och det gick inte att tacka nej, säger Klara Zimmergren.

Väl i studion gick det också lätt för både Mia och Klara att lägga rösterna och finna rätt tonläge för Gunellen respektive Dolores.

– Vi är vana vid att leka i en ljudstudio, det var så vi började en gång i tiden, det är vår bas. Och vi hade också väldigt roligt därinne. När jag lyssnar nu i efterhand så hör jag att Gunellen och Dolores inte är helt olika de figurer som Mia och jag hade i våra första sketcher. Det är liksom samma tugg, och det tycker jag extra mycket om.

Dolores (Klara) är lite ängslig och försiktig, Gunellen (Mia) mer rak och gåpåig, hur väl speglar det era egna personligheter?

– Jag vet inte riktigt ... Mina figurer har väl alltid varit lite mer återhållsamma och Mias lite mer framåt, det var en grej vi körde. Vi har två olika sätt att göra våra karaktärer och det kan vara lite svårt att byta, säger Klara Zimmergren.

Linda Hambäck är noga med att påpeka att deras insats inte handlar om något dubbningsarbete, tvärtom har Klara och Mia först fått läsa in och leva ut manus, därefter har filmen vuxit fram med deras röster som utgångspunkt.

– De föll in i sina roller som Dolores och Gunellen väldigt naturligt och vi har animerat filmen efter deras gestaltning. Det är alltid så jag försöker jobba, annars blir det raka röstpålägg och det kan kännas ganska platt.

Regissör: Linda Hambäck.

Illustratör: Pernilla Stalfelt.

Manus: Janne Vierth och Anders Sparring.

Röster: Klara Zimmergren, Mia Skäringer och Rikard Wolff.

Musik: Martin Östergren.

Producenter: Lee Film, SVT och Film i Väst.

Svensk biopremiär: den 12 februari.

Mest läst