Öppningsspåret Blow your whistle påminner till en början om The Gap Bands Oops upside your head. Så kommer stötblåset in och Emrik börjar sjunga ”ay, ay, ay, ayyy ....” och då blir det istället väldigt mycket Stonefunkers. Svängigt. Snyggt. Tajt.
Och precis så daterat som jag antar att den funkiga formen kräver. Alltså känns det helt okej att West coast boogie låter som ledmotivet till ett avsntt av Nilecity, för jag antar att det är dit Emrik siktar. Och då träffar han helt rätt.
Några av låtarna kan kännas lite för långa, och själv föredrar jag det softa tilltalet i sköna Summer Tyme, men tråkigt har man inte i Emrik Larssons sällskap.
ANNONS
