Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild - 1
Vi behöver ta nya tag, genom energipolitiken och genom det statliga ägandet iVattenfall, för att stärka konkurrensen på elmarknaden så att även elkunderna blir vinnare, skriver Göran Hägglund.

Elmarknaden måste tyglas

På kort sikt måste det vara av högsta prioritet för den svenska energipolitiken att stärka konkurrensen på elmarknaden. Det måste också innefatta nätavgifternas nivå och utformning, där de dominerande bolagens ställning och ageranden behöver bevakas med hökögon, skriver Göran Hägglund (KD).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Tack vare alliansen genomförs nu historiska satsningar på förnyelsebar energi, samtidigt som vi har öppnat dörren för nya investeringar i kärnkraft. Detta viktiga genombrott till trots, brottas hushåll med rekordhöga elräkningar och industrin med en osäkerhet kring tillgången till energi i framtiden. Därför måste energipolitiken ta nya steg för att också elkunderna ska bli vinnare på politikens framgångar och för att vi ska kunna träffa en ny historiskt överenskommelse.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Vi har under två vintrar i följd upplevt en situation på elmarknaden med rusande priser som fått påtagliga och svåra konsekvenser för många medborgare. Det är tydliga symptom på att elproduktionen och elmarknaden inte fungerar som den borde utifrån de i grunden goda förutsättningar som vi har i Sverige.

Ett avgörande problem på elmarknaden är att konkurrensen är för dålig. De insatser som Alliansregeringen hittills gjort för att till exempel bryta upp samägandet av de svenska kärnkraften har misslyckats. Det gör att Vattenfall, Eon och Fortum har för lite intresse att med sin prissättning faktiskt konkurrera om kunderna. Vi behöver ta nya tag, genom energipolitiken och genom det statliga ägandet i Vattenfall, för att stärka konkurrensen. Men instrumenten kan även finnas på andra områden. På kort sikt måste det vara av högsta prioritet för den svenska energipolitiken att stärka konkurrensen på elmarknaden. Det måste också innefatta nätavgifternas nivå och utformning, där de dominerande bolagens ställning och ageranden behöver bevakas med hökögon.

På längre sikt måste vi ha två, för vissa debattörer till synes motstridiga, ambitioner för ögonen samtidigt - att minska energikonsumtionen och att öka elproduktionen. Rapporterna är många om medborgare som skruvar ned värmen till ett minimum och släcker ned sina hus. Energibesparande, javisst. Men knappast förenligt med en god levnadsstandard.

Inom en inte allt för avlägsen framtid har våra nuvarande kärnkraftsreaktorer gjort sitt och måste av åldersskäl stängas. Dessa står i dag för nästan hälften av vår elproduktion och måste ersättas av ny produktion. Ingenting tyder på att det är möjligt att göra utan att det byggs nya reaktorer. I alla fall inte om vi vill undvika att återigen börja producera el med hjälp av olja och kol.

Energieffektiviseringar som ger en långsiktigt minskad energikonsumtion är självklart också nödvändiga för en miljömässigt hållbar utveckling och för att vi ska klara klimatmålen. Men denna strävan efter en minskad energikonsumtion måste ta sig uttryck i regler och styrmedel som också är ekonomiskt och socialt hållbara. Vi kan heller inte ha ensidigt fokus på åtgärder för att minska energianvändningen. Så länge produktionen sker på miljömässigt hållbart sätt, ser jag ingen anledning att motarbeta nyinvesteringar som leder till ökad elproduktion. Det måste vara de negativa miljökonsekvenserna vi ska komma åt, inte människors möjligheter att tända en lampa eller värma sina hus.

Blocköverskridande beslut

De senaste årens förändrade politiska förutsättningar har fått reaktorägarna att göra betydande och tämligen samtidiga effekthöjande investeringar i befintliga reaktorer. Men tryggheten inför investeringar behöver utvidgas till att omfatta också byggande av nya reaktorer som ersätter de vi har i dag. Det bästa sättet att åstadkomma sådan trygghet är en blocköverskridande uppgörelse mellan Alliansen och Socialdemokraterna.

Den rödgröna oppositionen har konsekvent valt att ställa sig utanför försöken att hitta en bred politisk uppgörelse kring energipolitiken. Socialdemokraterna har på senare år offrat energipolitisk realism och långsiktighet för att få ihop ett regeringsalternativ med två partier som saknar trovärdighet i dessa frågor. Efter valet 2010, med en rödgrön valförlust och ett havererat samarbete, finns förhoppningsvis vägar framåt även för Socialdemokraterna.

Långsiktiga spelregler

När ett nytt socialdemokratiskt ledarskap finns på plats hoppas jag att det äntligen ska finnas förutsättningar att åstadkomma en blocköverskridande energiöverenskommelse. Utgångspunkten behöver vara de principer som Alliansens överenskommelse bygger på: ekologisk hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygghet. Det skulle ge energimarknaden de långsiktiga spelregler den efterfrågar och långsiktigt vara den viktigaste åtgärden för att åstadkomma rimliga elpriser för svenska hushåll och företag.

Göran Hägglund (KD)

partiledare

Bild - 2
Mest läst