Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Elin Grelsson: En annan sida av Göteborg

För sju och ett halvt år sedan flyttade jag från uppväxtorten, en by i Jämtland, till Göteborg. Den första veckan minns jag som ett fascinerat, förvirrat rus av storstadens möjligheter.

En av de första kvällarna i min nya hemstad höll Håkan Hellström gratiskonsert på Storans tak. Vi stod i massan av människor som samlats nedanför och jag minns att jag tänkte att såhär är det att bo i Göteborg. Här finns kvällsöppna fik, spårvagnar som går med minuters mellanrum och då och då ställer sig Håkan Hellström spontant på ett hustak och börjar sjunga.

Numera ler jag åt minnet av min egen naivitet. Den romantiserade storstadsbilden har fått ge vika för en betydligt mer krass syn på Göteborgs möjligheter och begränsningar. Det händer inte sällan att jag genererat driver med min hemstad, skamset medveten om hur den framstår i andras blickar. Mutskandaler, missriktade eventsatsningar, segregering och ett pariserhjul vid Operan som ingen ville ha. På något sätt motsvarar hjulet bilden av Göteborg. Det rullar på, men ekar tomt.

Samtidigt är min berättelse om ­Göteborg också en helt annan än den som uppdagas i Uppdrag granskning och som blivit föremål för längre, och utmärkta, reportage i bland annat Dagens Arena och Fokus. Där står den samarbetsanda, som ledde till en korrumperad sammanblandning mellan kommun och näringsliv, i fokus. Den berättar om en stad som desperat kämpar efter eventstråk och stora evenemang för att locka turistmassor och glömt människorna som lever i staden. Den handlar om lokala pampar som fått alldeles för stort inflytande och en tystnadskultur där det blivit så normaliserat att ingen har sagt ifrån.

När jag skriver den här texten sitter jag på Vulgo. Ett nyinvigt bokcafé som tillkommit genom ideella eldsjälar som ville skapa en alternativ politisk mötesplats. I likhet med exempelvis Koloni, Textival, Lagerhuset och Ladyfest vittnar initiativet också om en annan sida av Göteborgsandan. Ett Göteborg där det är relativt enkelt att starta upp initiativ och driva projekt utanför kommunpolitikens polerade evenemangsyta.

Jag kan önska att de sidorna av Göteborg lyftes fram mer, både i stadsskildringar och i vår självbild. Inte minst ekonomiskt behöver kulturen utanför mittfåran mer stöttning för att skapa de alternativa mötesplatser som utgör en verkligt levande stad. Det är stundtals oändligt frustrerande att se hur ideella kulturarbetare sliter utan större uppmärksamhet tillsammans, medan kommunala arrangemang och events framhålls.

Gräsrotskänslan är en undangömd del av staden. Men det är genom den formen av gemenskap underifrån som ­Göteborg kan få självförtroendet åter.

Mest läst