Den 20:e juni inleds Rio + 20, FN:s konferens om hållbar utveckling i Rio de Janeiro. Mötet väntas samla runt 50 000 representanter från regeringar, parlament, städer organisationer och näringsliv. Målet är att forma ett förnyat engagemang kring hållbar utveckling.
Mediebevakningen inför mötet har hittills varit knapphändig. Sedan fiaskot i Köpenhamn 2009 har miljöfrågor blivit alltmer frånvarande i nyhetsflödet. Att det dessutom kom en global finanskris spelar med största sannolikhet in. Det finns en gräns för hur mycket kriser av långvarig och inte dagsaktuell karaktär som man kan rapportera om.
Mediernas fattiga bevakning blir i det närmaste parodisk när en artikel från 22 framstående forskare om miljöns kommande kollaps förvandlas till en kort notis från nyhetsbyrån TT-AFP i dagspressen. ”Forskare: Miljökollaps nära”, var rubriken på de runt femhundra tecken som rymdes i bland annat Göteborgs-Posten (7/6) häromveckan. Ekosystemet kommer att kollapsa redan det här århundradet, varnade forskarna. Vi närmar oss en tidpunkt där arter snabbt kommer att börja dö ut. Ett begrepp som kollaps brukar vanligen attrahera löpsedlar och stora rubriker. Men när det gäller just miljöfrågor finns i stället ett lojt axelryckande. Jaha, nu barkar det åt helvete.
Att det finns såväl intresse som oro kring klimatet och miljön hos medborgare är däremot tydligt. När SOM-institutet nyligen publicerade en enkätundersökning om svenskars oro hamnade miljöförstöring, klimat och tillstånden i haven på plats 1 till 3, före både terrorism och militära konflikter.
Det är beklämmande att den oron varken syns mer i de traditionella medierna eller i den parlamentariska politiken. När det konstateras att Sveriges utsläpp ökat de senaste åren besvarar Centerpartiets Annie Lööf oron med att vi ska vänta och se om det är en trend. Miljöpartiet har fastnat i infrastrukturella frågor och vågar inte diskutera radikala klimatåtgärder. Det ökade engagemanget för miljö kopplat till sociala orättvisor som Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt talade sig varm för när han tillträdde som partiledare lyser fortfarande med sin frånvaro.
Det enda som hittills i någon mån hjälp mot den skenande miljökollapsen är en annan kris. Finanskrisen har minskat utsläppen av koldioxid i de hårdast drabbade länderna. Världens energiförbrukning minskade med närmare två procent år 2009. Det ställer miljö- och ekonomiproblemen på sin spets och understryker återigen att evig tillväxt inte är förenlig med begränsade resurser. Att ekvationen är ohållbar hålls det dock alltjämt är tyst om.
Elin Grelsson Almestad är kulturskribent och författare med klimatångesten ständigt nära till hands.
