Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Elin Grelsson Almestad: Ingen tackar dig för ditt extrajobb

Ingen tackar dig för att du jobbar dig sjuk. Så lyder rubriken på den debattartikel som flitigt delades häromveckan. Här berättar dietisten Zandra Hedlund gripande och öppet om sin utbrändhet och vad som ledde fram till den. Texten är full av varningar till alla dem som driver på sig själva för hårt, inte ser varningssignaler i form av exempelvis sömnstörningar och kroppssmärtor och som tror att den bästa vägen till karriär är att jobba långt mer än hundra procent.

Det är lätt att förstå varför texten har blivit populär. Det är en rak uppmaning till alla som befinner sig i en destruktiv arbetssituation att sänka kraven och inte göra mer än nödvändigt. Att säga nej till ytterligare arbetsuppgifter och inte göra sig oumbärlig.

Jag skickar själv texten till vänner som befinner sig på gränsen till utmattning, några av alla de där kvinnliga vännerna som jag på veckobasis lyssnar på när de berättar om hög arbetsbelastning, kvällar och helger av arbete och att aldrig hinna ikapp sig själva eller de sysslor som de förväntas utföras. De är allt från tjänstemän till sjuksyrror, men deras prat om arbetsplatserna låter ofta snarlikt. Att inte hinna. Att egentligen inte orka, men tvinga sig själv att orka ändå. Att inte bli sedd för det arbete som utförs och därför ta på sig ännu mer för att den här gången kanske få uppmärksamheten som behövs. Att ständigt vara rädd för att inte göra allt perfekt.

Här finns dock ett stort strukturellt problem. På en hård arbetsmarknad är det svårt att säga nej av rädsla för att bli bortglömd eller bortvald. Alla som arbetar på osäkra vikariat eller projektanställningar vet att du aldrig är bättre än din senaste anställning och vill du vara kvar måste du vara beredd att, som det brukar heta, ”visa framfötterna”.

En sjuksyster har få möjligheter att säga nej eller gå hem i tid om det är plats- och personalbrist på avdelningen. En kvinna i tjänstemannaposition som genom livet lärt sig att göra allt lite bättre än männen för att det är vad som krävs för att bli sedd har svårt att bara släppa den ryggradskänslan och lämna ifrån sig uppgifter på något annat sätt än överarbetade.

I boken Bit inte ihop! ger författarna Rebecka Bohlin och Sara Berg konkreta råd för alla former av arbetsplatssituationer. Osynliggörandet, prestationsångesten, de övermäktiga kraven och osäkerheten som utgör så mångas arbetsvardag synas utifrån ett maktperspektiv. Boken är på så vis ett gott komplement till varningar om att inte bränna ut sig, då den lyfter blicken från individen. Ingen tackar dig för att du jobbar dig sjuk, men ingen tackar dig heller för att du biter ihop i stället för att ta striden om bra arbetsvillkor.

Elin Grelsson Almestad är kulturskribent och författare. Hon försöker numera hålla 40 timmars arbetsvecka och inte jobba mer än så.

Mest läst