För två år sedan skickade min pappa mig en film med sexuellt innehåll. Det är bara en promille av allt han har gjort mot mig. Den promillen tog jag till polisen och för den dömdes han för ofredande och 5 000 kronor i böter. Hade han dömts för allt han har gjort mot mig så skulle han fått betala mycket mer och fått fängelse. Men dömts har han inte. De döms oftast inte, men barn blir sexuellt utnyttjade – ofta. Något är väldigt fel i samhället när tre barn i varje klass utnyttjas sexuellt (85 procent innan de fyllt elva år), och att dömda pedofiler är nära noll.
Den där dagen då pappa skickade mig filmen bestämde jag mig för att det fick vara nog. Jag måste bryta denna tystnad för alla oss som tillhör mörkertalet av sexuellt utnyttjade barn. Alla ni nu vuxna som fortfarande är tysta och skäms för något som aldrig var ert fel från början. Ni som bär skammen som aldrig var er att bära. Jag skriver för er. Men jag skriver också för ni föräldrar som vill skydda era barn, lära dem integritet. För er förskolor, idrottsföreningar, skolor och andra platser där barn tillbringar tid – för er som vill försäkra er om att era arbetsplatser och barns trygghetsplatser aldrig ska bli pedofilers brottsplatser. Jag skriver boken för rättsväsendet som har hakat upp sig på ”teknisk bevisning saknas” när den psykologiska bevisningen hos utsatta barn är överväldigande och tydlig.
Jag skriver för byråkratin som inte lyssnar på alla de föräldrar som vill skydda sina barn från förövaren. Mamma som ville skydda mig från min pappa. Men byråkratin sa att pappan hade rätt till sin dotter, till mig. Ingen dålig förälder har rätt till sitt barn. Barn däremot, har rätt till en trygg uppväxt. Jag skriver för alla de anhöriga till förövaren som skäms så till den grad att de hellre ser att vi utsatta är tysta i stället för att vi ska svärta ner familjehedern. Ni som håller brottslingen om ryggen för att se bra ut och kastar vår enda barndom i offerelden. Tysta vittnen som misstänker men som inte vill råka anklaga någon för att vara pedofil, men aldrig tänker att de kanske råkar rädda ett barns liv.
Jag skriver för poliserna som jobbar bakbundet med lagar, som tassar på tå runt förövare i stället för att agera skyddsmur runt det mest dyrbara vi har – barnen. Jag skriver för alla barn som betvivlas i rättegångarna för att deras ord står mot en vuxens ord. Barn är inte retoriker, barn är barn. Men ett av dessa barn blev retoriker och nu talar jag för dem. Jag skriver för lilla Elaine och för alla sexuellt utnyttjade barn. Skammen är inte er, felet är inte ert och tystnaden är inte er att bära.
Tystnaden är pedofilens bästa vän, den gör att han kan fortsätta. Jag tänker inte längre hålla hans bästa vän i handen, jag släpper tystnaden för sanningen ska göra mig fri. Det är dags att släppa oss fria och det är dags att dessa tre barn i varje klass blir till noll. Det är dags att vi pratar om detta. Att vi tar upp de obekväma frågorna där barn vistas, för att barnen ska få en bekväm barndom. Inte genom en like på en artikel utan genom att vi ser problemet, erkänner det och tar tag i det i vår vardag – i barnens vardag. Det börjar i dag.
Elaine Eksvärd
vd på Snacka Snyggt retorikbyrå