Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Ekonomiska frizoner dyra och ineffektiva

Debatt Problemet med Johnny Munkhammars och Henrik Nilssons jämförelse mellan sysselsättningsgraden hos invandrare och arbetsmarknadens grad av avreglering är att det är svårt att dra några slutsatser, skriver Anna Johansson (S) och Anna Hedman (S) i en replik.

Johnny Munkhammar och Henrik Nilsson, båda (M), skriver på GP Debatt att forskningen talar för att införande av ekonomiska frizoner i förorter med många invandrare är ett sätt att bryta vad de kallar utanförskapet.

Deras argument vilar på en jämförelse mellan hur mycket arbetsmarknaden är reglerad och hur hög sysselsättningen är för invandrare i ett antal länder.

Problemet med den typen av jämförelser är att det är svårt att dra några slutsatser. Det kan ju vara så att det man ser som samvarianser och tolkar som orsakssamband i själva verket beror på något annat som inte är med i jämförelsen.

Om ett land främst har arbetskraftsinvandring och få flyktingar torde sysselsättningsgraden bli högre jämfört med ett land där invandringen domineras av flyktingar. Här har vi nog en viktig del av förklaringen till att människor av utländsk härkomst har högre sysselsättningsgrad i USA än i Sverige.

Danmark intressant jämförelse

En jämförelse mellan Sverige och Danmark är intressant. Enligt den IMD-rankning som Munkhammar och Nilsson hänvisar till är arbetsmarknaden avsevärt mindre reglerad i Danmark än i Sverige, ja den danska arbetsmarknaden är faktiskt ännu mindre reglerad än den amerikanska. Men till skillnad från USA har Danmark, liksom Sverige, främst haft flyktinginvandring och uppvisar till och med en lägre sysselsättningsgrad för invandrare än vi.

De två länder Munkhammar och Nilsson nämner som föredömen när det gäller att bereda invandrare arbete, Kanada och Australien, har båda kritiserats av Unicef för att föra immigrationspolitik som är starkt inriktad på den egna ekonomiska nyttan. Det finns faktiskt en tendens inom OECD-området att länder med mindre reglerade arbetsmarknader också prioriterar arbetskraftsinvandring framför flyktingmottagning. Det komprometterar den jämförelse som Munkhammars och Nilssons argumentation vilar på.

Några iögonfallande undantag stärker inte deras sak. Spanien, Italien och Grekland förenar mycket starkt reglerade arbetsmarknader med de högsta sysselsättningsgraderna för invandrare i OECD-området. Men även här bör förklaringen vara att invandringen selekteras hårt efter behoven på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadens reglering spelar mindre roll i sammanhanget.

Resonemanget håller inte streck

Att Munkhammars och Nilssons resonemang inte håller streck framgår även av de försök med frizoner som gjorts inom EU. Thatcher prövade detta redan på 80-talet i Storbritannien, men den konservativa regeringen konstaterade i början på 90-talet att det var ett misslyckande och lade ner experimentet. Mest omfattande är försöken i Frankrike, där de fortfarande pågår. De franska statsrevisorerna har dock vid upprepade tillfällen ifrågasatt dem, då det visat sig vara ett extremt dyrt och ineffektivt sätt att stimulera sysselsättningen.

Misstanken infinner sig att förslaget att införa frizon i Bergsjön inte har sin grund i omsorg om Bergsjöborna utan i en strävan att skapa en obalans i konkurrensförhållandena på den göteborgska arbetsmarknaden som ska driva utvecklingen i nyliberal riktning över hela fältet.

Anna Johansson (S)

distriktsordförande i Göteborg

Anna Hedman (S)

ordförande i SDN Bergsjön

Båda är Bergsjöbor

Mest läst