Hur gick det till när Utby Pizzeria blev "I love pizza"?
- Jag, min äldsta bror Suleyman och vår pappa köpte Utby Pizzeria för tio år sedan. Vi är uppväxta i Bergsjön och Sävedalen och tyckte läget var perfekt, mitt emellan våra hoods. I många år drev vi den som en vanlig trökpizzeria. Det gick bra, men en dag sa min bror Daniel att han var trött på sitt snickarjobb och ville göra något roligt. Vi andra kände också att vi ville utvecklas som pizzeria och företagare, och började kolla på nya lokaler. Jag åkte förbi nybygget på Friggagatan och tänkte Det här är kanske jättebra. Jag ringde fastighetsägaren som sa att det fanns en ledig lokal på 225 kvadrat. Hon var skeptisk till en pizzeria men jag tjatade till mig ett möte och förklarade idén.
Vad var idén?
- En stor pizzeria med många platser, schysst mat, mysig och trevlig miljö. 25 pizzor i stället för 76 som alla andra har, och grym kvalitet på allt. Fastighetsägaren gillade det vi berättade, och sa du kan väl komma med en affärsplan? Visst, sa jag, men i mitt huvud tänkte jag vad är en affärsplan? Jag hade ingen aning, jag gick knappt ut gymnasiet! Så jag gick hem till min fru och sa vi måste ha en affärsplan, vad fan är det?. Min fru bara skrattade – hon pluggade till projektledare och visste precis vad det handlade om!
Vilket lyckligt sammanträffande.
- Ja, så vi träffades hemma hos min polare Pontus, pappa, alla bröder och fruar, och gjorde en jättebra affärsplan. Vi presenterade den och den gick hem. Det var väldigt bra för oss att göra den, allt blev så konkret. Vi började rita, skissa, jobba fram en meny och ett namn. I början hade vi tänkt heta I love Utby Pizzeria. Men vi insåg att vi kanske ville öppna fler restauranger och då kunde vi inte ha med Utby hela tiden. Så det blev bara I love pizza. Sedan kontaktade vi en arkitekt, började bygga och öppnade i oktober 2010. Det blev så himla bra med en gång. Det fanns och finns fortfarande inga andra sådana pizzerior i Göteborg – ställen där man lagt krut på att skapa en trevlig atmosfär där folk vill sitta kvar och äta.
Vad hände med pizzerian i Utby?
- Vi applicerade samma koncept här. Vi köpte ut kaféet som låg intill, byggde ut restaurangen från 32 till 93 sittplatser, öppnade portarna och gjorde en stor uteservering. Det sa pang här också. Mina fyra bröder kom in i verksamheten en efter en – Daniel och Emanuel drev Friggagatan, Suleyman och jag körde här. När min yngste bror Filip sa att han också ville vara med bestämde vi oss för att öppna ett tredje ställe, eftersom vi inte tyckte det var bra att vara tre på ett ställe och två på det andra.
Hur resonerade ni kring valet av plats?
- Det fanns en ledig lokal i Allum som alla bröder hade gått förbi och sneglat på. Vi bor ju i Sävedalen allihop så Allum är hemma för oss. Vi slog till och öppnade 27 juni förra året, samma dag som min yngste son föddes. Jag hann precis börja jobba innan min fru ringde och sa att det var dags! Sedan har vi länge tittat utåt Linné-hållet. Efter att ha kollat på flera lokaler på Övre Husargatan gjorde vi klart med gamla 7-eleven och i sommar flyttar vi in där. Det känns perfekt. Men vi har fått riva ur hela lokalen, bygga ny ventilation, sätta in fettavskiljare och alltihop.
Det låter dyrt?
- Det är kostsamt. I princip allt vi tjänar på restaurangerna återinvesterar vi i företaget. Vi är inte drivna av att tjäna pengar, utan av att göra avtryck i branschen. Pizzabranschen är så underutvecklad, det är många invandrare som jobbat på i 20 år och är gamla och trötta. Vi är unga och hungriga och vill på något sätt ge tillbaka till vår pappa som hållit på med detta sedan han kom till Sverige på 70-talet. Ingen av oss har pluggat vidare, utan detta blev vår väg. Det är kanske inte vad jag trodde, men det är så himla roligt.
Har ni satt Utby på kartan?
- Det vet jag inte… Men i prospekten när de säljer hus här står det att man bor nära den världsberömda Utby pizzeria. Det är skitkul. Vi har haft bra recensioner, Zlatan har varit här och köpt pizza en gång och Miriam Bryant pratade om oss på bästa sändningstid i Så mycket bättre…
Får hon gratis pizza?
- Klart hon får. Hon är grym, Miriam. Hon har ju bott här, varit här och hängt mycket, vi känner hennes syskon och så också. Det är det jag menar, det betalar sig att vara trevlig. Vi jobbar i ett serviceyrke.
Varför är det så mycket män i pizzabranschen?
- Inte en aning. Kanske för att det är så slitsamt? Jag tror aldrig att en kvinna har sökt jobb hos oss, utom möjligen i kallskänken. Vi har visserligen fyra tjejer anställda, våra fruar. Vi är ett riktigt familjeföretag!
Ja, hur är det att jobba så tätt ihop med familjen?
- Jättebra. Vi strävar mot samma mål och kommer bra överens. Vi umgås väldigt mycket privat och pratar hela tiden om pizza. Vi har verkligen lagt ner våra själar i det här företaget, och att åstadkomma något bra ihop med människor man älskar måste väl vara det bästa som finns?
Fakta:Jonny Yüksel
Ålder: 32.
Familj: Fru och tre barn, 6, 4 och 1 år.
Bor: Sävedalen.
Bakgrund: Pizzabranschen hela livet.
Gör: Delägare i I Love Pizza. Gör allt från att skrubba toaletten till att sätta menyer och förhandla avtal med fastighetsägare.
Yüksel om...
Nya smaker
Jag har tävlat en del och tycker det är väldigt kul med menyer och smaker. Vi vill sticka ut och vara före, gör till exempel en pizza med crème fraiche i botten med kräftstjärtar, citron och räkor. Nu gör vi också en veganpizza, den har jag jobbat med i två månader och säkert provsmakat 15 olika veganostar för att den ska bli perfekt.
Onlinepizza
Det är konstigt att alla är med där trots att det finns en massa andra lösningar. Vi vill inte vara i en portal bland 400 andra utan vill att folk ska handla från oss, specifikt. Vi har en egen app där man kan beställa i farten så pizzan är betald och klar när man kommer och hämtar den, och man kan även beställa hemleverans.
Arbetsmoral
När vi bodde i Bergsjön var vi sju pers i en trea, så vi har alltid varit tajta, haft bra sammanhållning och hjälpt varandra. Och så har vi lärt oss från unga år hur viktigt det är att arbeta. För mamma och pappa har det varit jobb från dag ett när de kom till Sverige och det är så vi är uppfostrade. Vi kämpar hårt för att inte göra varandra besvikna.