Musselodling handlar om rätt lokalisering, miljoner i kapital, en insats för miljön och en stor europeisk marknad. Svenska produkter skulle kunna konkurrera med importerade från Kina, Korea och Danmark om villkoren förbättrades.
- Att odla 50000 ton musslor om året är fullt möjligt, säger Sven Kollberg, styrelsemedlem i Vattenbrukarnas riksförbund och musselodlare.
Han har en bakgrund som forskare vid Kristinebergs marina forskningsstation och bedömer att Sverige mycket väl kan ta upp konkurrensen med Danmark och andra länder som satsat på musselodling.
- Vi har gott om plats om vi räknar kusten från Strömstad till Kungsbacka. Danmark producerar 100000 ton.
I dag omsätter musselodlingen i Sverige lite drygt 20 miljoner, den möjliga potentialen är minst en halv miljard.
- De skulle även ge jobb. Svårt att säga hur många, men kanske uppemot 200, säger Sven Kollberg.
Regeringen med landsbygdsminister Eskil Erlandsson i spetsen talar sig varm för att vattenbruket ska öka. Förutsättningarna finns. I Sverige finns 200 mil kust och 100000 insjöar.
Längs Bohuskusten finns perfekta förhållanden för musselodling, bra växtplankton och lämpliga vatten.
Men det går trögt.
Av de 8000 ton musslor svenskarna äter varje år, är bara 1500 ton färska inhemska, resten kommer på burk och är importerade. I Europa odlas 700000 ton årligen som köps in av franska och holländska grossister.
Riktigt stora aktörer saknas i Sverige. Bara Scanfjord på Orust har volym att räkna med och omsätter drygt 18 miljoner, sedan kommer Saltea och Orust Shellfish som är en tiondel så stora. Plus ännu mindre bolag och några privata småanläggningar.
Ett hinder för att branschen ska växa är att många hamnar i kläm i tillståndsprövningen. Ligger musselodling inom strandskyddat område (inom 300 meter från land) är det kommunens beslut. Och där finns i dag ett moment 22-läge. Strandskyddet regleras i Miljöbalken och dispens kan ges, men inte för musselodling.
- Vi är medvetna om det och håller på att skriva ett tillägg, men sådant tar tid, säger Ulrika Bergman på Fiskeriverket.
Dessutom kan alla tillståndsbeslut överklagas ända upp i Mark- och miljööverdomstolen. Sådant tar också tid.
Ligger musselodlingen utanför strandskyddet är det länsstyrelsens beslut, men ärendet ska även gå på remiss till kommunen, Sjöfartsverket och Transportstyrelsen.
Men det händer även positiva saker i branschen. Nästa år ökas stödet från EU:s fiskerifond rejält, från att ha varit 20 procent av investeringskostnaden till 50 procent.
- Då tror jag att fler söker, det är en enormt stor bidragsdel, men EU vill ha igång vattenbruket. Vi måste ha en näring för att få en levande skärgård, säger Jarl Svahn på länsstyrelsens vattenvårdenhet i Västra Götaland.
Ett annat hinder för tillväxten är att kommunerna ger tillstånd för bara tre år i taget, det normala är fem år som sedan förlängs.
- Vem vill satsa en massa pengar på de premisserna? Tänk om Göteborg skulle säga till Volvo att ni får bara köra i fem år, säger Sven Kollberg.
Regeringens visioner:
Sverige har god potential att producera hållbara och goda vattenbruksprodukter som fisk, skaldjur och alger.
Strategin definierar och sätter ramarna för hur det svenska vattenbruket ska växa och utvecklas på ett hållbart sätt fram till år 2020.
Vattenbruket i Sverige ska:
Vara lönsamt och konkurrenskraftigt
Tillgodose vårt behov av mat- och sättfisk, skaldjur och alger utan att äventyra kommande generationers möjligheter
Göra minsta möjliga negativa påverkan på miljön
Bidra till regional utveckling, bland annat på landsbygden.
Källa: Jordbruksverket
Siffror från Statistiska Centralbyrån visar att produktionen 2011 var nästan tolv ton, en ökning med 29 procent jämfört med 2010. På fem år har produktionen av matfisk mer än fördubblats.
2011 producerades 10 140 ton matfisk i slaktad vikt. I huvudsak är det regnbågsforell som utgör 90 procent. Därutöver producerades 1 128 ton röding och 1 470 ton musslor.
Sammanlagda värdet är 328 miljoner kronor (mot 254 miljoner året innan).
