Du flyttade till Kina som 19-åring för att läsa kinesiska och kom hem med 25 elcyklar i bagaget. Ganska stora steg att ta i den åldern?
– Jo, men jag har nog alltid gillat att komma till situationer som jag inte är van vid. Jag hade varit i Kina på semester två år tidigare med mina föräldrar och tyckte att det var ett spännande land. Det var också första gången jag såg deras elscootrar. Det fanns inget liknande i Sverige då. Jag har också alltid köpt och sålt saker. När jag var tretton började jag sälja färska frallor till våra grannar, och när jag var 17 importerade jag pokerset från Kina och sålde i Sverige. Poker var väldigt populärt här då. Samma kille som gjorde hemsidan till pokerseten gjorde sedan Ecoride.se.
Var du aldrig nervös att inte få sålt de första cyklarna?
– Nej, jag tänkte nog att om jag inte får sålt dem för 7 000, som jag tog för dem då, så går de nog att sälja för mitt inköpspris som var ungefär hälften. Men de sålde slut utan problem. Vi har egentligen aldrig gjort särskilt mycket marknadsföring, vi har bara fortsatt sälja elcyklar. Det sprider sig snabbt, de flesta är nöjda med sin elcykel och berättar om den för folk de känner.
De flesta cykeltillverkarna gör också elcyklar idag. Vilka är era största konkurrenter?
– Idag är det många företag som säljer elcyklar, allt från lågprisvaruhus till mer etablerade cykelmärken. Konkurrensen är nyttig och motiverande. Tanken med Ecoride är att det ska vara en elcykel för alla och i det segmentet vill vi förbli störst i Skandinavien. Sedan har vi också Walleräng E-bikes, som jag och min bror Christian fick idén till för några år sedan. Det är en lite dyrare high end-produkt, tillverkad här i Sverige, som vi tror går bättre i resten av Europa och världen. Där finns det redan många tillverkare i Ecoridesegmentet. Många av dem, till exempel tillverkare från Tyskland, försöker också komma in på den skandinaviska marknaden. Men i Sverige har vi en väldigt stark ställning hos återförsäljarna, likaså i Norge.
Och resten av världen?
– I Finland är marknaden inte så stor än, men vi finns redan på plats för när den väl tar fart. I Danmark är det svårare, där var vi lite för sena in. Nu har vi en dansk distributör som åker runt och försöker sälja in oss, det är nog lättare än att vi gör det själva. Wallerängcykeln ska vi försöka lansera i Tyskland, som är en jättesvår marknad. Vi har redan distributörer i Frankrike, Belgien, Nederländerna och Schweiz. I vår fabrik i Kina tillverkar vi också cyklar åt märken i England, Australien och USA. De bolagen distribuerar i sin tur Wallerängcykeln, som är ett snäpp dyrare än deras egna cyklar, i sina hemländer. Den amerikanska marknaden börjar till exempel växa mycket nu.
Ni startade fabriken i Kina för ungefär fem år sen. Hur gick det till?
– Jag hade rest fram och tillbaka till Kina och besökt leverantörer i några år då. Jag lärde mig mycket om var det skulle funka att ha en fabrik. I Kina finns tre stora hubbar för cykeltillverkning. Vi valde Kunshan väster om Shanghai, där finns alla de stora underleverantörerna. Vi ritar upp och monterar Ecoridecyklarna där. Det är mycket lättare att kunna styra produktionen själva. Annars är det så många som är inblandade, det blir lätt kommunikationsmissar någonstans.
Säljer ni några cyklar i Kina?
– Jag har velat göra det i säkert sex år nu. Det känns taskigt att bygga cyklarna där och sedan sälja dem i Sverige för att värna om miljön här. Det behövs i Kina med. Men elcykeln är inte en grej där än. När jag cyklar på en Ecoride i Shanghai får jag samma frågor som jag fick i Göteborg för tio år sedan. Elscootrarna som jag såg när jag var 17 är inte samma sak. De har ett stort, klumpigt batteri kopplat till en motor som man gasar iväg på, och är mycket billigare. Men i många av de större städerna finns en medelklass som jag tror kan vara intresserad av Ecoride.
När bli det dags då?
– Kanske om två år. Det gäller att vara väl förberedd innan man börjar sälja i Kina. Om det tar fart måste man kunna skala upp produktionen snabbt, det är en sådan stor marknad. Dessutom funkar det lite annorlunda där. Det jag gör i dag kan någon annan göra imorgon, fast fem kronor billigare. Men jag har redan kontakt med folk i branschen som har sagt att de vill öppna franchisebutiker när vi väl drar igång.
Du är i Kina 9-10 månader om året. Vad är det första du gör när du kommer hem till Göteborg?
– Det som har hänt den här gången är att vi har anställt en ny VD, Mårten Nydahl, som jag satt i möte med i sex timmar i går. Det är första gången vi tar in någon extern för att driva bolagen, det har varit jag och min bror som gjort det hittills. Nu samlar vi våra olika bolag under namnet Pro Nordic E-bike Group.
Varför nu?
– Det har varit splittrat tidigare, med fabriken, Ecoride och Walleräng. Folk har jobbat i olika bolag och det har varit svårt att se hur det hänger ihop ibland. Min främsta uppgift är att driva fabriken i Kina och ha kontakt med de kunder vi bygger åt där. Vi borde kanske ha gjort det här tidigare, men ja – vi gör det nu.
Martin Walleräng
Ålder: 30 år.
Bor: Kunshan, Kina.
Bakgrund: Läst kinesiska i Peking, köpt och sålt såväl frallor som pokerset.
Gör: Grundare och delägare till Ecoride och Walleräng E-bikes.
Walleräng om…
Fabriken
Vår fabrik är ganska unik i Kina. På de flesta arbetsplatser finns någon som kontrollerar precis allt, och om den personen inte är på plats blir kvaliteten inte lika bra. Hos oss är alla med och bestämmer, vi har en massa projekt ihop och har väldigt kul. Det var ovant för de flesta i början, men nu har vi byggt upp ett team som inte är beroende av att jag är på plats.
Vi hade en väldig tur med Google i början. Sökte man på elcykel i Sverige för tio år sedan kom min hemsida upp på första plats. Sedan spred det sig snabbt. De första som köpte elcyklar av mig var verkligen ambassadörer. Nu blir man inte stoppad på gatan för att man har en elcykel längre, men då var det inte många som visste vad det var.
Australien
Vi bygger elcyklar åt ett australiensiskt märke. Försäljningen har verkligen tagit fart där, vilket är bra för vår fabrik. Högsäsongen för att sälja elcyklar har annars varit på våren, vilket gjort att vi byggt på vintern och haft det lugnare på sommaren. Australiens säsong är tvärtom, så i somras hade vi ändå ganska mycket att göra.
