Minifika för kaffesugna

ANNONS
|

Hur kom det sig att du startade kafé?

- Tidigare har jag jobbat på Rosenkaféet och på Espresso House. Men så blev jag sugen på att göra det på mitt eget vis och se hur det funkade. Man har ju ganska lite utrymme som anställd. Jag var mittemellan jobb och plugg, hade inte riktigt något att göra. Så när lokalen dök upp bestämde jag mig för att testa.

Hur fick du pengar till att dra igång?

- Jag fick ta lån på banken med mina föräldrar som borgenärer. Det var lite läskigt, det är ju en viss risk. Men jag kände mig ändå säker, att jag hade något som tilltalade publiken. Det gick bra från början, vi har inte haft någon förlustperiod. Ganska snart kunde jag anställa. Nu delar min syster Alma och min kompis Adam på en 80-procents tjänst. Vi bestämmer det mesta tillsammans.

ANNONS

Vad är tanken bakom din kaffebar?

- Jag ville starta ett litet ställe, men som går ifrån det italienska konceptet med vitt kakel. En svenskinspirerad espressobar som också har bryggkaffe. Jag vill ha det ganska minimalistiskt, inte stora morotskakor. Många verkar tycka det är trevligt med små tilltugg. Du ska inte behöva vara hungrig för att fika.

I Göteborg råder någon slags kaffekrig. Kedjorna breder ut sig. Hur påverkar det dig?

- Jag tror inte att det påverkar mig så mycket. Nu har ju Da Mateo tagit upp kampen med de stora kedjorna. Jag tycker att det är en bra utveckling att fler och fler kedjor satsar på bra kaffe. Det höjer lägstanivån.

Vad säger du om Le Pain Français utnyttjande av praktikanter och personer med lönebidrag?

- Tanken med lönebidrag är god från början, men det borde inte vara så enkelt att bygga en verksamhet med bidragsanställda. Det är ett systemfel som måste ses över. Man måste ju kunna begränsa antalet personer med lönebidrag per arbetsgivare.

Hur nådde ni ut till kunder i början?

- I början var det bekanta, vänner och kompisar till mina föräldrar som kom. Jag är ju uppväxt i backen, i Johanneberg. Idag har vi många gäster som jobbar kring Götaplatsen, på konserthuset eller konstmuseet, som kommer förbi och tar en kaffe. Men alla sorter kommer hit. Allt från äldre damer som dricker kyrkkaffe på söndagar till unga hipsters.

ANNONS

Vad säljer bäst?

- Ja, det är ju helt enkelt kaffe. Bryggkaffet är populärt, det är lite back to basic. Vi kör handbryggt filterkaffe. Fast det är inte så svårt som det ser ut.

Sköter du ekonomin själv?

- Nej, min pappa har hand om bokföringen. Han kunde inget om bokföring men är pensionär så han har haft tid att lära sig. Han har tagit kurser på banken, det hade inte gått utan honom. Hela stället är lite av en familjeangelägenhet. Mamma och pappa åker och handlar varsin gång i veckan. Och min lillasyster jobbar ju här.

Blir det inte bråk?

- Nej, vi har faktiskt inte haft ett kaférelaterat bråk ännu. Det kanske kommer.

Många drömmer om att öppna kafé. Men i praktiken verkar det väldigt slitigt?

- Jag tycker det är jätteroligt. Men så har jag också varit ganska förskonad från bekymmer. Men det är svårt att ha ett socialt liv utanför kaféet. Man lägger ju väldigt mycket tid, särskilt i början när det bara var jag. Då var det bara jobb. Nu är jag i alla fall ledig på lördagar.

Tror du att du driver kaffebaren om fem år?

- Ja. Men då hoppas jag att den är lite mer självgående, så att jag inte behöver vara här hela tiden. Kanske ha en platsansvarig och två anställda. Det vore roligt att öppna ett nytt ställe i en annan stad eller ett annat land. Montreal har jag hört är en trevlig stad.

ANNONS

Du verkar så säker. Tänker du aldrig eller vad håller jag på med egentligen?

- Nej. Jag är väldigt säker på vad jag gillar och inte. Sån är jag med det mesta. Det har jag nog alltid varit.

Ålder: 24 år

Utbildning: Hotell- och restaurang på gymnasiet. Lite franska

Favoritfik (förutom sitt eget): Marmelad i Majorna

Favoritkaka: croissant

ANNONS