Du har runt 70 patent registrerade i ditt namn, hur har det blivit så många?
- Jag har alltid haft många egna idéer och har lätt för att bygga vidare på andras. Men att jag var produktiv med patent förstod jag först för tio år sedan när en forskare ringde mig och sa: Vet du om att du är den kvinna som har flest patent i Sverige? Jag trodde att hon skojade. På den tiden var det bara runt 40, men det har fortsatt att rulla på. Patenten kommer från mina 26 år som produktutvecklare på SCA.
Majoriteten av patenten rör hygienprodukter och stringbindan är en av dina skapelser, hur kom den till?
– Det var precis när stringtrosan gått från tabuunderkläder till något som satt på var och varannan kvinna. Men under mensen fick de som inte använde tamponger byta trosa eller hitta på egna lösningar, de klippte eller vek de vanliga bindorna. Det fanns ett hål på marknaden. När första stringtrosskyddet kom ut fick vi höra på omvägar att största konkurrenten tyckte det var det dummaste de sett. Ett år senare kopierade de oss exakt.
Har du några särskilda knep för att få fram idéer?
- Min stora nyckel till framgång är kunden. Jag har lyssnat på hur många kvinnor som helst, och de är en fantastisk källa till idéer att få lösa deras problem. Utan kundernas problem hade jag inte haft några patent, för då hade mina idéer inte varit relevanta.
Är vissa människor bara mer kreativa eller har du tillägnat dig en viss teknik?
- Det är nog en teknik som jag inte vetat om att jag använt. Det handlar om att kombinera olika saker. Så fort jag stöter på ett problem så börjar hjärnan rota i arkivet efter något jag kan använda för att lösa det. Jag har lärt min hjärna att allt går att lösa, det ger en känsla i kroppen av tillförsikt och gör att jag fortsätter leta tills jag hittar rätt.
Efter ett kvarts sekel lämnade du SCA för att starta eget, vad fick dig att ta steget?
- Förra året genomgick SCA en jättestor omorganisation. Då hade jag redan börjat fundera lite smått på att göra något annat. Jag tänkte att snart är jag alldeles för gammal, och ska jag våga ska jag nog göra det nu. Jag gick in till chefen och sa vilka två tjänster jag kunde tänka mig, och att jag skulle ställa min plats till förfogande om jag inte fick en av dem. Jag fick ingen av tjänsterna så då gick jag, och jag har inte ångrat mig en sekund.
Vad gör ditt företag?
- Jag driver det tillsammans med min gamla kollega från SCA Erik Schipper. Vi jobbar vidare med innovation och utveckling, men inte med produktutveckling i sig utan snarare med att hjälpa företag att vaska fram guldkornen bland alla idéer de har. Det är en väldigt viktig fas, för när du sedan kommer till själva utvecklingen av produkten så börjar pengarna rulla. Då gäller det att ha valt rätt. I slutändan handlar det om att få kundens problem och behov att bli till tekniska lösningar eller tjänster i företaget.
Du sa i en intervju för några år sedan att drömmen är att ses som en innovationsguru. Har du nått dit?
- Nej, det kan jag väl inte riktigt säga än. Jag har väldigt svårt att ens titulera mig uppfinnare. Då ska man komma med riktiga uppfinningar tänker jag mig, lösa något stort tekniskt problem. Att jag löst en hel del problem för kvinnor och inom hygienprodukter räknas liksom inte riktigt på samma sätt. Det är löjligt, men så känns det.
När kommer du känna att du har lyckats, att du är den där innovationsgurun?
- När det är så många som ringer efter mig att jag får börja säga nej, haha. Eller när jag har lyckats förverkliga några av idéerna på min lista. Den har hunnit bli rätt lång och fylls på hela tiden, och nuförtiden har idéerna ingenting med hygien att göra. Om någon riktigt tät människa kom och sa: nu kör vi! Det hade ju varit drömmen. Det är så fantastiskt att se idéer som man bara haft i sitt huvud förverkligas.
Solgun Drevik
Gör: Driver tillsammans med Erik Schipper företaget i3innovate som arbetar med företags varumärkesbyggande och innovationsarbete.
Bakgrund: 26 år som produktutvecklare på hygienföretaget SCA.
Född: 1966 i Göteborg
Dröm: Förverkliga alla mina idéer. Bo på en herrgård och öppna en kennel.
