Är frånvaro ett stort problem på Solbackeskolan?
– Alla skolor brottas med det. Vi måste anmäla till socialtjänsten om eleverna har 15 procent frånvaro och några barn har mer frånvaro än så. De missar väldigt mycket, men det har blivit bättre sedan vi började jobba mer strukturerat.
Hur fick ni idén att jobba som ni gör?
– För några år sedan blev en flicka kidnappad på väg till sin skola i Göteborg. Skolan hade inte rutiner som gjorde att de upptäckte att hon var borta. Så då bestämde vi oss för att skärpa våra rutiner. Sedan dess prickar klasslärarna av eleverna på morgonen. Om någon som inte är sjukanmäld saknas ringer de hem till föräldrarna på första rasten. Får de inget svar går vi i elevhälsoteamet hem till familjen och knackar på.
Hur har reaktionerna varit?
– Det har varit väldigt positivt. Det är sällan någon blir arg. Det händer det också, men inte så ofta. Vanligtvis är barnen hemma sjuka, men föräldrarna har glömt att sjukanmäla. Ibland har barnet försovit sig. Då brukar vi vänta tills han eller hon har klätt på sig och så går vi tillsammans till skolan.
Varför skolkar eleverna?
– Egentligen handlar det inte om skolk. De är för små för det. Våra elever går på låg- och mellanstadiet. De kanske har föräldrar som varken jobbar eller pluggar och då kan det vara svårt för ett barn att komma upp i tid på egen hand. I den åldern är det föräldrarnas ansvar. Inte barnens.
Vet du fler skolor som jobbar som ni?
– I östra Göteborg har alla skolor frånvaroprogram och rutiner för hur de ska agera när barnen inte kommer till skolan. Att gå och hämta sina elever är nog inte så vanligt, men vi har en fördel i att nästan alla bor inom 500 meter från skolan. Vi behöver aldrig åka bil. Det räcker att promenera.
Hur ofta är ni ute?
– I princip varje dag. Det är inte ovanligt att vi går till fler än en adress. Kuratorn och specialpedagogerna hjälper också till. Vi brukar nästan alltid gå två personer.
Varför blev du sjuksköterska?
– Jag började som barnmorska, men skolade om mig till skolsjuksköterska. Det är en helt annan värld än jobba på sjukhus. Här blir det väldigt mycket friskvård och förebyggande arbete.
Hur då?
– Jag har haft föreläsningar om mat, sömn och fysisk aktivitet för både föräldrar och elever. Det är många som inte äter frukost hemma och som inte rör på sig trots att mycket är gratis. Som skolsjuksköterska är det också viktigt att vara en självklar del av skolan genom att till exempel vara med på rastaktiviteter. Vi har en rastlokal där man kan rita, slöjda och spela spel. Det blir ett annat sätt att prata med barnen. Man bygger en relation. Då blir det lättare för dem att komma när de har problem. Det mycket tid, men jag tycker att det sparar tid.
Du blir som en slags extramamma?
– Ja, jag tror faktiskt det ibland. Jag är noga med att visa barnen hur de tvättar sår om de slår sig. Det har de nytta av resten av livet. Jag pratar också mycket om vad som är farligt och inte farligt. Några har föräldrar som kommer från länder där man får farliga sjukdomar av myggor. De kan tycka att skogen är farlig, men inte att åka utan bilbälte. Vi tycker tvärtom. Det får man ha förståelse för, men man måste kunna prata med både barnen och föräldrarna.
Du har nyligen fått pris som Årets sjuksköterska.
– Det har jag. Jag kan inte tänka mig något roligare jobb. Jag träffar massa glada barn som vinkar så fort de ser en. Men ibland får jag höra saker som gör att jag börjar gråta. Jag försöker göra vad jag kan, men en del barn har det inte så bra. Då är det skönt att kuratorn sitter i rummet bredvid. Jag kan också behöva prata av mig ibland.
Namn: Anna Rönnhede
Ålder: 52 år
Gör: Skolsjuksköterska.
Bakgrund: Arbetade som barnmorska i 15 år innan hon vidareutbildade sig till skolsjuksköterska. Har därefter arbetat på Solbackeskolan i Bergsjön i tio år.
Intressen: Att vara ute i trädgården, gympa och att läsa böcker. Parallellt med sitt heltidsjobb som skolsjuksköterska läser hon också en högskolekurs på halvfart för att vidareutbilda sig.
