På ett julmingel med Carnegie Fonder drog stjärnförvaltaren Simon Blecher sina hetaste ”case” för 2019. Inte oväntat, i en sviktande konjunktur, låg fokus på vilka storföretag som ska följa SCA och Atlas Copcos exempel och knoppa av bolag för att ”frigöra” värden för aktieägarna. På listan hittade vi bland annat Sandvik (stålet), Holmen (skogen, kraften) men också ABB (elöverföringen) och förstås Volvo (anläggningsmaskinerna).
Tanken är att delarna är mer värda än helheten. Huvudargumentet är att bolagen blir lättare att analysera och förstå för aktiemarknaden. Värdet ska bli mera ”rätt”. Det sägs även ge operativa fördelar genom att ledningen kan fokusera helt på den egna verksamheten, då de inte behöver tampas med en koncernledning om eventuella strategiska förändringar, investeringar, förvärv eller avyttringar, som kan göra andra prioriteringar.
Riskkapitalbolagens livsutrymme
En annan mingeldeltagare Harald Mix, huvudägare till Carnegie genom riskkapitalfonden Altor, myste med. Riskkapitalbolagens livsutrymme utgörs just av denna transaktionsinsriktade syn på företagande. De kallar sig ägarspecialister, men med huvudinriktningen att sälja företag i både parti och minut. Med god avans förstås.
Den bärande tesen bakom detta och den finansiella ekonomin i sin helhet utgörs av den amerikanske ekonomen Milton Friedmans ord om att det enda syftet med ett bolag är att skapa vinst, ”aktieägarvärde”, för sina ägare. Totalt fokus på detta löser problemet med att ägarna och ledningen kan ha olika intressen och, som det heter, asymmetrisk information, där ledningen vet mycket mer.
Det är enkelt, men naivt och kan skapa mer problem än nytta. Ägarna är inte de enda med intresse i ett företag. De anställda, leverantörer och inte minst kunder och det omkringliggande samhället har normalt mycket mer långtgående åtaganden mot företaget än vad ägarna har, som Financial Times ”chefsekonom” Martin Wolf skriver i en färsk analys.
Förlust av förtroende
Den mest påtagliga skadan som detta värdefokus skapar är förlusten av förtroende (eng trust) som detta transaktionsinriktade företagande skapar mellan alla involverade sakägare. Och förtroende är trots allt det kitt som håller ihop såväl samhället som ett företag.
Med förlorat förtroende och ett ensidigt fokus på nästa transaktion och på att maximera kassaflödet, så riskerar företag att devalvera den förmåga som företag historiskt har varit så enastående på att utföra, långsiktiga investeringar för att skapa nyttobringande innovationer.
Frågan som ska ställas till de svenska industriföretagen, som Volvo, är om de som ägare är bra på att skapa denna innovativa miljö och om de kan mobilisera ett skydd mot de mer kortsiktiga hajarna där ute, med riskkapitalisten Christer Gardell i spetsen.
