Materialhanterare Stefan Karlsson går hemma ännu en dag utan att bygga bilar. Under gårdagen var han och köpte en ny kyl och frys. De gamla från 80-talet har gett upp.

- Men jag har inte råd med något dyrare märke.

Hans fru har gått arbetslös i två år och hoppar in på ströjobb. Just nu hänger familjens ekonomi på att hans allt osäkrare jobb på Saabfabriken finns kvar. Varje morgon med arbetsbefrielse har han gått in på datorn för att läsa det senaste om Saab. Varje timme har han tänkt på jobbet och framtiden. Varje morgon har chefen ringt. Det tycker inte Stefan kan jämföras med ledighet.

- Senast jag kände mig trygg på jobbet? Det var när GM pratade om att införa treskift, i början av 2000-talet. Sedan dess har det inte alltid varit akut osäkert, men små signaler om att allt inte är riktigt bra.

Senaste prognos är att han ska börja köra sin truck med delar till linan igen på måndag.

Då kommer personalen tillbaka med blandade känslor.

Argare framförallt för att semestern blivit kapad två veckor och att flextiden de byggt upp under de sju produktionsfria veckorna ska tas igen med sexdagarsvecka. Varje lördag vecka 26-30, förutom den mellan de semesterveckorna ska de arbeta.

- Det känns mycket märkligt att vi ska jobba in den tiden vi varit hemma ofrivilligt på lördagar. Och vi får inte betalt, bara övertidsersättningen.

Uppgifterna läste personalen först i pressen och hann reta upp sig rejält innan de fick det verifierat av sina arbetsledare på måndagseftermiddagen.

- På vår avdelning var många mycket upprörda, framförallt på facket. Sedan var många upprörda över att de två resterande veckorna var hårdförlagda till julledigheten, säger Stefan Karlsson.

Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare centralt på IF Metall har förståelse för upprördheten.

- Väldigt många är oroliga för sin ekonomi. Vad händer om företaget går omkull? Men jag tror också det finns en hel del som är lättade, som tycker att det här är det vi måste göra i det här läget, sade Säikkälä till GP i går.

Alternativet hade varit ett fyra veckors stopp, utan att Saab får in pengar, när de precis fått igång fabriken.

Stefan Karlsson har förståelse för att facket inte vill vara de som sänker företaget.

- Vad jag inte förstår är att holländaren, vår vd, inte slog i bromsen långt tidigare. Nu ramlar det i knät på oss och vi får ta allt, säger Stefan Karlsson.

Men i måndags fick personalen också ett nytt hopp, om finansiering genom kinesiskt ägande.

- Det första man tänker är att det är positivt, sedan kommer eftertanke och man ser det mindre positivt. Kinaaffären ger inga garantier för fabriken i Trollhättan.

Stefan Karlsson betonar att för honom är det fabriken som är det intressanta, inte bilmärket Saab.

- Det är stort i sig att Victor Muller kämpar, men tänker han bara på märket Saab eller tänker han på fabriken i Trollhättan? Men vet inte var hans fokus ligger. Vårt fokus är att få fabriken och regionen säkrad. Nu händer saker runt fabriken, men den står ändå still.

Den lojalitet hos Saab-personalen som ibland beskrivs, tror Stefan handlar mest om att behålla jobben.

- Givetvis vill alla ha kvar sin arbetsplats, men jag tror inte många bryr sig om vilken bil de sätter ihop i fabriken. Det är tryggheten folk vill ha.

Med kinesiska ägare känns det närmare att fabriken i framtiden läggs ner.

- Det finns många följder som jag inte vet om. Det gör mig lite orolig, så det är blandade känslor. Jag hade gärna sett Antonov istället. Han har inga fabriker, bara pengar, och det är det vi behöver.

I dag på morgonen, onsdag, kommer chefen ringa igen och meddela vad som gäller för dagen.

- Han kommer säga att jag inte behöver komma till fabriken. Sedan kommer han ringa nästa morgon och säga samma sak. Den här kräftgången får inte hålla på för länge, för personalen mår inte bra. Det är en psykisk press utan dess like.