Vad hände med... maniklarna?
Små s-liknande plastfigurer som fogades ihop i långa kedjor. gp.se kollar prylarna vi trodde vi glömt. I dag: Maniklar.
Relaterat
Artikelserie
- VAD HÄNDE MED...
- Vad hände med... det smarta hemmet? 2010-07-30
- Vad hände med... bakmaskinen? 2010-07-29
- Vad hände med... Guntrum Riesling? 2010-07-27
- Vad hände med... Acqua Limone-tröjan? 2010-07-26
Maniklar. S. Pysslingar. Hårdisar. Kärt barn har många namn.
Det började i Danmark. Barnen lekte med hönsringar, små ringar man satte på hönsens ben för att hålla reda på vilken årskull de tillhörde. En plastfabrikör som hette Leerager såg barnen leka och kom på en idé. Han började tillverka kartor med s-liknande ringar i plast. Den första manikeln hade sett dagens ljus.
Inga-Lisa Holmgren på familjeföretaget Robetoy i Partille är med stor sannolikhet en av Göteborgs främsta manikelexperter. Robetoy började importera de små plastfigurerna i mitten av 60-talet.
- I början gick det inte bra. Men så flyttade en dansk familj till Halmstad, och barnen hade maniklar med sig till skolan. Plötsligt ringde man från Halmstad och ville ha tio paket. Sedan tjugo paket och snart 100 paket.
Inga-Lisa Holmgrens man Robert åkte ut till skolgårdarna i Göteborg för att lära barnen leka med maniklar. Det blev snart en succé.
- Det var en jättestor produkt för oss. Ett tag var det väldigt populärt i Stockholm. Det gick så långt att affärerna ledsnade på alla barn som stod i kö.
Maniklarna hade olika namn på olika orter. I Jönköping sa man pysslingar. I Halmstad kallades de för hårdplast.
- Det blev lite krångligt för oss. När leksaksaffärerna ringde och beställde använde de sina egna namn. Men här sa vi maniklar, eller kedjelänkar.
Ofta uppstod lokala manikeltrender.
- Plötsligt ringde en familj från Östersund. Vi undrade hur maniklarna kommit dit. Men så visade det sig att en familj flyttat från Halmstad till Östersund och de tog med sig maniklarna.
Lärarna gillade maniklarna, berättar Inga- Lisa Holmgren. De hade nämligen en lugnande inverkan på många barn. När de lekte med kedjelänkarna satt de still och pysslade.
- Och så har vi ju barnen i Biskopsgården. Några barn som bodde på andra våningen gjorde en kedja som räckte ända till marken. Sedan var det bara för barnen som bodde på femte våningen att jobba på.
I slutet av 80-talet började intresset för maniklarna att dala.
1987 fick Robetoy in sin sista laddning. Nu har de små plastfigurerna slutat att tillverkas.
- Vi säljer av ett gammalt lager nu, men nästan bara till Danmark. Fast leksaksaffären Krabat i Göteborg köper fortfarande maniklar ibland.
Det är tråkigt, tycker Inga-Lisa Holmgren.
- Det har verkligen varit en rolig produkt. Det finns så många historier om maniklarna.


























