Det är med en lätt chockkänsla och tankar som går till Saabs anställda i Trollhättan som man försöker summera och leta möjligheter. Lätt är det inte att hitta hopp.

Saab kan – som det ser ut just nu – överleva på två sätt när Koenigsegg Group kapitulerar:

1) General Motors genomför ytterligare en u-sväng och behåller bolaget, precis som man för några veckor sedan ändrade sig om Opel.

Eller:

2) Beijing Auto kliver fram och genomför köpet på egen hand.

Tyvärr ser alternativ tre mest sannolikt ut, just nu: Saab läggs ner och kanske återkommer varumärket någon gång, någonstans. Men då lär den svenska verksamheten för länge sedan vara upplöst.

När GM räddades till rekonstruktion av den amerikanska staten så skedde det under förutsättning att koncernen genomförde mycket långtgående strukturrationaliseringar.

Bolaget skulle i princip halveras genom att sälja ut en rad varumärken, inklusive Saab. I stort sett allt detta har hittills misslyckats och GM drog på sig stort missnöje när man kovände om Opel och behöll bolaget.

Att GM behåller Opel kan både vara hoppfullt och ett aber för Saab. Inget vore enklare för GM än att säga, OK, eftersom vi kör Opel vidare så kan vi lika bra köra Saab vidare. Det är ju ändå bara ett varumärke med variationer på Opelmodeller, precis som Vauxhall.

Samtidigt måste GM:s koncernledning rimligtvis känna att de redan tänjer på tålamodet hos den amerikanska staten som just nu är huvudägare i bolaget. Det är tveksamt om GM-ledningen vågar utmana genom att backa även från överenskommelsen att dumpa Saab. GM-ledningen har varit mycket tydlig med att Saab läggs ner om inte en affär är klar vid årsskiftet.

Återstår Beijing Auto.

När Christian von Koenigsegg säger att processen dragit ut för långt på tiden så skulle man väldigt cyniskt kunna säga att den inte alls dragit ut mer än de allra flesta realister kunnat räkna ut. Det här var en process som skulle komma att ta tid, eftersom EU:s och svenska statens agerande styrs av procedurer som är förutsägbara.

Det som hela tiden varit obegripligt är hur Saabchefen Jan Åke Jonsson och andra inblandade kunnat ge deadline efter deadline som de rimligtvis själva måste ha insett var fullständigt orealistiska.

Men när det gäller förhandlingarna med Beijing Auto så var Koenigesegg Group utlämnade till sin kinesiska partners planer.

Beijing Autos ledning har hela tiden vetat att Koenigsegg Group varken hade pengar eller tid. Det är nog den taskigaste förhandlingssits man kan sitta i.

Så frågan är nu om Beijing Auto helt kallt räknar med att det blir billigare, och ger mer kontroll, att ta över Saab i direkta förhandlingar med GM.

Det blir nog inte helt enkelt. En anställd hos Beijing Auto, före detta anställd på Ford, sitter just nu i polisförhör i Detroit, misstänkt för att ha snott med sig företagshemligheter i form av konstruktionsritningar när han slutade på Ford.

Det är inget man bygger förtroendefulla avtal på, och det har redan kommit antydningar om att GM:s ledning varit tveksamma till Koenigseggs val av partner.

Saabs anställda är värda all respekt för att de jobbat så länge i motvind utan att ge upp. Nu är det dags att verkligen tänka den obehagliga tanken att bolaget inte finns.

Är det en katastrof för det västsvenska bilindustriklustret och för Trollhättan om Saab försvinner som biltillverkare?

Det går inte att bortse från de personliga tragedier som kan bli följden. Många människor riskerar att få sin trygghet sönderslagen.

Men samtidigt så är det ju faktiskt så att Saab under krisåren reducerats så kraftigt att det som återstår inte är någon riktigt kraftig motor i vare sig samhälls- eller bilindustrimaskineriet. För inte alltför många år sedan jobbade det över 12 000 människor på Saab. Nu är det, trots senaste tidens återanställningar, drygt 3 000 kvar.

Visst, många av de 12 000 har utlokaliserats och jobbar för inhyrda bolag som är beroende av Saab, men vare sig underleverantörer eller städbolag lär bygga hela sin existens på Saab i dessa dagar.

Saab har tappat 70 procent av sin tillverkning, jämfört med förra året. Det är den verklighet Trollhättan lever med redan. Om Saab försvinner helt mister bilindustriklustret en del av momentet. Det är en farlig utveckling, eftersom det kommer en punkt när underleverantörer och konsultföretag säger: det är inte värt mödan längre.

Men den bittra sanningen är nog att Saab redan är så marginaliserat att det inte gör så mycket skillnad om bolaget lever på nuvarande nivåer eller försvinner.