Tjänstesektorn viktig i lönerörelsen
Individgarantier blir fortsatt ett absolut krav i Unionens avtalsrörelser. Och förbundet vill att tjänstesektorn ska väga tyngre när lönenormen sätts.
Relaterat
Fackförbundet Unionen, med cirka 500 000 medlemmar efter sammanslagningen av Sif och HTF, hann inte med lönepolitiken vid sin första kongress i Örebro i höstas. I dag blir det ny kongress där löner och även arbetsmiljön står i fokus.
Några stor ideologiska skiften i lönepolitiken ligger inte på bordet. Däremot väntas i det nya lönepolitiska programmet en tydlig markering om att garanterade lönehöjningar till alla medlemmar är en grundsten. Arbetsgivare har inget för att kräva centrala avtal utan individgarantier inför den stora avtalsrörelsen 2010, som kommer att pågå och avgöras under en lågkonjunktur.
- Vi vill redan nu till arbetsgivarna betona att individgarantier är en absolut nödvändighet när förberedelserna inför avtalsrörelsen drar igång. Vi har haft individgarantier som ett krav i tidigare avtalsrörelser, men ändå har arbetsgivarna återkommit med avtalsförslag utan individgarantier, säger Åsa Erba-Stenhammar, samordnare av Unionens avtalsrörelse.
Samtidigt har Unionen, och även IF Metall, tvingats notera att exempelvis akademikerförbundet Sveriges Ingenjörer släppt kravet på individgarantier. Förbunden samordnar sina avtalsrörelser inom ramen för Facken inom industrin.
Unionen gör också en markering om att det inte längre kan vara så att det självklart ska vara just den konkurrensutsatta exportindustrin som sätter lönenormen för hela arbetsmarknaden. Tjänstesektorn utsätts för allt större internationell konkurrens och bör väga tyngre än i dag när lönenormen sätts, anser Unionen.
- I dag är det inte en självklarhet att tjänstesektorn ingår när normen för löneutrymmet ska sättas. Vi måste ha en öppenhet för omprövning när det gäller frågan om var normen för löneutrymmet bör sättas, säger Åsa Erba-Stenhammar.
Redan i eftersnacket till den breda avtalsrörelsen 2007 diskuterades hur löneutrymmet skulle sättas, om det fortsatt skulle vara så att den konkurrensutsatta sektorn ensam har den löneledande rollen. Den tidigare enigheten från 90-talets slut har börjat naggas i kanten, bland av tjänstesektorns arbetsgivare.
Några stor ideologiska skiften i lönepolitiken ligger inte på bordet. Däremot väntas i det nya lönepolitiska programmet en tydlig markering om att garanterade lönehöjningar till alla medlemmar är en grundsten. Arbetsgivare har inget för att kräva centrala avtal utan individgarantier inför den stora avtalsrörelsen 2010, som kommer att pågå och avgöras under en lågkonjunktur.
- Vi vill redan nu till arbetsgivarna betona att individgarantier är en absolut nödvändighet när förberedelserna inför avtalsrörelsen drar igång. Vi har haft individgarantier som ett krav i tidigare avtalsrörelser, men ändå har arbetsgivarna återkommit med avtalsförslag utan individgarantier, säger Åsa Erba-Stenhammar, samordnare av Unionens avtalsrörelse.
Samtidigt har Unionen, och även IF Metall, tvingats notera att exempelvis akademikerförbundet Sveriges Ingenjörer släppt kravet på individgarantier. Förbunden samordnar sina avtalsrörelser inom ramen för Facken inom industrin.
Unionen gör också en markering om att det inte längre kan vara så att det självklart ska vara just den konkurrensutsatta exportindustrin som sätter lönenormen för hela arbetsmarknaden. Tjänstesektorn utsätts för allt större internationell konkurrens och bör väga tyngre än i dag när lönenormen sätts, anser Unionen.
- I dag är det inte en självklarhet att tjänstesektorn ingår när normen för löneutrymmet ska sättas. Vi måste ha en öppenhet för omprövning när det gäller frågan om var normen för löneutrymmet bör sättas, säger Åsa Erba-Stenhammar.
Redan i eftersnacket till den breda avtalsrörelsen 2007 diskuterades hur löneutrymmet skulle sättas, om det fortsatt skulle vara så att den konkurrensutsatta sektorn ensam har den löneledande rollen. Den tidigare enigheten från 90-talets slut har börjat naggas i kanten, bland av tjänstesektorns arbetsgivare.
