Runt bordet sitter fyra polska byggarbetare, men bara Dominik Kuleta är beredd att ställa upp med namn och bild. De andra är rädda. Rädda att få sparken, rädda att inte få ut sin lön, att inte få nya jobb när det kommer ut att de pratat. De planerar att säga upp sig snart, men vet redan att de inte kommer att få de papper och intyg de behöver för att visa hemma i Polen att de har jobbat.

- Min känsla är att polska arbetare utnyttjas över hela Europa, säger Dominik Kuleta.

Han är också lite orolig, kanske kommer han inte att få sin julilön om han kritiserar sin arbetsgivare. Men drivkraften att berätta om sin och sina landsmäns situation, och förhoppningsvis bidra till förändring, är starkare.

Han jobbar som förman, och har på en och en halv månad sett tillräckligt för att kunna säga att CRZ Construction, som är ett av alla företag som jobbar på Borealis LD5-fabrik i Stenungsund, inte fullföljer sitt arbetsgivaransvar.

- De sparkar oss precis som de vill. De säger till från en dag till nästa vilka som ska få åka hem. De kan komma på fredagen och säga att "Nu har vi fått mycket gjort och behöver inte så många längre - du, du och du får åka hem på onsdag".

Alla är visstidsanställda
Om någon i ledningen tycker att en anställd jobbar sakta straffas han med att en timme dras från lönen den dagen. Och om ledningen inte uppskattar en anställd får han ganska snart sparken, berättar Dominik och hans vänner.

- Väldigt många har blivit hemskickade från CRZ sedan företaget började arbetet här i februari, allra minst 30 personer, men antagligen fler.

Enligt kontrakten GP får se är alla visstidsanställda, men kontrakten ger ingen upplysning om hur länge den visstidsanställningen ska pågå. Bara startdatum står inskrivet. På kontrakten står dock att Byggnads kollektivavtal gäller, vilket innebär en månads uppsägningstid, och en skriftlig uppsägning. De som sparkats från CRZ har inte fått någondera, och inte heller de som skadats i arbetet.

- Det var nyligen en olycka där en kille slog huvudet i en byggnadsställning. Han fick röntga huvudet, och företaget betalade 3 500 kronor till sjukhuset kontant, men inte ett öre till killen. Han fick en biljett till Polen. En annan gång var det en kille som ramlade och ett armeringsjärn gick rätt in i armhålan på honom, fem centimeter. Han fick tillbringa två veckor i Polen för att bli frisk, men är nu tillbaka på jobbet. Ingen har pratat med honom om ersättning för sveda och värk, säger Dominik Kuleta.

Vet inte hur försäkringsskyddet ser ut
Han är ansvarig för att följa med skadade till sjukhuset. Det är en farlig arbetsplats, och det har inträffat flera olyckor, berättar han.

- De från företaget vill att jag ska fråga på sjukhuset om den skadade är tillräckligt okej för att vi ska kunna skicka honom till Polen.

De anställda på andra företag på samma byggarbetsplats har fått europeiska sjukförsäkringskort, men de anställda på CRZ vet inte hur deras försäkringsskydd ser ut.

- Folk på vårt företag var oroliga och frågade om försäkring. Då tog de med ett dokument som alla fick skriva på, men det var på svenska och ingen förklarade vad som stod. Så nu tror alla att de är försäkrade. Men kort därefter blev en kille hemskickad med en tumör i magen och han fick betala allting själv, säger Dominik Kuleta.

Han har pratat med det danska företag, Pihl & Son, som i sin tur anlitat CRZ Construction som underentreprenör, och de ska ha fått allt pappersarbete om de arbetsplatsolyckor som har skett. Men de anställda på CRZ har inte fått varken papper eller ersättning.

- Kanske vill de att det ska se ut uppåt som om de gör rätt, tror han.
Nu hoppas Dominik och hans vänner att facket ska kunna hjälpa dem, eller snarare de arbetskamrater de lämnar kvar i Stenungsund. Själva tänker de dra vidare, förhoppningsvis till en arbetsplats med bättre villkor.