Sommaren 2004. Det är då den inleds - Den Stora Blåsningen i Habo. Aktiefonden Diamanten lanseras i regi av det redan befintliga bolaget Habo Finans.
Nu, jävlar anamma, ska det tjänas pengar. Varenda Habobo ska ges möjligheten att bli rik. 35 procents avkastning på insatt kapital med bankgaranti. Och aktieägarna i Habo Finans får ju också en del av kakan, ett arvode på sju procent av vinsten.
Kan det bli bättre? En affärsidé i småländsk Åsa-Nisse-klass. Inga förlorare, bara vinnare.
Och kunderna strömmar till efter att ha tagit del av marknadsföringen som sprids på bygden. Så här låter det i ett tidigt utskick:
"Grundíden med produkten är att man är extremt aktiv, och att man inte har några innehav alls över nätterna, bara för att minska riskerna. 9 gånger av 10 är det Ericsson B-aktien vi jobbar med.
Det unika är att det är en robot som läser av all information runt de 10 största aktierna på Stockholmsbörsen, och när roboten säger till att det är läge att köpa eller sälja så säger den till".
Alltså ett slags självspelande finanspiano placerat i lilla Habo, en kommun där företagsamheten och affärsidéerna alltid har sprudlat och där många har blivit rika på att tillverka och sälja saker.
Men vad andelsägarna i Diamanten inte får veta är att Habo Finans inte har tillstånd att rådgiva och göra aktieaffärer för privatpersoner över huvud taget. Någon ansökan till Finansinspektionen har aldrig lämnats in.
Och bankgarantin - hur var det med den? Nej, den fanns inte heller. Verksamheten i Diamanten är alltså grovt olaglig redan från början.
Men vad spelar det för roll - om man ser saken ur ett rent Åsa-Nisse-perspektiv?
Affärerna går ju lysande och 2005 förvaltar styrelsen i Habo Finans 60 miljoner kronor åt 780 kunder varav de allra flesta är bosatta i Habo med omnejd.
Peter Rosendahl är Habo Finans vd, det är han som administrerar Diamanten-roboten. En person som Haboborna uppfattar som en helyllekille. Han är styvfar till ortens store idrottsidol, Erik Edman, fotbollsproffs i Frankrike.
Bara en sån sak. I Habo, där alla känner alla och är stolta över sin landslagsspelare.
Peter Rosendahl börjar sin finansresa i mitten på 1990-talet då han tjänar lite pengar på egna aktieaffärer och även hjälper arbetskamrater med vinstgivande placeringar på börsen.
Någon gång kring millennieskiftet ger sig metallarbetaren Peter Rosendahl i kast med aktieaffärer på allvar och släpper greppet om svetsaggregatet. Han säger upp sin anställning hos Fagerhults Belysning AB, Habos största arbetsplats med 600 anställda, och grundar Habo Finans.
I augusti 2004, drar han igång aktiefonden Diamanten.
Haboborna har förtroende för honom. Pengarna strömmar in i bolaget och för de som vill bli andelsägare i Diamanten ligger insatserna från blygsamma belopp på 10 000 kronor upp till en miljon kronor.
För ju högre insatsen är desto större blir naturligtvis vinsten. Det kan vilken Finans-Nisse som helst räkna ut.
Totalt investeras det 100 miljoner kronor. Men hur blir det då med de utlovade vinsterna?
I december 2006, när några andelsägare i Diamanten begär kontoutdrag för att se hur rika de har blivit på sina aktieplaceringar genom Habo Finans kan inte Peter Rosendahl leva upp till sitt tidigare goda rykte.
Varningsklockan ringer och väcker hela Habo.
Mordhoten börjar komma.
Erik Edman säljer alla sina aktier i Habo Finans och svär sig fri från all inblandning i sin styvfars affärer, men någon annan köpare till fotbollsproffsets aktier än Peter Rosendahl dyker inte upp.
Finansskandalen är ett faktum som kulminerar när Peter Rosendahl flyr fältet utan att säga ett ord vare sig till sin sambo, Erik Edmans mamma, eller deras gemensamma 11-åriga dotter.
Peter Rosendahl får fira sin 40-årsdag ensam i ett mörkt hotellrum på flykt undan hoten.
Första veckan i januariveckan 2007 är Peter Rosendahl i Göteborg och anmäler sig själv hos polisen. Några dagar senare blir han polisanmäld av sin egen styrelse hos polisen i Jönköping.
Han delges misstanke om grov trolöshet mot huvudman och grovt bokföringsbrott. Om han fälls i domstol riskerar han fängelse i upp till sex år.
Fordringarna hos andelsägarna i Diamanten ligger kring 70 miljoner kronor enligt Håkan Jansson, en jurist hos advokatfirman Carler i Jönköping som företräder Peter Rosendahl.
Vad som hittills läckt ut från förundersökningen är att Peter Rosendahl satsat stora penningsummor i mycket riskabla affärer, nämligen onoterade aktier.
Om det har skett helt utan styrelsens vetskap kan eventuellt komma att framgå av polisutredningen, men det är inte alls säkert, eftersom bokföring saknas för verksamheten under hela 2006.
Pengar mellan olika konton i Habo Finans och Diamanten har flyttats, det har varit en miljonrullning utan dess like i Habo.
Och det har framkommit att Peter Rosendahl under sin vd-tid i Habo Finans även varit anställd i kapitalförvaltarfirman Weavering Capital vid Stureplan i Stockholm. Ett finansföretag som varit i delo med kronofogden och fått hård kritik av revisionsföretaget Öhrlings PriceWaterhouseCoopers.
Den västgötska finanssåpan blir inte mindre intressant när Peter Rosendahl kryper fram ur sitt gömsle och deltar i den extra bolagsstämma som beslutar om likvidation för hela Habo Finans. Detta skedde i tisdags kväll på Västgöte motell beläget på vägen mellan Habo och Jönköping.
Klädd i en svart t-shirt med logotypen för Bullens Pilsnerkorv tryckt över bröstet försöker den förre metallarbetaren och verkställande finansdirektören svara på frågor så gott han kan.
- Jag har inte tagit en enda krona själv. Vinsterna i Diamanten har återinvesterats. Jag känner mig inte som någon brottsling, fast jag kanske inte borde handlat så mycket med onoterade aktier.
- Men visst finns det personer som har tjänat pengar i Diamanten. Alla har inte förlorat. I går tog jag en halv miljon ur egen ficka för att betala en andelsägare.
Han berättar om mordhoten och konstaterar att det är omöjligt för honom att återvända till Habo.
- Det får bli Gnosjö, Sävsjö eller någon annan plats för mig. Jag har förresten redan ordnat med en lägenhet på en hemlig adress.
Peter Rosendahl gör ett spänt och förvirrat intryck. Han säger att han endast äger sju kronor efter att ha tömt sitt eget bankkonto och att hela hans målsättning med Diamanten var att göra småfolket i Habo rika, sådana som han själv.
- Jag är en vanlig enkel metallarbetare. Ni kan ju själva se hur mina armar ser ut, säger han och pekar på alla märken efter svetsloppor på de bara armarna.
Det är en stundtals farsartad presskonferens som lämnar många frågetecken efter sig. Ena stunden är Peter Rosendahl utfattig, i nästa påstår han att han lever gott ("i går tjänade jag 3 300 kronor och det hade inget med gamla kunder att göra").
Men någon vettig förklaring till varför han inte slog till bromsen när aktieaffärerna började spåra ur har han inte att komma med.
- Haboborna stod i kö framför dörren när jag kom till kontoret på morgonen. Alla ville vara med och investera i Diamanten, jag kunde inte säga nej. Men affärerna gick för fort, de växte mig över huvudet. Till slut kände jag mig jagad av alla.
I dag finns det både ilska, besvikelse, frustration och skamkänslor bland Haboborna. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att få någon att ställa upp med namn och på bild för att berätta om det som har hänt. Tystnad råder överallt.
Habobornas husorgan, Jönköpings-Posten, har hittills inte lyckats få enda person som förlorat pengar genom Habo Finans att träda fram i tidningen. Det är bara anonyma röster som återgivits. Ingen vill berätta öppet om Den Stora Blåsningen.
Och även politikerna i Habo föredrar att ligga lågt. När vi beger oss till kommunhuset i Habo och ber det moderaterna kommunalrådet Claes Näslund, tillika kommunstyrelsens ordförande, att ställa upp för fotografering blir det blankt nej.
- Inga kommentarer, säger han först, men tillägger att det skulle förvåna honom om Peter Rosendahl agerat enbart i syfte att göra sig själv rik.
- Jag vet att det finns personer här som tjänat grova pengar genom Habo Finans. Mer vill jag inte säga, för det som hänt har absolut inget att göra med Habo kommun. Vi är inte inblandade på något sätt.