Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Efter skivor och tv-succé - Taube turnéstartar i Göteborg

Nöjesartiklar Sven-Bertil Taube, något av det folkkäraste landet har, är med eftertryck åter på scenen. Efter två hyllade skivor och en imponerande insats i TV4:s lördagsunderhållning Så mycket bättre, ger han sig nu ut på en landsomfattande turné.

En av årets första dagar for pianisten, arrangören och orkesterledaren Peter Nordahl till London för att hälsa på Sven-Bertil Taube hemma på Alderville Road i Fulham. Framförallt var det för att intensivjobba ett antal timmar med musiken till den konsertturné som startar i Göteborgs konserthus den 29 januari.

Den bär namnet Hommage till vänner och min far, och kommer att innehålla såväl musik från skivorna Hommage I och II, med texter och musik av Olle Adolphson, Lars Forssell, Beppe Wolgers och andra, som sånger av pappa Evert Taube och något från Så mycket bättre.

– Ett omväxlande musikaliskt och poetiskt landskap, säger Sven-Bertil Taube.

För Taube, som lever i London sedan 50 år, har de senaste åren betytt en nytändning i karriären som han alls inte hade trott. Och det startade med att Peter Nordahl föreslog att Taube skulle göra en ny skiva. Det var 2014.

Men den gamle estradören drog öronen åt sig.

– Jag var lite tveksam, tyckte att jag har gjort mitt. Man kommer upp i en viss ålder och har gjort mycket grammofonskivor och så där, jag tänkte att det är väl inget som nån kan vara intresserad av nu, men Peter stod på sig.

– Med klackarna i golvet så hängde jag med och fick del av hans entusiasm och idérikedom, säger Taube och skrattar gott.

Var det inte mest blygsamhet från din sida, undrar jag?

– Nej, jag tänkte ”Vad har jag för nytt att komma med?” Tiden rinner iväg och annat är modernt och intressant nu.

Men sedan Nordahl lirkat ut den motvillige Taube på banan igen har de blivit något av ett radarpar.

Vi träffas över en kaffe med påtår på Östermalm, där han tillfälligtvis bor på besök i Stockholm. Han skall senare på kvällen framträda vid TV4:s cancergala. Taube är vardagselegant i smala jeans, blå tröja och halvlång grön jacka. Han är vänlig och mycket uppmärksam och svaren på mina frågor är raka, utförliga och välformulerade.

Peter Nordahl ångar in i extravagant mörk pälsrock, patchwork. Han har jäktat lite på slaskiga Stockholmsgator.

De båda träffades första gången på Grammisgalan 2014, då Taube mottog en Hedersgrammis, och Nordahl var en av dem som var nominerade till en Grammis för musiken till filmen Monica Z.

Då hade Peter Nordahl ett par veckor tidigare skrivit ett par arrangemang till Radiosymfonikernas konsert tillsammans med Sven-Bertil Taube, och satt och lyssnade på repetitionerna i Berwaldhallen, som inledningsvis var lite stökiga, minns Nordahl.

Efter någon timma blev det lugnt, när Sven-Bertil Taube steg in för att repetera Lyktkaféet med text av Göteborgspoeten Gunnar Bohman och musik av Olle Adolphson.

Den för honom helt okända sången grep Peter Nordahl starkt och han gick i stort sett direkt upp till skivbolaget Universals Johannes Öberg för att lufta sina nyfödda tankar om att göra en platta med Taube.

Öberg, ansvarig för etiketten Stories, med berättelsen i centrum, lyckades i sin tur övertala sitt bolags ledning att en orkesterskiva med Taube var en god idé.

Så vad skulle man spela in?

– Jag nämnde några namn, som Forssell, och Olle Adolphson, en gammal lekkamrat som jag aldrig spelat in något av, säger Sven-Bertil Taube. Peter kunde lite snabbare än jag, som inte ser att läsa, bläddra igenom olika böcker och samlingar. Så fick vi en dialog om de olika sångerna.

– Det var ändå Lyktkaféet som slog an en sträng hos mig. En första tanke var att vi kanske skulle göra en Olle Adolphson-skiva, jag älskar hans musik. Att de var barndomsvänner hade jag ingen aning om, säger Nordahl.

– Men jag kände också att ingen riktigt tagit tag i Olles musik sedan han gick bort.

Sven-Bertil Taube nickar och säger att han känner sig lite plågad av att han själv aldrig gjort något av Olle Adolphsons material, att han rentav visat dåligt intresse för vännens skapande medan han fanns i livet. Och många av de sånger som nu letades fram var också nya för Taube.

– Jag hamnade ju på teatern, Dramatens elevskola och blev fast anställd på Dramaten, så jag var bunden vid teaterlivet och Olle och jag kom ifrån varandra.

När man väl satte igång att arbeta med det som skulle bli skivan Hommage var det med en bakvänd metod.

Nordahl säger att han inte ville klämma in Sven-Bertil Taube i en form som han, Nordahl, skapat. För att skapa frihet och rum för Taubes frasering och tempo spelade de in musiken med bara piano och sång.

– Sedan plockade jag bort pianot och skrev arrangemangen efter Sven-Bertils sång, och det blev mycket organiskt och bra.

– Sen är det ju en annan sak när man skall spela in, och har 80 musiker med hörlurar i en studio, säger Peter Nordahl om arbetet med Norrköpings symfoniorkester, som spelar på båda volymerna av Hommage.

Hemma i London arbetar Sven-Bertil Taube med röst och texter tillsammans med hustrun Mikaela Rydén, som anslutit till vårt kaffebord.

– Vi läser fram och tillbaka och mellan raderna, säger hon. Det finns mycket i de här texterna och dikterna att diskutera. Allt är inte uppenbart.

Sven-Bertil Taube menar att han har god hjälp av sin skådespelarkonst när det gäller att hitta tolkningsvägar och en klok frasering.

– Det gäller ju att skapa bilder och levandegöra berättelser. Det är gestaltningskonst och nära besläktat med skådespeleri.

Hur tänker han då kring den nyväckta populariteten?

– Det är oerhört. Den som är mest förvånad är jag. Jag förstår ingenting, om jag får uttrycka mig lite slarvigt. Jag hade inte väntat mig ett sådant gensvar. De senaste åren har varit fantastiska, med en mängd erbjudanden om både konserter och film. Och det är i hög grad tack vare Peters entusiasm.

Spelar du fortfarande gitarr?

– Näe. Ja, jag håller i den ibland. Om jag är tvungen.

– Du skall ju göra det nu ju ... säger Nordahl.

– Njae, det är ett par tre saker som jag skall spela gitarr till, för att det ser trevligt ut. I Fragancia, Så skimrande var aldrig havet och kanske någon mer.

Vad skall ni utforska härnäst då?

– Det har vi inte tänkt på. Den här tvåan kom ju till med en sån jäkla fart, säger Taube.

– Det finns många sånger kvar att jobba med, säger Peter Nordahl.

FAKTA: Sven-Bertil Taube

Född: 1934

Bor: i London med hustrun Mikaela Rydén.

Bakgrund i korthet: Tecknade som ung, studerade senare klassisk gitarr. Debuterade vid Dramaten 1960. Har också spelat komedi, musikal och operett. Har gjort mer än 30 LP/cd med musik av Bellman, Evert Taube, Mikis Theodorakis med flera. Flera skivor gjordes i samarbete med barndomsvännen och dirigenten Ulf Björlin.

Filmdebuterade i Sjösalavår 1949 (som sig själv) och har sedan dess spelat i så skilda filmer som Örnen har landat (1976), Händerna (1994, gav en Guldbagge), Män som hatar kvinnor (2009), och En enkel till Antibes (2011, en Guldbagge till).

Har också spelat teater i England.

Medverkande 2015 i Så mycket bättre (TV4).

Sven-Bertil Taube sammanfattar: ”Det ena har lett till det andra”.

Aktuell: Turnéstart för Hommage till vänner och min far 29 januari i Konserthuset, Göteborg. Konserter också i bland annat Jönköping 4/3, Halmstad 11/3 och Skövde 18/3.

Tilldelades 2015 både Kungliga priset av Svenska Akademien, och Medaljen för tonkonstens främjande av Kungliga musikaliska akademien.

Vann 2015 en Grammis för skivan Hommage.

FAKTA: Peter Nordahl

Född: 1974

Bor: i Stockholm

Bakgrund: Verksam som jazzpianist sedan 90-talet. Dirigent, kompositör och producent. Utbildad filmkompositör i Malmö.

Har producerat ett 60-tal album. Producerade det Grammis-nominerade soundtracket till Monica Z och skrev också musiken i filmen.

Aktuell: Har arrangerat musiken och leder orkestern under Sven-Bertil Taubes turné. I Göteborg består orkestern främst av olika musiker från Göteborgsoperans orkester.

Bild - 3
Mest läst