Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Instängd soldat. Tommy (Fionn Whitehead), en av fyrahundra tusen allierade soldater på stranden i Dunkirk, gör sitt bästa för att överleva i väntan på evakuering. Foto: Melinda Sue Gordon, Warner Bros Entertainment
Instängd soldat. Tommy (Fionn Whitehead), en av fyrahundra tusen allierade soldater på stranden i Dunkirk, gör sitt bästa för att överleva i väntan på evakuering. Foto: Melinda Sue Gordon, Warner Bros Entertainment

Dunkirk en mästerlig nära döden-upplevelse

På ett närmast fysiskt förnimbart sätt dras vi direkt in i dramat. Hjärtat bultar snabbare. Unge Tommy (Fionn Whitehead) och en grupp andra soldater flyr för sina liv, den ene efter den andre mejas ner av kulsprutor.

Historiskt drama

Dunkirk
Regi: Christopher Nolan
Med: Fionn Whitehead, Aneurin Barnard, Tom Hardy, Jack Lowden, Kenneth Branagh, Mark Rylance, Barry Keoghan, Tom Glynn-Carney mfl
 

Tommy räddas i sista stund, springer vidare, ner mot stranden, mot det han tror ska bli hans räddning. Så fel han har, igen och igen. Bildspråket är närgånget, så till den milda grad att det känns som att det är du själv som utsätts, desperat pendlar mellan hopp och förtvivlan. Filmen igenom befinner du dig bara en hårsmån från döden.

Dunkirk är något så ovanligt som en krigsfilm om en evakuering, en reträtt. Rent historiskt rör det sig om Operation Dynamo, evakueringen av de brittiska styrkorna vid Dunkerque, sedan de allierade sommaren 1940 omringats av nazister. Valet blev att kapitulera eller evakueras. Med all önskvärd tydlighet framgår det att det inte finns något som helst heroiskt i att, som ett levande villebråd, stå på en strand och vänta på att bli upplockad av ett räddningsfartyg. I bästa fall. Om du inte först blir nermejad av ett fiendeplan, eller hamnar på ett fartyg som sedan torpederas eller bombas.

Utsattheten i att vara beroende  

Det bästa med Christopher Nolans och filmfotografen Hoyte van Hoytemas bildmässigt fulländade berättelse är att den säger något väsentligt om utsattheten i att vara beroende av andra människors välvilja. Kompromisslöst fokuseras här på underläget, hjälplösheten.

Inspelad i 70mm-format, med en bildkvalité av sällan skådat slag, levandegör Dunkirk krigets fullständiga meningslöshet. Rädslan görs hela tiden närvarande, förtvivlan, livsleda, galenskap och naivitet. De individuella öden vi får följa säger samtidigt något om lojalitet. En mängd brittiska fritidsbåtar mobiliserades under militäroperationen för att bistå soldaterna. Handlingen utspelar sig delvis ombord på en av dem.

Tre historier – till havs, på stranden och i luften – vävs samman, och ytterst poängteras lojaliteten, vikten av att hjälpa sina medmänniskor. De associationerna lyfter filmen från en basal historisk plats under andra världskriget till något betydligt mer allmängiltigt i en samtid där migranter dagligen fraktas över Medelhavet i överfulla, knappt sjödugliga båtar

En orättvis kamp för överlevnad

Kriget är en smutsig, desperat, orättvis kamp för överlevnad, där det gäller att skjuta eller skjutas och där var och en står sig själv närmast. Unga oförberedda pojkar sänds av staten ut i ett upplöst tillstånd av våld vars innebörd ingen kan förbereda sig på. Ytterst få krigsfilmer förmår tillräckligt nyanserat fånga den känslan, av hopplöshet, klaustrofobi och tvingad instängdhet i ett obegripligt maskineri. Dunkirk är en av dem.

Christopher Nolans strålande filmkarriär spänner från subtila indiemysterier som Memento och Following till Hollywoodhjältesagor som The Dark Night eller science-fiction-eops som Inception eller Interstellar. Här lyckas han utmärkt kombinera det bombastiska med det lite mer finstilta.

Titta också på:

Den tunna röda linjen (Terrence Malick, 1998)
The hurt locker (Kathryn Biggelow, 2008)
Bortom Lampedusa (Gianfranco Rosi, 2016)

Mest läst