Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Drömrollen för en lyrisk sopran

    Hon inspireras av både sopraner, popröster och fåglar. Efter flera framgångsrika år i europeiska operahus gör Malin Byström dubbel debut i hemstaden. På Göteborgsoperan och i Faust.
    På ett kafé med lagom promenadavstånd till Göteborgsoperan skiner Malin Byström upp i ett leende, kramar om ett par kollegor som liksom hon hittat hit i en paus från repetitionerna. Sedan hon blev mamma för tre år sedan är Göteborg bas för frilansandet. Här finns trygghet och värme i form av bekanta sedan studietiden på Musikhögskolan under nittiotalet.
    Precis tvärtemot vad hon kände under första mötet med kören på Göteborgsoperan under repetitionerna av Faust. Trots att det bara var skådespel frestade det på när sångarna i rollen av uppretade bybor vände sig emot henne i tredje akten, sedan hennes alltmer förtvivlade och nedbrutna rollfigur Margareta dödat sitt eget barn.
    - Som solist är det viktigt att ha ett stöd av alla i kören. Men i den scenen ska det bara komma hat från dem och det var jobbigt första gången. Då var jag inte glad, säger den 33-åriga sopranen och illustrerar bybornas vrede med en hotfull grimas.
    Att debutera på Göteborgsoperan känns stort och viktigt. Malin Byström berättar att hon inte blivit så glad över ett jobb sedan första anställningen medan hon gick på Operahögskolan.
    - Samtidigt känns det som om jag måste bevisa något eftersom många jag känner här inte har hört mig på nästa tio år. Så lite extra tryck är det.
    Det är första gången hon gör den viktiga kvinnorollen i Faust och hon kallar den för en drömroll ur flera aspekter. Dels för att hennes karaktär förändras så enormt under tragedin, från naiv byflicka till galen kvinna. Dels för att den på den vokala sidan innehåller det mesta för en lyrisk sopran, som hon ser det.
    - Den har det lätta och ljusa, den har det höga med lite snabba passager, men också det mer mörka och mer dramatiska. Man får göra nästan allt.
    Malin Byström berättar på obestämbar riksdialekt som inte avslöjar något om hennes uppväxt i Helsingborg. Hon förklarar det med att ingen av hennes föräldrar kommer från Skåne. I en koncentrerad barndomsskildring beskriver hon uppväxten i ett hem där klassisk musik alltid var närvarande, genom mamma som är kantor och körledare i närliggande byn Allerum, och pappa som är flöjtist i Helsingborgs symfoniorkester.
    Operaintresset väcktes mer eller mindre över en dag när hon i tolvårsåldern fick en samlingsskiva med stora sopraner. Särskilt Maria Callas fascinerade och Malin Byström började härma.
    - Då upptäckte jag att jag verkligen kunde göra det, att jag kunde sjunga så. Fast jag behöll det som en hemlighet för mig själv i början, säger hon.
    Vägen till de stora scenerna har gått via musikskola på Kapellsbergs folkhögskola, Musikhögskolan i Göteborg och Operahögskolan i Stockholm. Fast hon saknar slutbetyg från de båda sistnämnda. Under sista året på utbildningen i huvudstaden blev hon handplockad till operan i Lübeck. Sedan har uppdragen avlöst varandra på operahus i bland annat Mannheim, Nürnberg, Montpellier och London.
    - Kanske fler skulle ha vetat vem jag är i Sverige om jag gått ut Operahögskolan och gjort mitt slutspel där. Men annars betyder det inget att jag saknar papper. Som sångare är man färskvara. Det enda som betyder något är hur jag sjunger i dag, säger hon.
    Hon tillägger att hon känner sig i fin form. Stämman är pålitlig.
    De gånger den inte är det tillhör det värsta med yrket. Så många faktorer påverkar rösten, inte bara förkylningar utan humöret i allmänhet. Därför gäller det att hela tiden vara på sin vakt, att undvika rökiga eller luftkonditionerade miljöer, att inte prata eller sjunga för mycket.
    - När jag känner att jag inte kan lita på rösten sjunker självkänslan väldigt fort. Men erfarenhet hjälper, iallafall till viss del. Jag vet att jag kommer över det, att det är normalt. Men det är ändå skrämmande när det händer.
    Malin Byström berättar att hennes passion för opera djupnar i takt med erfarenheten. Men även om hon gillar utmaningar lär hon aldrig mer försöka sig på Gilda i Verdis opera Rigoletto igen. Rollen är det svåraste hon gjort eftersom den inte passar henne något vidare, något hon upptäckte i Nürnberg för ett par år sedan.
    - Då blev jag nervös på ett negativt sätt, i stället för på ett bra sätt som jag brukar. Jag blev sjuk av nervositet och fick ställa in en föreställning, men det var för att jag också höll på med en massa annat.
    Hon tillägger att hon vill fortsätta att utvecklas åt de rent lyriska rollerna, där Margareta i Gounods opera ingår. Mozart sjunger hon också gärna.
    Under kommande säsong väntar några konserter i Europa, bland annat i Malmö och Montpellier samt debut på La Scala i Milano, världens kanske mest ansedda operahus.
    När kaffet är uppdrucket och det börjar bli dags att vandra vidare blir Malin Byström lite orolig över att hennes tidiga intresse för Maria Callas kan missuppfattas. Hon understryker att hon inte längre håller den grekiskamerikanska sångerskan som någon vokal förebild. I dag heter de snarare Leontyne Price, Renée Fleming, Karita Mattila och Soile Isokoski.
    - Och Birgit Nilsson förstås, hon har alltid varit där och har betytt så mycket för mig. Jag och några kompisar har en tradition när vi ses att vi brukar härma hur hon talade. Med vördnad naturligtvis, säger Malin Byström.
    Hon lyssnar på en hel del annat också, som jazzfavoriten Ella Fitzgerald. Eller P3 för att hålla lite koll på popvärlden. Favoriter på den fronten är Justin Timberlake och Christina Aguilera, vars sånginsatser hon tycker är fantastiska.
    Nu under repetitionerna har hon dock mest lyssnat på fågelsång. Under sina år som granne med motorvägarna i Tyskland upptäckte Malin Byström hur mycket naturen betyder för henne och hon ger sig gärna ut på ornitologiska exkursioner, fast inte i någon organiserad form. Nyligen köpte hon också en cd med fågelljud, vilken hon kopplat av till mellan de senaste veckornas intensiva repetitioner. Koltrasten är en favorit, berättar hon med ett skratt.
    - Men jag har också gjort några nya upptäckter som gransångare, talltita och entita. Jättefina sångare!

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.