Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Hallen mot vardagsrummet. Husets baksida vetter mot berget.

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Drömhuset blev mindre - och underhållsfritt

    Hon ville slänga ett livs prylar och börja om på nytt. Han hängde med på ett villkor, att det nya huset skulle vara underhållsfritt. Deras dröm var ett pensionärsliv i lantlig miljö utan blomrabatter och prylar.

    Hur tänkte egentligen Suzanne och Tommy Arvidsson när de rev sommarstugan för att bygga nytt och bo där året om? De är ju inga ungdomar direkt och platsen de valde att bosätta sig på ligger lite avsides.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Ju närmre jag kommer desto smalare blir vägen. Under den ljusa årstiden går det väl an men när vintern sveper in landskapet i sin mörka kappa och vägarna blir hala måste det bli problem? Om ambulansen ska hinna fram i tid.

    Ja, många av deras vänner hade liknande tankar när de hörde att Suzanne och Tommy skulle flytta från villan i Lindome där de hade bott i 39 år och flytta ut på landsbygden, en bra bit från E6:an. Bortom Kode och ut mot havet. Men, paret Arvidssons entusiasm var så stor och argumenten så starka att tvivlarna tystnat. Och för Suzanne handlar det i högsta grad om att hon har kommit hem.

    - Det här är min gata. Tryggheten, tystnaden, fågellivet, havet och promenaderna, säger hon och pekar på hällarna, skogsbrynet och sommarstugorna som alltfler börjat omvandlas till åretruntboende.

    Detta är Suzanne Arvidssons barndomsland. Här låg hennes föräldrars sommarstuga och det var den som revs för att ge plats år den mycket smart utnyttjade lilla funkisvilla som vi nu sitter i.

    - Vanligtvis, säger Tommy, är det ju så att när man river ett gammalt fritidshus och planerar nytt är det till något större. Men detaljplanen på området fick bestämma storleken på det nya huset.

    Lösningen blev en massa lampor

    Nu var det här inte någon tragedi för vad Suzanne och Tommy längtade efter var ett litet men funktionellt hus att bo i efter det att de gått i pension. Så lite som möjligt att städa, så få prylar som möjligt att hålla koll på och dessutom – underhållsfritt. Det senare var Tommys absoluta krav för att låta sig övertalas. Han visste vad det innebar att ha ett stort hus med trädgård att sköta om.

    Ytterligare en sak som skrämde honom, förutom det avsides läget, var mörkret.

    - Tommy tyckte det var för mörkt. Men då sade jag: Du Tom, visst är det lite mörkt men bara ibland.

    - Lösningen blev en massa lampor. Nu har vi 21 lampor runt huset som skingrar det kompakta mörkret och juletid badar huset och trädgården i ljus, säger Tommy.

    Suzanne hade tänkt funkis länge, berättar hon. Hon hade drömt om ett hus där varje kvadratmeter har en funktion att fylla och där allt gick i en enhetlig färgskala.

    - Bara grått. Jag är allergisk mot vitt.

    Så blev det också. Vardagsrummets soffor är grå och den grova linneduken som Suzanne lägger på matbordet är grå. Sängkammare och gästrum går i grått och tittar man ut genom fönstren upptäcker man att allt detta grå bara är en fortsättning på den grå graniten som smyger längs husknutarna. Naturen har tagit ett kliv in huset!

    Suzannes och Tommys ambition när det gäller trädgården har också varit att ta tillvara skönheten i det som varit och fortfarande är en naturtomt. Mot norr breder ljungen ut sig över berghällarna. En härlig syn när den blommar. Och i en skreva reser sig den gamla knotiga enen som stått där så länge Suzanne kan minnas.

    Runt själva huset löper så en terrass som ger möjlighet att slå sig ner alltefter solens gång.

    Och gräsmatta? Ja, den finns och hålls i schack genom en automover.

    "Detta är det bästa jag gjort"

    Att slå sig ner på terrassen med en drink efter golfen är en häftig känsla, säger de båda. Det är på något sätt belöningen efter ett liv fyllt av arbete och omsorg om hem och barn. Tommy, som ursprungligen är masthuggsgrabb, har sysslat med IT och Suzanne har varit frisör. De har två barn och fyra barnbarn och hos de senare fanns frågor inför uppbrottet från villan i Lindome.

    - Morfar, vi saknar Lindome, kan barnbarnen säga till mig för där tillbringade de alla loven och jularna.

    - Men våra vuxna barn har vant sig, fortsätter Suzanne. Häromdagen var jag ute och gick med vår son Pontus. Vi kom upp på klippan och såg havet och tittade ner mot vårt hus. Och då sade han att han förstod oss. Vi hade gjort helt rätt.

    När Suzanne och Tommy bröt upp innebar det i princip att de lämnade rubbet. Allt de tog med sig av möbler var sängarna till gästrummet och Susannes mormors Emmastol som klätts om i lysande rött. Rött, ibland med dragning åt violett, är förresten den färg som här och där livar upp det grå.

    En kaffeservis och farmors fruktservis fick också flytta med men står fortfarande ouppackade nere i källaren. Övrigt gavs bort eller hamnade på loppis. Och det var inte smärtsamt att skiljas från det förflutnas prylar!

    - Detta är det bästa och roligaste jag gjort, säger Suzanne och häller upp påtår vid matsalsbordet som har två utdragsskivor och kan ge plats för 12 personer!

    Bakom sig har de ett intensivt år med mycket tänk och letande efter rätt möbler. Bara köket var ett äventyr. En hel arbetsdag på IKEA men ack så kul!

    I det nya huset har det liv som Suzanne och Tommy drömde om gått i uppfyllelse. En våning upp ryms Tommys arbetsrum kombinerat med gästrum och en tv. Ingen tv i vardagsrummet inte. Ett tillvaro utan stress i en miljö utan krav.

    - Som pensionärer kan vi ta det lugnt. Vi behöver inte ut varje dag utan nöjer oss med att storhandla i Kungälv, säger Suzanne och dukar av.

    Till och med att diska är en extrakick. Ny diskbänk och nytt porslin!

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.