Doppet och korven äldst på julbordet

ANNONS
|

Vårt julbord har en lång och varierad historia. Det kan vara värt att reflektera över när vi sätter oss ned på julafton och tar för oss.

Maträtterna har kommit och gått under århundradenas lopp, och vi är inte alltid medvetna om hur länge de funnits på bordet.

–Doppet i grytan är kanske det allra äldsta inslaget. Det har funnits med mycket, mycket länge, säger Christina Fjellström, professor i måltidsforskning på Uppsala universitet.

Hon är kanske Sveriges främsta expert på vår julmat och dess historia och är medförfattare till boken Det svenska julbordet – Rötter, rätter och riter från år 1000 till 2000.

ANNONS

–Fast det är ofta väldigt oklart när de olika ingredienserna tar plats på bordet. Det är dåligt med källmaterial på det här området, säger hon.

–Det vi vet är att det rör sig om en blandning av hedniska och kristna inslag. Under hednatiden utnyttjades grisens alla delar, och förutom doppet är sannolikt olika typer av julkorvar och syltor de äldsta ingredienserna som fortfarande finns kvar.

Ett annat gammalt inslag är grisfötter – fast det finns knappt kvar längre. Även doppet och syltan är på väg bort, liksom lutfisken som också har gamla anor.

–Grisfötter är sällsynt numera. De som är unga tycker nog att det är lite äckligt eftersom man ser att det är fötter. Det är lite grand samma sak med lutfisken. De yngre tycker att den är märklig. Och doppet ratas eftersom många har fått för sig att det är för fett, säger Fjellström.

I stället har andra rätter blivit dominerande. Numera hamnar julskinkan alltid på förstaplatsen när folk får svara på vad som är det viktigaste inslaget på julbordet.

Sill, köttbullar, Janssons frestelse och prinskorv (som väl är vår tids julkorv) är också populära.

Men skinkan har inte funnits med så länge som många tror. Det är en väldigt fin del av grisen och brukade förr i tiden sparas till ett senare tillfälle.

ANNONS

–Då hade vanligt folk ofta grishuvud till jul i stället. Det var först på 1700-talet som skinkan började bli ett inslag, och då bara på vissa herrgårdar. Hos kreti och pleti blev den inte vanlig förrän för 100 år sedan, säger Fjellström.

Köttbullarna är ett ännu senare inslag. De fick inte julbordsstatus förrän efter andra världskriget. Andra nymodigheter, relativt sett, är gravlax och ägghalvor.

–Man måste komma ihåg att det som kallas ett "klassiskt" julbord är den tradition som följts inom familjen, säger Christina Fjellström.

Hon tror att julbordet kommer att fortsätta att förändras, inte minst på grund av influenser från utlandet. Takten i förändringarna kommer också att höjas.

–I dag tycker folk om nya grejer. Kalkon, som är hämtat från England och USA, har blivit allt vanligare i Sverige, säger hon.

Det finns med andra ord snart inte kvar så mycket från det allra äldsta julbordet, det som hade sina rötter i vikingarnas midvinterblot. Mycket kommer att strykas även från det bord som de flesta nu levande svenskar har vuxit upp med, och som egentligen härrör från OscarII:s tid vid förra sekelskiftet. Kommer skinkan att bli kvar? Kanske, men säkert är det inte.

ANNONS