Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Bild: Arkivbild: Per Wahlberg

Domellöf-Wik: Barnets filmiska blick prisas

Nöjeskrönika

Två skrällar blev det under filmbranschens mest glamorösa fest: Sanna Lenken fick gå hem utan ett enda pris, trots fem nomineringar för sin imponerande debut Min lilla syster. Dessutom besegrade Lisa Holmqvist Abba-veteranen Benny Andersson i kampen om bästa originalmusik. Därmed blev hon tydligen historisk: första kvinnan att få en sådan bagge – vilket mest av allt skvallrar om filmbranschens sorgliga mansdominans genom åren.

Roligast var ändå att Gullspiran gick till Barnfilmskolan i Göteborg. Där har Linda Sternö, Kalle Boman, Martin Sjögren och Klara Björk sedan 2011 utvecklat en helt unik pedagogisk verksamhet med barnets blick och barnens perspektiv i centrum. I en tid där barn generellt ges allt mindre utrymme i offentligheten känns det som helt rätt väg att gå. Två miljoner barn bor i Sverige och vi har mycket att lära oss av att lyssna på dem.

Själv har jag följt barnfilmskolans verksamhet på nära håll, och många filmer jag sett gjorda av barn under sex år som filmat exempelvis på sitt dagis, har varit lika hänförande som hisnande.

Under galan ställdes annars två intressanta filmer mot varandra som båda, inspirerade av verkliga våldsdåd, skildrar brottets konsekvenser. Berättelserna utspelar sig i varsitt mindre samhälle på landet. De har likartad dramaturgisk uppbyggnad, så till vida att individen ställs mot gruppen och utsätts för omvärldens avsky. Samtidigt är perspektiven närmast de omvända. Där Magnus von Horn i sitt mörka drama Efterskalv följer en ung mördare och skildrar hans försök att återvända hem till sin familj och skola efter avtjänat straff, fokuserar Beata Gårdeler i Flocken på offret, en tonårstjej som blir våldtagen inne på en skoltoalett. Eftersom de flesta både i skolan och i byn tror att hon ljuger utsätts flickan och hennes familj dessutom för ytterligare trakasserier.

Efterskalv, som växer till ett existentialistiskt drama om skuld och försoning, blev galans stora vinnare i går med flera priser i de tyngsta kategorierna: bästa film, bästa regi och bästa manliga biroll. Mats Blomgren prisades välförtjänt för sin insats som den unge mördarens passivt aggressive pappa.

Även Flocken prisades flerfaldigt, extra kul var det att Gösta Reiland uppmärksammades för sitt suggestiva filmfoto.

Peter Grönlund kammade hem fem guldbaggar för Tjuvheder, filmen som mer än alla andra 2015 tog ställning för samhällets svagaste.

Att Rolf Lassgård gav en ny dimension åt romanens livströtte villaägare Ove, och fick en bagge i belöning, var lika väntat som välförtjänt. Även Malin Levanon spelade sig rakt in i juryns hjärtan som hemlösa pundaren Minna i Tjuvheder.

Och satsar du så hårt att du är beredd att borra bort en tandkrona för att komma in i rollen, då är du sannerligen värd ett förgyllt fantasidjur.

Mest läst